En g\u00e5ng, d\u00e5 Hermes var i sv\u00e5r sj\u00e4lsn\u00f6d, varseblef han, i b\u00f6rjan dunkelt, gestalten af en m\u00e4nniska, och denna gestalt blef allt mera str\u00e5lande och v\u00e4xte till j\u00e4ttelik storlek. Gestalten, som var af obeskriflig sk\u00f6nhet, s\u00e5g p\u00e5 Hermes med outs\u00e4glig mildhet och talade till honom s\u00e5lunda:<\/p>\n
\u201dDu lider, o jordens son. Jag kommer f\u00f6r att f\u00f6rl\u00e4na dig styrka, ty du \u00e4lskar r\u00e4ttvisan och s\u00f6ker sanningen. Jag \u00e4r Pymander, den Allsm\u00e4ktiges tanke; \u00e4ska af mig, och hvad du \u00e4skar skall gifvas dig.\u201d<\/p>\n
\u201dHerre\u201d, svarade Hermes-Thoth, \u201dgif mig en str\u00e5le af ditt gudomliga vetande!\u201d<\/p>\n
\u201dDu har gjort ett godt val\u201d, svarade Pymander, och d\u00e4rf\u00f6r skall du f\u00e5 hvad du \u00e5stundar.\u201d<\/p>\n
Och i den samma stunden bortf\u00f6rdes Hermes i h\u00e4nryckning, och ett sk\u00e5despel, som m\u00e4nskligt tungom\u00e5l ej f\u00f6rm\u00e5r beskrifva, framtr\u00e4dde f\u00f6r hans syn. All den h\u00e4rlighet, alla de gestalter, som den lifligaste fantasi f\u00f6rm\u00e5r t\u00e4nka sig, uppenbarade sig f\u00f6r honom en sf\u00e4r af bl\u00e4ndade ljus, som omgaf honom \u00f6fverallt. N\u00e4r Hermes, tjusad, f\u00f6rsj\u00f6nk i \u00e5sk\u00e5dandet af denna underbara h\u00e4rlighet, f\u00f6rsvagades ljuset; synerna, som han sett, uppl\u00f6stes i kaotiskt m\u00f6rker, och detta m\u00f6rker uppfylde honom med obeskriflig f\u00f6rf\u00e4ran. Ur m\u00f6rkret framtr\u00e4dde ett starkt d\u00e5n, liksom af ett v\u00e5ldsamt tord\u00f6n, och en r\u00f6st, som var m\u00e4ktigare \u00e4n tord\u00f6net, ropade ut i detta naturens uppror.<\/p>\n
\u201dDet tycktes mig\u201d, s\u00e4ger Hermes, \u201dsom vore denna r\u00f6st det f\u00f6rsvunna ljusets r\u00f6st, och som om Guds Ord framgick d\u00e4rur. Detta Ord framf\u00f6rdes af en himmelsk vattenstr\u00f6m, hvars svalka jag f\u00f6rnamn, och i detsamma utg\u00f6t sig en ren och klar eld, som f\u00f6rdelade sig \u00f6fverallt i luften. Fin, som vore den ande, fl\u00f6t denna luft mellan vattnet och elden, och i dess v\u00e5gor sv\u00e4fvade v\u00e5r jord i j\u00e4mvikt, en \u00e4nnu icke format materiesamling, som v\u00e4ntade att skapelsen skulle b\u00f6rja. Guds Ord satte denna v\u00e4rld i r\u00f6relse, och allt efter som r\u00f6relsen blef starkare \u00e5tervann ljuset sin styrka och otaliga skapelseformer framtr\u00e4dde p\u00e5 nytt i oafbruten f\u00f6ljd. Allt detta tyckte jag mig se i min tankes spegel, och d\u00e4refter f\u00f6rnam jag Pymanders ljufliga, gudomliga r\u00f6st, som talade och sade:<\/p>\n
\u201dTanken \u00e4r Gud Fader, Ordet \u00e4r hans Son, och de tu \u00e4ro ouppl\u00f6sligt f\u00f6renade i all evighet och deras F\u00f6rening \u00e4r Lif. Tanken och Ordet frambringa den Allsm\u00e4ktiges G\u00e4rningar. Fr\u00e5n den Allsm\u00e4ktige utg\u00e5 Sju Andar, som \u00e4ro verksamma i Sju V\u00e4rldar, och dessa V\u00e4rldar inneh\u00e5lla de varelser, som utg\u00f6ra V\u00e4rldsalltet. De Sju Andarnas verksamhet i V\u00e4rldarna kallas \u00d6det, och V\u00e4rldarna sj\u00e4lfva \u00e4ro inneslutna i Gudomens Tanke, som genomtr\u00e4nger dem i evighet. Gud har gifvit de Sju Andarna herrav\u00e4lde \u00f6fver Elementen och uppdragit \u00e5t dem att frambringa de f\u00f6reningar, som Elementen ing\u00e5, men Han har skapat m\u00e4nniskan efter sin afbild, och en\u00e4r hon \u00e4r danad efter denna afbild, har Han gifvit henne f\u00f6rm\u00e5ga att inverka p\u00e5 den Jordiska Naturen.<\/p>\n
\u201dMen m\u00e4nniskan, som s\u00e5g, att den H\u00f6gste Skaparen var hennes fader, intogs af ett starkt beg\u00e4r att g\u00f6ra sig j\u00e4mlik den Allsm\u00e4ktige och \u00e5stundade att intr\u00e4nga i de kretsar, \u00f6fver hvilka det icke var henne medgifvet att h\u00e4rska. En\u00e4r hon s\u00e5lunda rubbade den Gudomliga Harmonien hemf\u00f6ll hon under straff, och straffet blef, att hon gjordes till slaf under sin egen kropp. Od\u00f6dlig genom sin Ande, som \u00e4r Guds afbild, gjorde hon sj\u00e4lf sig d\u00f6dlig genom sin k\u00e4rlek till obest\u00e4ndiga och f\u00f6rg\u00e4ngliga ting. Dock har frihet l\u00e4mnats henne, p\u00e5 det att hon, genom en dj\u00e4rf anstr\u00e4ngning, m\u00e5 kunna lyfta sig tillbaka till sitt ursprungliga h\u00f6ga st\u00e5ndpunkt genom att frig\u00f6ra sig ur tr\u00e4ldomen under kroppen och inse sin Od\u00f6dlighet. F\u00f6r den skull vill Gud, att hvarje m\u00e4nniska erh\u00e5ller kunskap om huru hon skall l\u00e4ra k\u00e4nna sig sj\u00e4lf och urskilja sitt osynliga H\u00f6gre Jag<\/em>, f\u00f6r hvilket den synliga formen endast \u00e4r det yttre grofva h\u00f6ljet eller skalet. N\u00e4r hon blifver i st\u00e5nd att igenk\u00e4nna sig i den Tv\u00e5enighet<\/em>, hvari hon \u00e4r skapad, lockas hon ej l\u00e4ngre af f\u00f6r\u00e4nderliga, f\u00f6rg\u00e4ngliga former, hennes tankes enda \u00e5stundan \u00e4r d\u00e5, att under f\u00e4rden genom od\u00f6dligheten s\u00f6ka och eftertrakta den fullkomliga sk\u00f6nheten, hvars \u00e5sk\u00e5dare \u00e4r den konungsliga g\u00e5fva, som utlofvats \u00e5t det \u00e5teruppr\u00e4ttade f\u00f6rnuftet. Den m\u00e4nniska, som \u00f6fvervinner de sinnliga frestelserna, f\u00f6r\u00f6kar sin sj\u00e4ls f\u00f6rm\u00f6genheter, Gud tillm\u00e4ter henne det Ljus, hvaraf hon g\u00f6r sig f\u00f6rtj\u00e4nt, och tillst\u00e4der henne s\u00e5 sm\u00e5ningom och i allt fullkomligare m\u00e5tt att under detta lifvet genomtr\u00e4nga Naturens djupaste Hemligheter. Men den m\u00e4nniska d\u00e4remot, som dukar under f\u00f6r k\u00f6ttets lockelser, hemfaller allt mera under de \u00f6desdigra lagar, som styra Elementen, och genom att blifva deras byte d\u00f6mer hon sig sj\u00e4lf till best\u00e4ndig okunnighet, hvilket f\u00f6r Sj\u00e4len \u00e4r det samma som d\u00f6d. <\/em>(Den Sj\u00e4l, som syndar, skall d\u00f6<\/em>; Hvad gagnar det m\u00e4nniskan om hon vinner hela v\u00e4rlden, men f\u00f6rlorar sin sj\u00e4l?<\/em> heter det i evangeliet.) S\u00e4ll den Jordens Son, som bevarar Gudomens afbild ren och aldrig f\u00f6rs\u00e4tter sig i m\u00f6rkret genom att p\u00e5taga de gr\u00f6fre lustarnas t\u00e4ckelse. N\u00e4r den stund nalkas, d\u00e5 han skall l\u00e4mna denna v\u00e4rlden, \u00e5terv\u00e4nder kroppen till materiens rike, men Anden, som frigjorts ur detta timliga skal, upplyftes ofvanf\u00f6r de Sju concentriska Cirklar, som omgfiva v\u00e5rt Jordiska V\u00e4rldssystem. I M\u00e5nans v\u00e4rld blir han medveten om sin od\u00f6dlighet, i Merkurius v\u00e4rld g\u00f6res han ok\u00e4nslig, i Venus kl\u00e4des han i oskuldens kl\u00e4dnad, i Solens undf\u00e5r han f\u00f6rm\u00e5ga att utan att bl\u00e4ndas uth\u00e4rda Gudomens h\u00e4rlighet, i Mars v\u00e4rld l\u00e4r han \u00f6dmjukhet, i Jupiters s\u00e4ttes han i besittning af det Gudomliga F\u00f6rnuftets skatter och i Saturni rike f\u00e5r han sk\u00e5da den sanning, som innebor i all ting i deras of\u00f6r\u00e4nderliga f\u00e4rgring. Bortom den sista af dessa sf\u00e4rer r\u00e5der V\u00e4rldarnas O\u00e4ndlighet, som under pilgrimsf\u00e4rden genom himlarnas himlar str\u00e4fvar att n\u00e5 fram till den h\u00f6gste Guden, hvilken denna O\u00e4ndlighet \u2013 ett evigt symptot \u2013 oafbrutet nalkas utan att n\u00e5gonsin hafva uppn\u00e5tt honom.\u201d<\/p>\n S\u00e5 talade Pymander (den Allsm\u00e4ktiges Tanke), och den Gudomliga Uppenbarelsen drog sig tillbaka i sin Himmelska Helgedom. Men den hade upplyst Hermes-Thoths sj\u00e4l, hade invigt Hermes till en Messias<\/em>, som skulle f\u00f6r m\u00e4nskligheten f\u00f6rkunna den h\u00f6ga hemligheten om Sj\u00e4lens best\u00e4mmelse. Af detta fragment ur \u201dPymander\u201d<\/em> framg\u00e5r tydligt och klart, att den Ende Guden, han som \u00e4r Osynlig, Outs\u00e4glig, Allsm\u00e4ktig och O\u00e4ndlig, har Sju Andar eller \u00c4rke\u00e4nglar, som \u00e4ro Hans viljas Budb\u00e4rare, Redskapen f\u00f6r Hans F\u00f6rsyn. Tron p\u00e5 tillvaron af Himmelska Andar, som \u00e4ro medlare mellan Gud och m\u00e4nniskor, framtr\u00e4der s\u00e5ledes s\u00e5som en tydligt formulerad l\u00e4ra tusentals \u00e5r f\u00f6re Kristi f\u00f6delse, s\u00e5som en l\u00e4ra, hvars tillvaro icke kan f\u00f6rnekas. \u00c4fven den kristna teologien f\u00f6rkunnar, att \u00c4nglar medverkat i alla de stora tilldragelser, hvarom Gamla Testamentet, Evangelierna, Apostlag\u00e4rningarna och Uppenbarelseboken ber\u00e4tta. Alltifr\u00e5n Kerubim, som med sitt blixtrande sv\u00e4rd vakta ing\u00e5ngen till det f\u00f6rlorade Paradiet, \u00e4nda till \u00c4nglarna med de sju basunerna och de sju vredens sk\u00e5lar, har \u00c4nglav\u00e4rlden st\u00e4dse ingripet i m\u00e4nsklighetens religi\u00f6sa historia.<\/p>\n – Fr\u00e5n den svenska esoteriska tidskriften\u00a0Psyche<\/em> 1905<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En g\u00e5ng, d\u00e5 Hermes var i sv\u00e5r sj\u00e4lsn\u00f6d, varseblef han, i b\u00f6rjan dunkelt, gestalten af en m\u00e4nniska, och denna gestalt blef allt mera str\u00e5lande och v\u00e4xte till j\u00e4ttelik storlek. Gestalten, som var af obeskriflig sk\u00f6nhet, s\u00e5g p\u00e5 Hermes med outs\u00e4glig mildhet och talade till honom s\u00e5lunda: \u201dDu lider, o jordens son. Jag kommer f\u00f6r att … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Hermes syn<\/span>