Månadsarkiv: januari 2010
Kung Arthur och riddarna av runda bordet
Om man är intresserad av Kung Arthur och graalsmystiken bör man inte missa den pågående utställningen på Bibliothèque nationale de France i Paris. Om man inte har vägarna förbi kan man beskåda den digitalt på denna sida.
/HA 2010-01-29
Möten med den andra världen
Då mycket av en alkemists arbete sker i ensamhet och avskildhet är det alltid roligt att då och då öppna upp en port mot den yttre världen tillsammans med likasinnade människor. Har således haft nöjet att uppleva Akademins två första publika evenemang detta år, där inre och yttre världar vävdes samman i universums dans.
Först av stapeln firades en gnostisk mässa i Valentinsk anda, ledd av Tau +T Westlund, där det alkemiska opuset upplevdes och manifesterades genom den liturgiska akten. Det katastrofala lidandet på Haiti var fokus för förbönen och sattes i ett större perspektiv genom den gnostiska myten och Sophias fall och längtan efter återförening, och mänsklighetens uppvaknade medvetande efter en urtidssömns dvala. Kollekten gick oavkortat till offren i Haiti.
Därefter belyste Katarina Falkenberg historien och myterna kring gudinnan Maria Magdalena, och varför dessa är så högintressanta för alkemin. Den röda tråden ledde oss från Sophia, Isis, Miriam – Moses syster som kallades Maria Profetissa, Drottningen av Saba, Maria Jesu moder, Maria Magdalena – Jesu följeslagerska, Maria Jesu syster och slutligen till Sankta Sara i Sainte Maries de la Mer och den heliga färden genom Frankrike. Även en lekmannaalkemist kunde omöjligt undvika att förstå betydelsen av de alkemiska nycklarna kring prima materian och ljuskroppens skapande. Maria Magdalena var uppenbarligen både alkemist och profetissa för den konungsliga konsten!
/Husalkemisten 2010-01-29
Begrundan
Efter flera dagar och nätter med intensiva operationer sitter jag nu och begrundar avslutningsbilden i den alkemiska klassikern Le Mystère des Cathédrales, av den legendariske Fulcanelli. Jag slås av den oerhörda skönheten i att så mycket vishet kan sammanfattas så enkelt, och dessutom på kyrkornas frontportal. Det första som möter ögat vid inträdet i kyrkan i St Trophime, Arles, liksom i många gotiska katedraler, är den alkemiska nyckeln över hur ljuskroppen skapas! Denna sista bild är nämligen både en gestaltning av den nya människan i sin transfigurationskropp och visar oss vägen till denna gyllene kropp genom alkemistens hängivna arbete med de fyra faserna och tidsåldrarna. Faserna – från svärtan i nigredo, vitnaden i albedo, gulnaden i citrintias och den strålande rödheten i rubedo – förevisar både människans och kosmos utveckling, där den senare korresponderar med de hinduiska tidsåldrarna, så som Fulcanelli beskriver dem, i omvänd ordning, som påvisar den skapande dynamiken mellan det lilla och det stora, det inre och det yttre, ande och materia.
Meditation över de fyra evangelisterna, apokalypsens fyra ryttare, elementens keruber och de fyra tidsåldrarna har sannerligen förmåga att uppenbara det magnifika i alkemins faser, då alkemisten frigör sig från det nyckfulla ödeshjulet och själv blir gudomlig medskapare, att i allt högre grad manifestera guldåldern på jorden. I en tid där Kalis mörka svärta på många sätt manifesteras känns det angeläget och glädjande att få lära ut detta, och mer därtill, under vårens alkemiutbildning!
/Husalkemisten 2010-01-25
Ordet som befriar
Ja, kära läsare varför ska då en tvåtusentalets alkemist egentligen skriva en blogg eller en artikel eller en hel bok för den delen? I söndags vaknade jag med brännande huvudvärk och insåg omedelbart att det berodde på att jag inte förvaltat min skrivarådra under julens välbehövligt sköna och vilsamma ledighet. Det finns en magisk skiljelinje när Hermes skaparkraft inte har använts på ett tag, och då den plötsligt omvandlas till det merkuriala drakgiftet som äter upp en inne från. Denna morgon var just en sådan morgon…
Jag fick (som så ofta annars och som stärker min tro, mitt hopp och min kärlek till denna planeten med dess brokiga invånare) kaffe på sängen och läste SvD. Jag ögnade igenom tidningen och fann en artikel om en man, Greg Mortenson, som vigt sitt liv åt att bygga skolor till flickor i Afghanistan. Hans stora patos för dessa unga flickor som sade att de var beredda att trotsa döden för att få gå i skolan, ingav mig livsmod. Han sade dock att talibanerna tyvärr rev några av skolorna, vilket fått honom att undra över varför dessa stora, starka och skäggiga män var så rädda för dessa små flickor och för att de skulle lära sig läsa och skriva. Han gav i artikeln själv svaret på sin fråga: ”Jo, för att pennan är mäktigare än svärdet!” Än en gång fick jag en anledning att skriva och jag påbörjade min planerade artikel om Maria Magdalena, där jag ställde mig frågan: Vad är det med denna gudomliga kvinna som får människor sedan begynnelsen av vår tidsräkning att både gå i döden för henne och att döda de som helgar henne? Allt eftersom jag skev lade sig den brännande smärtan i mitt huvud. Drakelden fick istället mina ord att brännas ned på datorns uppslagna skärm.
Jag tackar dig Gud, för att du givit oss Hermes Thoth – alkemins men också skrivkonstens urfader. Jag tackar dig för att du givit oss ordet, ordet som befriar…
/Husalkemisten 2010-01-11
Husalkemisten funderar
Husalkemisten funderar på möjligheten att skriva ned tankar och funderingar i någon form av bloggformat, så som de kan föreligga för en praktiserande alkemist i början av 2000-talet. Att så att säga öppna upp en dörr inåt mot det ostrukturerade kaoset, där reflektioner kring inre och yttre fenomen uttalas utan krav på yttre struktur, koherens eller mening; men som på olika sätt tjänar det gudomliga ovan och nedan, inom och utom, och således måhända kan inspirera, glädja eller chockera läsaren.
/HA 2010-01-11
