Guldets och ädelstenarnas tyranni

David C. Korten, professor i företagsekonomi vid Harvard Business School, uttalar sig i en intervju med DN om den rådande ekonomiska världsordningen, pengarnas illusion och den fantomvälfärd som skapas av finansmarknaderna där storföretag och banker gjorts till härskare. Detta, menar han, står i stark kontrast mot det som ekonomin bör vara ett verktyg för, nämligen att ”maximera det som människan egentligen bryr sig om”, det vill säga verklig välfärd som ”hälsa, ett lyckligt barn, välmående miljö, ett meningsfullt jobb och fred”.

I dessa dagar när ”marknaden” etablerat sig som härskaren av både inhemsk och global ekonomisk politik, och när skattebetalarnas pengar används för att rädda storföretag och banker som både hänsynslöst och urskiljningsaktigt gjort allt för att maximera sina kortsiktiga vinster, är det lätt att liksom Korten filosofera över alternativa system som ”optimerar välmående i stället för ekonomisk tillväxt”. Den rådande finansiella krisen påvisar, om intet annat, hur skört detta system är, där stigande aktiekurser, bonusar och aktieutdelningar verkar urskulda nästan vilka åtgärder som helst.

En liknande bedömning gjordes av bergshauptmannen August Nordenskiöld (1754-1792), alkemist under Gustaf III, som utförde alkemiska laboratoriska arbeten både i Sverige och i Finland, delvis finansierade av Gustaf III och svenska staten. Till skillnad från många andra labbalkemister låg hans alkemiska intresse i att påverka den finansiella världsordningen på global skala, som delvis gick ut på att tillverka sådana mängder guld att penningtyranniet skulle tillintetgöras, dvs att guld och ädelstenar helt skulle förlora sitt fiktiva värde. Detta, menade Nordenskiöld, skulle möjliggöra en global social reform i enlighet med Swedenborgs läror, där människan även skulle bli mer mottaglig för den andliga filosofiska stenen – uppenbarelsen av Guds ord – och så kunna verka för sin regeneration och rening. Nu lyckades inte Nordenskiöld med sitt uppsåt (som, om det nu behöver tilläggas, inte var Gustaf III:s vision, vilken snarare såg möjligheten att fylla den sinande statskassan med alkemiskt guld), men vi kan fortfarande låta oss inspireras av alternativa sätt att se på det ekonomiska systemet vi har kommit att ta för givet.

Personligen har jag nämligen svårt att se vitsen med stora nedskärningar inom vård, skola och omsorg med resultat att servicen där blir betydligt sämre samtidigt som många av dessa människor som bortrationaliseras förflyttas till ett onödigt utanförskap, finansierat genom ett annat utgiftskonto i form av a-kassa och försörjningsstöd. Likaså vitsen med att bränna betydande delar av västerlandets ”överflöd” hellre än att tillhandahålla detsamma till utvecklingsländer och därigenom riskera att världsmarknadspriserna sjunker, eller förmågan att blunda för skövlandet av jordens resurser för att skapa profant guld… Som Thåström sjöng med Imperiet:

Guld och döda skogar hör ihop
Guld och döda skogar e de klokt?
Vi får döda skogar dom får guld
Ingen enda männska e fri från skuld

Detta påminner mer om den brända jordens politik och försök till alkemiska nigredo- och albedo-operationer som calcinatio, separatio, putrefactio och fermentatio utan att ha en enda blick mot, än mindre förståelse för, de högre operationernas och fasernas holistiska perspektiv. Detta inlägg skall alltså inte misstolkas för ett vänster-höger inlägg inom svensk politik, utan vill endast ge uttryck för betydelsen av att våga drömma om en helare värld som fokuserar på reell välfärd. Ty som Korten avslutade sin intervju: ”Vi måste tro att vi kan förändra och jobba för det. Ger vi upp kan vi leva resten av livet i depression och sedan kollapsa”.

Husalkemisten 2010-02-04

Ps Nordenskiölds traktat om filosofernas andliga sten finns att läsa här och rekommenderas varmt.