{"id":1006,"date":"2012-03-24T16:51:17","date_gmt":"2012-03-24T15:51:17","guid":{"rendered":"http:\/\/alkemiskaakademin.se\/sve\/?p=1006"},"modified":"2013-03-20T12:08:08","modified_gmt":"2013-03-20T11:08:08","slug":"merkurius-och-kalliopes-salong","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/alkemiskaakademin.se\/sve\/merkurius-och-kalliopes-salong\/","title":{"rendered":"Merkurius och Kalliopes salong"},"content":{"rendered":"

En resum\u00e9 av \u00e5rets andra alkemiska salong som vi firade in v\u00e5rdagj\u00e4mningen med. Temat var Merkurius medvetandesf\u00e4r och musan Kalliope, d\u00e4r Esaias Tegn\u00e9rs mystika dialog S\u00e5ngm\u00f6n och Dr\u00f6mmen<\/em>\u00a0l\u00f6pte som en r\u00f6d tr\u00e5d, vari Kalliope blir invigd av Onar i dr\u00f6mmens mysterier. Salongen leddes av Katarina och Tommy, med tv\u00e4rfl\u00f6jtsmusik av Bj\u00f6rn.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Kalliope, hvars namn betyder sk\u00f6n r\u00f6st<\/em>, var en af de nio S\u00e5nggudinnorna och befattade sig med v\u00e4ltaligheten, men i synnerhet hjeltedikten. P\u00e5 en antik statue, funnen i Herculaneum, l\u00e4ser man ocks\u00e5 derf\u00f6re p\u00e5 basen f\u00f6ljande inscription: Kalliope har upfunnit hjeltedikten<\/em>.<\/p>\n

Guido Reni har h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llt henne i \u00f6gonblicket af en poetisk inspiration i begrepp at skrifva. Deruti har han afvikit fr\u00e5n Antiken der man alltid gaf henne til attributer n\u00e5gra blad eller pl\u00e5n (pinakides<\/em>) och en stift (graphium<\/em>) med hvilken hon skref och utpl\u00e5nade s\u00e5 l\u00e4nge, tils hennes s\u00e5ng var v\u00e4rdig de \u00e4mnen hon ville besjunga.<\/p>\n

– Kongl. Svenska Museum: Samling af Conturteckningar<\/em> (1821)<\/p>\n<\/blockquote>\n

Salong Arcanas merkuriala afton<\/h3>\n

Musikintro<\/strong>\u00a0– St Germains transylvanska stycke.<\/p>\n

S\u00e5ngm\u00f6ns (Kalliopes) \u00a0intr\u00e4de och m\u00f6te med Dr\u00f6mmen (Onar)<\/strong><\/p>\n

\n
Onar<\/em><\/address>\n
V\u00e4lkommen hit till din bror. Jag har v\u00e4ntat dig l\u00e4nge, min syster!<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Kalliope<\/address>\n
Syster? det vet jag ej om. Ljuslockige Febus Apollo<\/address>\n
S\u00e4ger sig vara min far, en Gud med str\u00e5lar kring pannan,<\/address>\n
Lyrans och bildningens Gud, Gud Helios, fader f\u00f6r dagen.<\/address>\n
Artemis kallar jag tante, och Timmarne n\u00e4mna mig syster.<\/address>\n
Sl\u00e4gt \u00e4r jag icke med dig, Morfei nickande styfson!\u00a0<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Onar<\/em><\/address>\n
Allts\u00e5 din far, som jag h\u00f6r, \u00e4r Apollo, guldlockige str\u00e5larn,<\/address>\n
Men hvem var d\u00e5 din mor?\u00a0<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Kalliope<\/address>\n
Besynnerligt nog, h\u00e4r i Hellas<\/address>\n
Ofta oviss man \u00e4r om sin far, men modren den vet man.<\/address>\n
Annorlunda med mig, ty f\u00f6r\u00e4lskade \u00e4fventyr m\u00e5nga<\/address>\n
Febus med Nymferna haft, s\u00e5 gift som ogift, p\u00e5 bergen.<\/address>\n
Tr\u00e4ffar mig Himeri pil (tante Artemis s\u00e4ge ock derom,<\/address>\n
Hvad hon vill) och blir det en son, som alltid \u00e4r m\u00f6jligt,<\/address>\n
Pilen jag bryter i tu, och det f\u00f6rr\u2019n pilten \u00e4r fullv\u00e4xt,<\/address>\n
Skall ej bedraga en qvinna. Jag r\u00e4ds att Apollo har gjort s\u00e5.<\/address>\n
Lyran har jag i arf, och med den jag tr\u00f6star v\u00e4l pilten.<\/address>\n
Var ej Attys en Gud, fast ofullst\u00e4ndig? s\u00e5 s\u00e4gs det.<\/address>\n
Mnemosyn\u2019 var min mor, dock hviskar man nu allehanda<\/address>\n
Om Kariterna tre; Aglaja man prisar som mor ock.<\/address>\n
Sant \u00e4r likv\u00e4l att du, o Dr\u00f6m, ej kan vara min broder.<\/address>\n<\/blockquote>\n

Kalliope<\/strong>\u00a0uppv\u00e4cker det appoloniska medvetandet; ljuset, ordningen, r\u00e4ttvisan, str\u00e4van efter h\u00f6ga ideal.<\/p>\n

\n
Onar<\/em><\/address>\n
Var ej s\u00e5 stolt. \u00c4r ocks\u00e5 Apollo just icke min fader,<\/address>\n
\u00c4r han mig huld \u00e4nd\u00e5 och l\u00e5ter mig ofta f\u00e5 r\u00f6ra Lyran,<\/address>\n
den gyllne, likv\u00e4l fast jag stammar fr\u00e5n \u00e5ldriga Natten.<\/address>\n
Natten \u00e4r s\u00e5ngens mor, den djupares. Str\u00e4ngade lyran<\/address>\n
Till uppmuntran han gaf s\u00f6mnvandrande ynglingen, n\u00e4r han<\/address>\n
En g\u00e5ng ingifvelse f\u00e5tt, en nattlig, ty skalden f\u00f6r dagen<\/address>\n
(Stundom det h\u00e4nder v\u00e4l \u00e4n) tar mot ur Titaniska djupen<\/address>\n
Vilda gestalter alltjemt, och bildar dem om och f\u00f6rsk\u00f6nar,<\/address>\n
Underliga, som \u00d6stern dem har eller Norden (det sk\u00f6na<\/address>\n
Trifves i Hellas dock helst), men Apollo f\u00f6rsm\u00e5r dem ej derf\u00f6r.<\/address>\n
Tar dem som marmorblock, och sk\u00e4r Olympiska Gudar<\/address>\n
Utur den plumpa klyft. Hur stiga gudomliga former<\/address>\n
Upp under mejselns slag! och liksom stjernorna dansa<\/address>\n
Rymden igenom till sferernas s\u00e5ng, s\u00e5 dansa de l\u00e4tta,<\/address>\n
T\u00e4mda af s\u00e5ngarens r\u00f6st till sk\u00f6nhet, till form och full\u00e4ndning. \u00a0<\/address>\n
Sk\u00f6nhet \u00e4r sken, men allt sken beh\u00f6fver dock ytterst ett n\u00e5got,<\/address>\n
Som det kan f\u00e4sta sig p\u00e5. F\u00f6rakta ej Dr\u00f6mmens ingifning,<\/address>\n
Febus f\u00f6raktar den ej.\u00a0<\/address>\n<\/blockquote>\n

Onar<\/strong>\u00a0uppv\u00e4cker dr\u00f6mmen, m\u00f6rkret, natten, det omedvetna, varifr\u00e5n all inspiration h\u00e4rstammar. Avslutar med att visa upp lyran, varp\u00e5 musik b\u00f6rjar spelas.<\/p>\n

\n
H\u00e4r ser du lyran, han gaf mig.<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Kalliope<\/em><\/address>\n
Detta en lyra! Besynnerligt nog! sjustr\u00e4ngad dock \u00e4r hon,<\/address>\n
Men det \u00e4r icke str\u00e4ngar, ej r\u00f6r, som Pans. Det \u00e4r dimmor<\/address>\n
Luftiga, l\u00e4tta \u00e4nd\u00e5, halfdunkla! Om himmelens stjernor<\/address>\n
Gjuta, och m\u00e5nen, sitt silfver derp\u00e5, s\u00e5 (t\u00e4nker jag) bildas<\/address>\n
Egna gestalter deraf, men barbariska s\u00e4kert och vilda,<\/address>\n
Fr\u00e4mmande, snarare \u00e4n de sinligt sk\u00f6na, som Hellas<\/address>\n
\u00c4lskar betrakta. Ej smak, ej m\u00e5tta, ej sammanhang i dem!<\/address>\n
Sk\u00f6nhet \u00e4r sanning och m\u00e5tta och lugn, och sk\u00f6nhetens linea<\/address>\n
Ritas ej oviss bland stjernorna ut. Hon drar sig tillsammans.<\/address>\n
Forml\u00f6sa tinget dock saknar till slut all sk\u00f6nhet, ty sk\u00f6nhet<\/address>\n
Blifver dock slutligen form, all sk\u00f6nhet ligger i formen.<\/address>\n
Hur de tonerna dock m\u00e5 ljuda, hur f\u00f6ga harmoniskt!<\/address>\n
Likasom komme de ur en graf, orediga r\u00f6ster<\/address>\n
Opp ur afgrundens svalg, som f\u00f6rvirra det t\u00e4nkande sinnet,<\/address>\n
Dansen af v\u00e5lnader blott ut\u00f6fver Heroernas d\u00f6dsf\u00e4lt,<\/address>\n
N\u00e4r en gr\u00f6nskande v\u00e5r har kastat sin mantel der\u00f6fver,<\/address>\n
Blommorna nicka fr\u00e5n h\u00f6garnas topp. Det kallar du Konst, det?\u00a0<\/address>\n<\/blockquote>\n

Kalliope<\/strong>\u00a0uttrycker sin uppfattning av de sk\u00f6na konsterna, som ska vara sinnligt vackra, harmoniska, m\u00e5ttfulla och lugna, varp\u00e5 hon v\u00e4nder sig mot Onar igen.<\/p>\n

\n
S\u00e4g, hvad vill med vidundret du nu?<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Onar<\/em><\/address>\n
Sjustr\u00e4ngade lyran<\/address>\n
S\u00e5dan \u00e4r, som jag f\u00e5tt den till pris af Febus, din fader.<\/address>\n
H\u00f6gmod (s\u00e4ger man) g\u00e5r f\u00f6r fall, O Kalliopeja!<\/address>\n
En g\u00e5ng kommer den dag (om sent, eller tida, jag vet ej),<\/address>\n
Men han kommer en g\u00e5ng, det \u00e4r visst, n\u00e4r Hellas \u00e4r stoft blott,<\/address>\n
Templen ligga i grus, och hindarne beta i staden,<\/address>\n
Vargar bo p\u00e5 din h\u00f6ga Olymp, bj\u00f6rn ynglar p\u00e5 Ida,<\/address>\n
Zeus \u00e4r en fabel allen, en underlig saga i minnet,<\/address>\n
Afrodite \u00e4r d\u00f6d, det Sk\u00f6nas gudinna; det Sk\u00f6na<\/address>\n
Lefver dock evigt i menniskans br\u00f6st, det lefver i s\u00e5ngen.<\/address>\n
Febus ej str\u00e5lar i sol, ej i v\u00e5r. Han str\u00e5lar i snille,<\/address>\n
Lefver i skaldernas s\u00e5ng, och i din, O Kalliopeja!<\/address>\n
Floder har Hellas ej d\u00e5, ej Eurotas, ej Alfeus, ej Peneus;<\/address>\n
Alla f\u00f6rg\u00e4tna! Blott en, heter Lethe, har slukat dem alla.<\/address>\n
Den dag kommer en g\u00e5ng. Vi \u00f6fverlefva den begge.<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
S\u00e4g mig, Kalliope, hvad vill s\u00e5ngen? Jo, lifvet f\u00f6rsk\u00f6na,<\/address>\n
Bilda af djuriska kr\u00e4k ett menniskosl\u00e4gte, som s\u00e4tter<\/address>\n
Himlen till krona p\u00e5 lockarnas natt, och tar majest\u00e4tiskt<\/address>\n
Jorden till l\u00e4n af sig sjelf, men icke af h\u00f6ge Kronion.<\/address>\n
\u00c4lska hvad Sk\u00f6nt \u00e4r skall du, och forska hvad Sannt \u00e4r tillika,<\/address>\n
V\u00e5ga hvad R\u00e4tt, och s\u00f6ka det Goda, och f\u00f6lja derjemte.<\/address>\n
Barbariet en fiende \u00e4r till det Sk\u00f6na f\u00f6r alltid.<\/address>\n
Detta \u00e4r sagans mening om \u00e5ldriga kriget emellan Gudar och Erebi \u00e4tt,<\/address>\n
Titanerna, sin tids Barbarer. Men hur n\u00e5r det Sk\u00f6na sitt m\u00e5l, hur danas det sl\u00e4gtet?<\/address>\n
Jo, genom bildning och konst och smak!\u00a0<\/address>\n<\/blockquote>\n

Onar<\/strong>\u00a0v\u00e4cker upp medvetenheten om formernas f\u00f6rg\u00e4nglighet, men hur n\u00e5got \u00e4nd\u00e5 finns kvar. Det finns tv\u00e5 eviga krafter i skapelsen s\u00e5som inspiration och aspiration, liv och d\u00f6d, evolution och involution. F\u00f6r att transcendera dessa tv\u00e5, tiden och materian, m\u00e5ste s\u00e5ngen och konsten f\u00e5 f\u00f6rsk\u00f6na livet.<\/p>\n

\n
Men hur finnes det Sk\u00f6na?<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Kalliope<\/em><\/address>\n
G\u00e5, betrakta en menskogestalt, en yngling, en ungm\u00f6,<\/address>\n
Gynnad af Afrodite med gyllene g\u00e5fvorna, Paris<\/address>\n
Eller hans Helena, Pelei son, eller jemte den h\u00f6ga<\/address>\n
Rosenkindade m\u00f6n Briseis, dottern af Chryses.<\/address>\n
Se dig omkring fr\u00e5n Arkadiens berg, der sonen af Hermes<\/address>\n
Betar sin hornade hjord p\u00e5 st\u00e4ndigt blommande \u00e4ngar,<\/address>\n
Kantade rundtomkring med susande lunder, men k\u00e4llor<\/address>\n
Kr\u00f6ka sig fram \u00f6fverallt och spela p\u00e5 r\u00f6ret f\u00f6r Guden,<\/address>\n
F\u00e5glarne st\u00e4mma sin s\u00e5ng, och Selene skiner i qv\u00e4llen;<\/address>\n
Detta \u00e4r sk\u00f6nhet. Det Sk\u00f6na \u00e4r h\u00f6gtidsdr\u00e4gten p\u00e5 menskan,<\/address>\n
Kr\u00f6ningsmanteln, som l\u00e4tt Naturen kastar omkring sig,<\/address>\n
Genomskinlig och fin, kring harmoniska lemmarnas byggnad,<\/address>\n
Som n\u00e4r en flicka fr\u00e5n Cos sig skyler i f\u00e4dernefloret.\u00a0<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Onar<\/em><\/address>\n
Godt! Naturen \u00e4r sk\u00f6n, och menskogestalten, men huru<\/address>\n
Sk\u00f6nhet i Konsten g\u00e5r in, det \u00e4r mig \u00e4nnu ej r\u00e4tt klart.<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Kalliope<\/em><\/address>\n
Jo, hvad lifvet har sk\u00f6nt afbildas i Konsten. Hon \u00e4r blott<\/address>\n
Eko och spegelbild af lifvet och alla dess former.<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Onar<\/em><\/address>\n
Lifvet allts\u00e5 \u00e4r Konstens problem, \u00e4r grund f\u00f6r det Sk\u00f6na.<\/address>\n
Hvad som icke har lif, \u00e4r ej sk\u00f6nt, f\u00f6r icke till bildning.<\/address>\n
Det<\/em> \u00e4r Promethei bild, f\u00f6rr\u2019n han stulit elden fr\u00e5n himlen.<\/address>\n
Menar du s\u00e5?<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Kalliope<\/em><\/address>\n
Ja r\u00e4tt!<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Onar<\/em><\/address>\n
Men hvad \u00e4r d\u00e5 grunden f\u00f6r lifvet?<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Kalliope<\/em><\/address>\n
Evige Gudarne blott, eller kanske det eviga \u00d6det,<\/address>\n
Blindt, ob\u00f6jligt f\u00f6r b\u00f6ner, ja det<\/em> \u00e4r allt lefvandes urgrund.<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
Onar<\/em><\/address>\n
Knappast. All verkelig grund f\u00f6r lifvet vill synas mig tv\u00e5fald:<\/address>\n
Sanningen, tingens natur, det yttres innersta v\u00e4sen,<\/address>\n
Dern\u00e4st gestalt eller form, der herrskar det Sk\u00f6na, O S\u00e5ngm\u00f6!<\/address>\n
\u00c4fven det Fula kan blifva oss sk\u00f6nt, blott det \u00e4r p\u00e5 sitt st\u00e4lle,<\/address>\n
Skuggan jemte sitt ljus. St\u00e5 ej begge p\u00e5 m\u00e5larens tafla? \u2013<\/address>\n
Betar du \u00f6gonen nu p\u00e5 det Sk\u00f6na, skummar du ytan<\/address>\n
Endast af tingens natur, s\u00e5 bildas du, kan ej f\u00f6rdraga<\/address>\n
Hvad som \u00e4r l\u00e5gt, o\u00e4delt, opassande, falskt och barbariskt.<\/address>\n
Derigenom Hellener g\u00e5tt fram, och Barbarerne vikit.<\/address>\n
Solen \u00e4r s\u00e5ngens symbol, och h\u00e4fderne g\u00e5 p\u00e5 dess toner,<\/address>\n
Febus \u00e4r bildningens far, symbol af det segrande ljuset.<\/address>\n
Detta \u00e4r formernas rike, min v\u00e4n. Men form<\/em> \u00e4r ej v\u00e4sen<\/em>,<\/address>\n
V\u00e4sendets grund l\u00e5ngt djupare \u00e4r, det Sk\u00f6na \u00e4r yta,<\/address>\n
Sk\u00f6nhet \u00e4r sken, ger du ej tillika betydelsen, eller<\/address>\n
V\u00e4sendets yttersta grund, den evigt varande Sanning.<\/address>\n
Sanningens grund, betydelsens djup, \u00e4ro d\u00f6ttrar af Natten,<\/address>\n
Komna fr\u00e5n Nord eller ock fr\u00e5n \u00d6ster, Titaner till ursprung.<\/address>\n
Djupt\u00e4nkt \u00e4r sl\u00e4gten, med talande drag af den eviga Natten.<\/address>\n
Sanning och Godhet och Sk\u00f6nhet \u00e4r ett, de b\u00e4ra hvarandra,<\/address>\n
Fr\u00e5n dem alla \u00e4r jag, som f\u00e4der jag prisar dem alla.<\/address>\n
Natt \u00e4r min kungliga stam, mitt rike \u00e4r skuggornas boning,<\/address>\n
Stjernorna \u00e4ro mitt f\u00e4dernegods, jag trifves ibland dem,<\/address>\n
G\u00e5r v\u00e4l upp\u00f6fver dem ock, och betraktar tingen fr\u00e5n h\u00f6jden,<\/address>\n
Ser deras eviga grund, och ser in i den verkstad, der Gud \u00e4r,<\/address>\n
Sitter och bildar alltjemt och str\u00f6r ut b\u00e5d\u2019 solar och jordar.<\/address>\n
Der \u00e4r lifvets grund, det outransakligas. Icke<\/address>\n
Fattar du lifvets natur, s\u00e5 l\u00e4nge du dv\u00e4ljes p\u00e5 ytan,<\/address>\n
H\u00e4nger vid formen allen. Det \u00e4r Febi fel och Hellenens.<\/address>\n
Sk\u00f6nhet \u00e4r \u00f6gonens fr\u00f6jd och ej mer. Det hela af lifvet<\/address>\n
Konsten skall fatta, och icke blott se, men inse<\/em>, och derf\u00f6r<\/address>\n
Medan du ser, \u00e4r ej dag, det blir dag f\u00f6rst, sedan du somnat.<\/address>\n
Derf\u00f6r hvad lifvet f\u00f6rvarar p\u00e5 bottnen af tingen, det ser du<\/address>\n
Endast vid stjernornas sken, se\u2019n Dr\u00f6mmen har \u00f6ppnat f\u00f6r inre<\/address>\n
\u00d6gat, hvad yttre ej ser. Gestalterne \u00e4ro dess aning,<\/address>\n
Veta ej sjelfve hvad de betyda, symboler de \u00e4ro,<\/address>\n
Kl\u00e4dning f\u00f6rr\u00e5dande blott en v\u00e4xt, som icke de k\u00e4nna.<\/address>\n
Derf\u00f6r ock Dr\u00f6mmen portvaktaren \u00e4r till Sanningens riken,<\/address>\n
\u00c4r skattm\u00e4starn alltjemt i Gudarnas innersta l\u00f6nnhvalf.<\/address>\n
N\u00e4r hvad sant \u00e4r och sk\u00f6nt upplyfter ditt sinne fr\u00e5n jorden,<\/address>\n
S\u00e5 har dig Dr\u00f6mmen det l\u00e4rt, hvad ok\u00e4ndt var f\u00f6r den vakna.<\/address>\n
Dr\u00f6m \u00e4r uppenbarelsens r\u00f6st af salige Gudar,<\/address>\n
Bildningens h\u00f6gsta myst\u00e8r, utan dr\u00f6m ej finner du sanning,<\/address>\n
Likasom ej utan dikt. P\u00e5 djupet ligga de begge,<\/address>\n
Verklighet parad med dikt; helt broderligt trifvas de samman.<\/address>\n
Derf\u00f6r f\u00f6rakta ej Dr\u00f6mmarnes Gud, han \u00e4r Sanningens \u00e4fven.<\/address>\n
Riktigt Homerus har sagt: ifr\u00e5n h\u00f6ge Gudarne kommer<\/address>\n
Dr\u00f6mmen jemv\u00e4l: han \u00e4r skald p\u00e5 sitt vis, p\u00e5 djupaste viset,<\/address>\n
Likasom Hierofanten \u00e4r prest, och firar sin Guds tjenst<\/address>\n
P\u00e5 Samothrakes \u00f6, hans gudstjenst n\u00e4mns f\u00f6r den h\u00f6gsta.<\/address>\n
Allts\u00e5 h\u00f6ra vi tv\u00e5 tillsamman: om s\u00e5ng skall ge bildning,<\/address>\n
Sanning \u00e4r Sk\u00f6nhetens grund och begges f\u00f6rening \u00e4r Konsten.<\/address>\n
Bildning \u00e4r blott genom Konst, derf\u00f6r har jag kallat dig syster.<\/address>\n
\u00a0<\/address>\n
—-<\/address>\n
Talte och r\u00f6rde med sp\u00f6et vid gyllene lyran. Hon klang som<\/address>\n
Aldrig f\u00f6rut, men Onar f\u00f6rsvann bland stjernorna \u00e5ter.<\/address>\n<\/blockquote>\n

Nedstigande<\/strong>\u00a0i det eviga vattnet.<\/p>\n

Transformation<\/strong>\u00a0till ormen\/draken.<\/p>\n

Den giftdroppande draken<\/strong><\/p>\n