Alkemiska Akademins Egyptiska mysteriespel den 24 mars 2010 visade sig bli en dramatisk presentation av den egyptiska mytologins innehåll, ur historisk, alkemisk-mystisk, psykologisk och magisk aspekt.

I rollerna som präst och prästinna: Tommy Westlund och Katarina Falkenberg. Dessutom framträdde Thot och Anubis i proffsigt framställda masker. Allt framfördes prästerligt pedagogiskt i sakral upphöjdhet och serenitet, till ackompanjemang av musik komponerad av St. Germain, som också bidrog med receptet till det elixir som serverades, och som tycktes mig vara örtté gjort på åkerfräken spetsat med nässla.

Om man stryker de två första orden av tre i presentationsfolderns sista rad och läser hela meningen, har man kommit hemligheternas hemlighet på spåren (från foldern: Den som en gång kommit hit blir aldrig /ny rad/ mer sig lik).

Det går inte att med vanliga ord ur vår vardagliga värld förklara vad ett mysteriespel innehåller och ”är”. Ty det utspelar sig på det transrationella planet. Man får tillåta sig att ge sig hän, att försjunka i begrundan, intuition och introspektion. Njuta av allvaret och skönheten i framställningen.

Jag kände mig glad, renad och upplyftad av denna vackra och unika föreställning. Från Misraimförbundet var Annette, Johannes, Sergeij, jag (Christel) och Björn – såsom flöjtspelare – där.

Christel – Soror Stella Argenta – skrev. (Ursprunligen publicerat i Misraim-bladet.)

Jag har haft nöjet att återbesöka ett av mina absoluta favoritmuseum – Metropolitan i New York. Det har en helt underbar Egyptenutställning med bl. a ett tempel byggt på vatten. Ett skönt sätt att hämta inspiration till det intensiva arbetet med det nya egyptiska mysteriespelet! Se själva och njut av dessa skatter…

/Husalkemisten 2010-11-13

Husalkemisten gläder sig över att Frankrikes mystik sprids över världen:

19 okt

Kathleen and Philip discuss Sacred France. What is it that makes France different than so many countries? The land itself seems to be sacred and people who have visited places like Rennes-le-Château or other places in “Cathar Country” come away from it transformed. France breathes history, as is apparent in places like Chartres, and even the luxury of Versailles has a sacred nature that is within touching distance of any visitor.

http://www.bbsradio.com/host/thespiritrevolution/archives/the_spirit_revolution_archive.php

/HA 2010-10-25

Kära alkemivänner!

Hösten suger kanske hårt, men varför göra livet onödigt svårt?

Vill du vara fri eller träl? Kom till oss och förädla din själ!

Utbildning i alkemi

Med alkemins hemliga lära, vill vi dig nu ära

och ger dig ett val; att leva ett liv utan kval.

För fördjupad praktik, i vår odödliga mystik,

två helger är ett krav för att du ska uppgå ur din grav,

Och genom själens kvarternitet åtnjuta andekroppens helighet.

Begrunda och betänk, och klick därefter på denna länk!

Föredrag & meditation

Maria Magdalena var en riktig fena på att tillvarons motsatser förena.

Hon gjorde Jesu liv till en fest, men var för kyrkofäderna en riktig pest.

Trots att sju demoner försvann ansågs hon aldrig för grann.

Hon bringar oss än idag hopp, om hur att realisera vår eterkropp.

Så att vi med den genom döden, kan färdas i evighetens vidare öden.

Nu på måndag (4/10) får du veta mer om vad brudens mysterier dig ger.

Egyptiskt mysteriespel

Även om det ligger långt fram i tiden vill vi tipsa om den egyptiska pyramiden.

Ritualer, gudomar och levande musik gör denna föreställning helt unik.

Kom och träd in i vårt tempel och ta del av det som annars har hemligstämpel.

Egyptens heliga syskonskara låter oss själens drama erfara,

Så att du en gång för alla likt Jesus och St Germain kan skalla:

Verket är fullbordat! Tetelestai! Nu firar vi alkemins bröllop med blåbärspaj!

♥

Har du läst ända hit, beundrar vi dig för din flit,

Och hoppas du förstår, vår önskan att bringa dig en glädjetår.

Evenemangen är dock seriösa och vill frambringa det mirakulösa;

Att genom den egyptiska skarabén framföda de vises sten.

Varmt och hjärtligt välkomna!

/Husalkemisten

Det finns alltid val i livet att göra – stora och små val som i olika grader påverkar vårt liv. Ett av de större valen vi ställs inför som människor är att välja hur vi ska använda de gåvor som getts oss och hur vi bäst ska kunna förvalta vår utmätta tid på jorden. En del människors livsval har för alltid förändrat livet på vår planet. För dig som fått gåvan och önskar verka i samklang med det gudomliga och skapelsen genom den gudomligt feminina visdomsvägen startar Sophiatemplet en ny två-årig prästinneutbildning vt -11. Första året riktar sig till dig som väljer att fördjupa ditt eget liv i samklang med gudinnan och år två är för dig som väljer att vandra prästinnans väg och tjäna gudinnan och hennes skapelse.

Sophiatemplet i samarbetet med Alkemiska Akademin erbjuder en utbildning till dig som väljer eller redan valt Gudinnans väg under din tid på jorden.

/Sophiatemplet

Det är den sista sensommardagen innan allting sätter igång… Jag är på gudinnefestival och i den 29-gradiga hettan sitter prästinnor och andra intresserade utspridda på en stor gräsmatta i en vacker trädgård. En labyrint utlagd med stenar i gräset lyfter mitt sinnelag och frigör tanken och känslan från den tunga dallrande luften. Jag älskar labyrinter och dess möjlighet till att häva ödets dualism så att motsatserna i liv och död kan upphöra och den gudomliga försynen träda in.

Jag var nyligen hemkommen från den italienska lyxpilgrimsresan mellan Rom och Pisa som avslutades med ett besök i staden Lucca som lockat mig med en grekisk labyrint på San Martino-kyrkans yttervägg. Om den otroligt kraftfulla labyrinten i Chartres är den största jag vandrat så var detta onekligen den minsta vad gäller yta. Man låter i Lucca sitt finger följa labyrintens mönster för att på så vis göra sig redo att gå in i kyrkan och stå ansikte mot ansikte med Volto Santo – det heliga ansiktet.

Detta borde vara en av kyrkans stora sevärdheter med tanke på att det är ett konstverk gjort av en som var närvarande och såg Jesus på korset enligt traditionen. Legenden säger att den är gjord av Nikodemus som var Jesu lärjunge och som tillsammans med Josef av Arimatea tog ner hans döda kropp från korset på Golgata.

Jag får emellertid en känsla av att man sökt dölja denne mörke och sorgsne Jesus för nyfikna blickar och mitt eget besök höll på att avslutas innan det ens hade börjat genom att en vakt ville kasta ut mig för att jag trotsat fotoförbudet och inte heller hade beslöjat mina nakna axlar.

Tanken på vad människosonen med det heliga ansiktet fått utstå i form av misshandel och smädelser utan att för den skull svara med vrede, men kanske ändå upplevt en avgrundsdjup sorg som också Volto Santo gav ett uttryck för, gav mig kraft att negligera den arge mannens anklagande blick. Dotterns kärlek räddade mig kvar i kyrkan genom att hon gav mig sin sjal och sprang till bilen för att hämta en till sig. Kärleken var den kraft som Kristus kyrka valde att bejaka och det var också kärleken i Ariadnes röda tråd som räddade Thesues ut ur labyrinten efter det han besegrat Ariadnes bestialiska halvbror Minotauren. Bredvid labyrinten utanför kyrkan stod att läsa: Det här är labyrinten byggd av Dedalus av Kreta; alla som där trädde in var förlorade, utom Theseus tack vara Ariadnes tråd. Ariadne är också spindelgudinnan som väver matrisen ut ur det ursprungliga mörkret likt spindeln väver sin väv/labyrint.

Jag mediterade en stund i kyrkan efter det att resten av familjen gått ut för att sätta sig på ett café. Det slog mig att jag så många gånger besökt olika svarta madonnor men att det här var första gången jag mött en manlig motsvarighet i den mörke Jesus. Efter meditationen köpte jag en avbildning av Volto Santo i mörk lera och ett flertal vykort. Den sure mannen som tidigare fått mig att tänka på den sure Kristus, dvs. vredesvinet eller det gröna lejonet i alkemin, stod i kassan. Jag gav honom jämna pengar med ett leende varefter han gav tillbaka en summa och med en oväntad respekt i sitt uppträdande sa att korten var en present. Lycklig gick jag ut ur kyrkan och la handen på labyrinten tänkandes att det är en nåd att få vara med när det sura vinet plötslig blir sött, liksom kraften i alkemins röda lejon. (Traditionen i Lucca kan du läsa mer om i Kathleen McGowans Kärlekens bok.)

Minnet från Italien väcktes till liv vid åsynen av labyrinten i gräset och jag är sugen på att börja min vandring. Men eftersom klockan är tre så lade jag mig istället på rygg i gräset bakom den. Jag fäster de små hörlurarna i öronen och på min mobil kan jag avlyssna ett radioprogram i P1 som heter Livet & Döden. Det är en utmärkt existentiell, filosofisk och spirituell programserie som Erik Schüldt står bakom och i dagens avsnitt som hette Förvandlingen och som handlade om alkemi var jag intervjuad. (Länk mp3) Jag försjunker ner i ett vilsamt medvetande allt medan jag lyssnar till Eriks intressanta historier om Nordenskiöld (se en tidigare blogg) och Strindbergs alkemi och till en Iskonstnärs filosoferande om förvandlingen av sitt material – fruset vatten.

Jag rycker till när jag hör mig själv säga: utifrån alkemin så pratar man om att tvinna livet och döden, att de är som nästan ödestrådar och när man någonstans har jobbat länge med att tvinna de här trådarna så börjar man se väven ungefär som i filmen Matrix. Man börjar se en matris och då börjar den här ödesväven bli synlig och då kan vi också bli delaktiga mycket mer i vårt öde eller öppna oss för andra verkligheter(…) När vi häver ödestron som man klassiskt gör genom att vandra i labyrinten så kommer man in till centrum där igen guldet eller skatten eller helheten är.

Livet & döden på tema Förvandlingen är slut och jag sträcker på mig som en katt och reser mig upp för att åter träda in i förvandlingens process. Jag går fram till labyrinten, ber försynen om nåd och börjar så min vandring längs med Ariadnes röda kärlekstråd…

/Husalkemisten 2010-08-19

En gång, då Hermes var i svår själsnöd, varseblef han, i början dunkelt, gestalten af en människa, och denna gestalt blef allt mera strålande och växte till jättelik storlek. Gestalten, som var af obeskriflig skönhet, såg på Hermes med outsäglig mildhet och talade till honom sålunda:

”Du lider, o jordens son. Jag kommer för att förläna dig styrka, ty du älskar rättvisan och söker sanningen. Jag är Pymander, den Allsmäktiges tanke; äska af mig, och hvad du äskar skall gifvas dig.”

”Herre”, svarade Hermes-Thoth, ”gif mig en stråle af ditt gudomliga vetande!”

”Du har gjort ett godt val”, svarade Pymander, och därför skall du få hvad du åstundar.”

Och i den samma stunden bortfördes Hermes i hänryckning, och ett skådespel, som mänskligt tungomål ej förmår beskrifva, framträdde för hans syn. All den härlighet, alla de gestalter, som den lifligaste fantasi förmår tänka sig, uppenbarade sig för honom en sfär af bländade ljus, som omgaf honom öfverallt. När Hermes, tjusad, försjönk i åskådandet af denna underbara härlighet, försvagades ljuset; synerna, som han sett, upplöstes i kaotiskt mörker, och detta mörker uppfylde honom med obeskriflig förfäran. Ur mörkret framträdde ett starkt dån, liksom af ett våldsamt tordön, och en röst, som var mäktigare än tordönet, ropade ut i detta naturens uppror.

”Det tycktes mig”, säger Hermes, ”som vore denna röst det försvunna ljusets röst, och som om Guds Ord framgick därur. Detta Ord framfördes af en himmelsk vattenström, hvars svalka jag förnamn, och i detsamma utgöt sig en ren och klar eld, som fördelade sig öfverallt i luften. Fin, som vore den ande, flöt denna luft mellan vattnet och elden, och i dess vågor sväfvade vår jord i jämvikt, en ännu icke format materiesamling, som väntade att skapelsen skulle börja. Guds Ord satte denna värld i rörelse, och allt efter som rörelsen blef starkare återvann ljuset sin styrka och otaliga skapelseformer framträdde på nytt i oafbruten följd. Allt detta tyckte jag mig se i min tankes spegel, och därefter förnam jag Pymanders ljufliga, gudomliga röst, som talade och sade:

”Tanken är Gud Fader, Ordet är hans Son, och de tu äro oupplösligt förenade i all evighet och deras Förening är Lif. Tanken och Ordet frambringa den Allsmäktiges Gärningar. Från den Allsmäktige utgå Sju Andar, som äro verksamma i Sju Världar, och dessa Världar innehålla de varelser, som utgöra Världsalltet. De Sju Andarnas verksamhet i Världarna kallas Ödet, och Världarna själfva äro inneslutna i Gudomens Tanke, som genomtränger dem i evighet. Gud har gifvit de Sju Andarna herravälde öfver Elementen och uppdragit åt dem att frambringa de föreningar, som Elementen ingå, men Han har skapat människan efter sin afbild, och enär hon är danad efter denna afbild, har Han gifvit henne förmåga att inverka på den Jordiska Naturen.

”Men människan, som såg, att den Högste Skaparen var hennes fader, intogs af ett starkt begär att göra sig jämlik den Allsmäktige och åstundade att intränga i de kretsar, öfver hvilka det icke var henne medgifvet att härska. Enär hon sålunda rubbade den Gudomliga Harmonien hemföll hon under straff, och straffet blef, att hon gjordes till slaf under sin egen kropp. Odödlig genom sin Ande, som är Guds afbild, gjorde hon själf sig dödlig genom sin kärlek till obeständiga och förgängliga ting. Dock har frihet lämnats henne, på det att hon, genom en djärf ansträngning, må kunna lyfta sig tillbaka till sitt ursprungliga höga ståndpunkt genom att frigöra sig ur träldomen under kroppen och inse sin Odödlighet. För den skull vill Gud, att hvarje människa erhåller kunskap om huru hon skall lära känna sig själf och urskilja sitt osynliga Högre Jag, för hvilket den synliga formen endast är det yttre grofva höljet eller skalet. När hon blifver i stånd att igenkänna sig i den Tvåenighet, hvari hon är skapad, lockas hon ej längre af föränderliga, förgängliga former, hennes tankes enda åstundan är då, att under färden genom odödligheten söka och eftertrakta den fullkomliga skönheten, hvars åskådare är den konungsliga gåfva, som utlofvats åt det återupprättade förnuftet. Den människa, som öfvervinner de sinnliga frestelserna, förökar sin själs förmögenheter, Gud tillmäter henne det Ljus, hvaraf hon gör sig förtjänt, och tillstäder henne så småningom och i allt fullkomligare mått att under detta lifvet genomtränga Naturens djupaste Hemligheter. Men den människa däremot, som dukar under för köttets lockelser, hemfaller allt mera under de ödesdigra lagar, som styra Elementen, och genom att blifva deras byte dömer hon sig själf till beständig okunnighet, hvilket för Själen är det samma som död. (Den Själ, som syndar, skall dö; Hvad gagnar det människan om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? heter det i evangeliet.) Säll den Jordens Son, som bevarar Gudomens afbild ren och aldrig försätter sig i mörkret genom att påtaga de gröfre lustarnas täckelse. När den stund nalkas, då han skall lämna denna världen, återvänder kroppen till materiens rike, men Anden, som frigjorts ur detta timliga skal, upplyftes ofvanför de Sju concentriska Cirklar, som omgfiva vårt Jordiska Världssystem. I Månans värld blir han medveten om sin odödlighet, i Merkurius värld göres han okänslig, i Venus klädes han i oskuldens klädnad, i Solens undfår han förmåga att utan att bländas uthärda Gudomens härlighet, i Mars värld lär han ödmjukhet, i Jupiters sättes han i besittning af det Gudomliga Förnuftets skatter och i Saturni rike får han skåda den sanning, som innebor i all ting i deras oföränderliga färgring. Bortom den sista af dessa sfärer råder Världarnas Oändlighet, som under pilgrimsfärden genom himlarnas himlar sträfvar att nå fram till den högste Guden, hvilken denna Oändlighet – ett evigt symptot – oafbrutet nalkas utan att någonsin hafva uppnått honom.”

Så talade Pymander (den Allsmäktiges Tanke), och den Gudomliga Uppenbarelsen drog sig tillbaka i sin Himmelska Helgedom. Men den hade upplyst Hermes-Thoths själ, hade invigt Hermes till en Messias, som skulle för mänskligheten förkunna den höga hemligheten om Själens bestämmelse. Af detta fragment ur ”Pymander” framgår tydligt och klart, att den Ende Guden, han som är Osynlig, Outsäglig, Allsmäktig och Oändlig, har Sju Andar eller Ärkeänglar, som äro Hans viljas Budbärare, Redskapen för Hans Försyn. Tron på tillvaron af Himmelska Andar, som äro medlare mellan Gud och människor, framträder således såsom en tydligt formulerad lära tusentals år före Kristi födelse, såsom en lära, hvars tillvaro icke kan förnekas. Äfven den kristna teologien förkunnar, att Änglar medverkat i alla de stora tilldragelser, hvarom Gamla Testamentet, Evangelierna, Apostlagärningarna och Uppenbarelseboken berätta. Alltifrån Kerubim, som med sitt blixtrande svärd vakta ingången till det förlorade Paradiet, ända till Änglarna med de sju basunerna och de sju vredens skålar, har Änglavärlden städse ingripet i mänsklighetens religiösa historia.

– Från den svenska esoteriska tidskriften Psyche 1905

Kom till mig och bli upplyst, och dina operationer kommer ej att vara förvirrade; alla som åtrår mig skall uppfyllas av min rikedom. Kom barn, lyssna på mig; jag skall lära er Guds vetenskap.

Vem är vis och förstår detta, om vilken Alphidius säger att vuxna och barn går dagligen förbi henne på gatorna och på öppna torg, och hon trampas ned i gyttjan av dragdjur och boskap? Och Senior säger: Intet är mer simpelt i uppsyn än hon, och intet är dyrbart i naturen än hon, och även Gud har förordnat att hon inte kan köpas.

Det är hon som Salomo valde att ha istället för ljus, och bortom all skönhet och hälsa; han jämförde henne inte med någon ädelstens dygd, ty i hennes åsyn är allt guld blott som sand och silver som lera; och detta är inte utan anledning, för att vinna henne är bättre än handelsvaror av silver och det renaste guldet. Hennes frukter är mer dyrbara än alla världens rikedomar, och intet som kan begäras kan liknas vid henne. Dagars längd och hälsa är i hennes högra hand och prakt och oändliga rikedomar i hennes vänstra. Hennes vägar är sköna och lovvärda operationer, varken anskrämliga eller ogynnsamma, och hennes stigar är skärskådade och ej hastiga utan sammanbundna med uthållighet och dagslånga mödor. Hon är ett livsträd för de som håller fast vid henne, och ett ofelbart ljus.

Välsignade äro de som bevarar henne, ty Guds vetenskap skall aldrig förgås, som Alphidius bär vittnesbörd om, ty han säger: Den som finner denna vetenskap skall alltid ha den som rättmätig föda.

/Husalkemisten 2010-06-14 (översatt från Aurora Consurgens)

Som en avslutning på vårterminens många aktiviteter öppnade Akademin upp sina portar för en alkemisk happening där vi firade livets och själens fyra faser; från svärtan i nigredo till upplysningen i albedo, genomlysningen i citrinitas till fullbordandet i rubedo.

Utsökta drinkar  tillreddes av vår Trinkmeister i enlighet med de fyra fasernas essens och färg, suggestiv musik av vår eminenta DJane, och som alltid Akademins transformativa bilder , för att inte glömma underbart sällskap, gjorde det till en kväll att minnas.

Aftonen avslutades med en ceremoni inne i det allra heligaste, där det röda elixiret som kokat under kvällen konsekrerades och inmundigades, för att heliggöra kropp, själ och ande.

/Husalkemisten 2010-06-08

Efter att ha firat det vita bröllopet i Montsegur fick vi besök av röda änglar under aftonens utsökta 3-rätters måltid i Rennes le Chateau. Vår franska kollega Cat Soubbotnik lyckades fånga dem på bild när de omfamnade våra själar.

/Husalkemisten 2010-06-08

Nyligen hemkommen från den undergörande resan i Maria Magdalenas fotspår genom katarernas sydfrankrike, är husalkemisten fulladdad med inspiration och härliga minnen. Som exempelvis när vår underbara grupp först lät sig hänföras av vattenflödet vid kärlekens fontän – Fontaine dámour – utanför Rennes les bains där de gamla begränsningarna milt och varsamt löste upp, för att sedan bege oss iväg på ett smått äventyrligt sökande efter Isis tron.

Väl framme vid vårt mål gjorde vi en gruppceremoni på Isis tron, även benämnd som Djävulens tron, med åkallan av Dundret – det perfekta medvetandet. Flera av oss hade kunnat sitta kvar på tronen i många timmar… Kraften i platsen i kombination med denna makalösa text som brukar få ge röst åt såväl Isis som hennes efterföljare Maria Magdalena, gjorde detta till en utmärkt invigning in i dundrets medvetande. I Dundret utbrister gudinnan: ”För jag är den första och den sista. Jag är den ärade och den försmådda. Jag är horan och den heliga. Jag är hustrun och oskulden… För jag är kunskap och okunskap. Jag är skam och djärvhet. Jag är skamlös; Jag är skamsen. Jag är styrka och jag är rädsla. Jag är krig och fred… Jag är den som är vanärad och den största.” Texten har ofta fått ge röst åt det paradoxala i Maria Magdalenas uppenbarelse. En förening av motsatserna är också den bild som ofta används för att beskriva gudomens paradoxala och ogripbara väsen. Hos Maria Magdalena visar sig föreningen av ljus och mörker även i färgen på hennes hår. Rött förenar ljus och mörker och associeras med passion och lidelse samtidigt som det är färgen på den högsta andliga utvecklingsfasen kallad rubedo inom alkemin. Men ett dualistiskt samhälle har svårt att ta till sig en holistisk människa och således är hon den högsta för några och den lägsta för andra. Således är det föga anmärkningsvärt att stentronen (från druidisk tid) även blivit känd som Djävulens tron. Maria Magdalena är sig själv oavsett om det väcker andra människors gillande eller ogillande och det gör henne och hennes anhängare svåra att korrumpera och därmed svåra att styra för Makten.

Paradoxen hos Maria Magdalena möter vi också i gudinnan Venus, vars energi genomsyrar det magiska lanskapet kring Rennes le Chateau där vi bodde på det härliga retreatet Les Labadous.

Lanskapet bildar ett naturligt pentagram genom de olika bergstopparna och Rennes röda jord (den alkemiska Adamsjorden) liksom vibrerar av Venusgudinnans värme.

Maria Magdalenas venusaspekt är säkerligen en av orsakerna till att hon så starkt har hotat Makten. För som vi kanske minns från grekisk mytologi, så är det kärleksgudinnan Venus som kan tämja den extremt krigiske och manlige guden Mars. Kärleksgudinnor är inte att underskatta för hon gör kärlekskranka män av krigsherrar och får hierarkier och makfullkomliga strukturer att falla samman av kärlekens enande eld. Maria Magdalenas tradition bygger en kärlekens kyrka i kontrast till mer dogmatisk kristendoms helgande av en döende Jesus. Kärlekens kyrka kan likt Venusgudinnans kraft, totalt slå ut hierarkier och icke organiska strukturer för ”störst av allt är kärleken” som det också står i Bibeln.

Maria Magdalena som den Venusgudinna hon är, fäller dogmatiska hierarkier och genom att hon inte går att korrumpera blir hon hotande för krafter som söker styra och manipulera. Så farlig att hennes egentliga roll i Kristusmysterierna har mörklagts under tvåtusen år. Så farliga att stora starka män velat och kanske vill än i dag döda henne och hennes anhängare inte bara bildligt utan rent bokstavligt?

Denna utrotning av heretiker som anammat kärlekens kyrka pågick fram till år 1244 då den kulminerade med att det sista katarfästet i Montsegur intogs med en stor massaker på alla som vägrade avsvära sig sin tro. Som ett sista ställningstagande valde en stor skara av de belägrade att undergå katarernas consolamentumceremoni, som gjorde dem till perfecti, för att därefter vandra in i den förtärande elden. Sorgligast av allt var att denna motsättning mellan gnostikernas ”söner och döttrar av ljuset” och de kyrkomän som förordade en ”dyrkan av en död man” gjorde att den från början världsbejakande gnosticismen hos exempelvis Valentinus och den feminina visdomsläran hos Maria Magdalena med tiden kom att få en allt mer världsföraktande sida. Det resulterade i sträng askes och påbud mot kroppens förening i en livsbejakande sexualitet och framförallt ett påbud om att inte föda ner nya barn till världen. Maria Magdalenas anhängare som tidigare hade lade stort fokus på gudens och gudinnans förening inte bara i själ och ande utan också i kroppen, och som i alkemin omtalas som det gula bröllopet eller coniunctio corporale, såg i denna världen endast ondska och lidande och i stället för att vända sig mot korruptionen som rör vårt mänskliga sinne, kom förnekelsen hos dualistiska gnostiker att röra materian och kroppen i sig. ”Fasthållande vid er korrupta natur är det som binder er i materian och till illusion och lidande” säger Jesus i Marias evangelium, vilket tydliggör att problematiken inte rör materian i sig utan den mänskliga naturen.

Utmaningen i att som människa kunna behärska materians villkor utan att fastna i negativt sinnelag stod vi inför på vår Frankrikeresa när hela gruppen skulle bestiga graalsberget Montsegur. Det var snö upp till knäna på sina ställen men med den heliga uppstigningen som motivationsbild så gick det förvånande smidigt! Väl uppe i graalsslottet i ovan genomförde vi en ceremoni där vi firade det vita bröllopet mellan själ och ande, mellan gud och gudinna och mellan gudomligt och mänskligt, allt medan solen sken in i våra upplyfta själar och vidöppna hjärtan. Gudomligt!

De nästföljande dagarna påbörjade vi arbetet med alkemins gula bröllop där den förenade själsanden ska stiga ner likt vi gjorde från Montsegur, för att återförenas med kroppen/materian. Bättre plats än Rennes le Chateau kan man inte tänka sig för den processen, även om vi uppskattade Carcasonnes servärdheter och en stunds vila i solen.

Rennes är en riktig venusport där gudinnan uppenbarar sig i sin mest livsbejakande aspekt och när vi arbetade med det gula bröllopet var denna alkemiska profetissa i allra högsta grad närvarande och synnerligen uppenbarad både i lanskapet och i kyrkan som bär hennes namn.

Den mytomspunne prästen Saunire, som restaurerade kyrkan i Rennes le Chateau som sitt livsverk (och gett direkt upphov till Da Vinci-kodens framgångar), har sannerligen gjort helgedomen till en plats där den som söker även kan finna. Nya rön påvisar att han var både frimurare och martinist, och det är således inte anmärkningsvärt att kyrkan är full av kristenesoterisk symbolik. Mycket av detta går att läsa om på olika hemsidor och i böcker, men jag vill kort ta upp två saker här, där åtminstone den andra är något jag inte sett nämnas tidigare.

Finns graalen i Maria Magdalenas kyrka? Ja, det finns åtminstone en stor anspelning på den. Det finns ett antal statyer utplacerade i kyrkan, som vid närmare anblick verkar ha flera budskap (så mycket har tidigare sagts om Asmodeus som möter besökaren, att vi lämnar den utanför denna redogörelse).

Tittar vi på statyerna av St Germaine, St Roch, St Antoine de Padoue, St Antoine och St Lukas (på pulpeten) märker vi att de både bildar ordet graal och ett stort M. I dess mitt blickar ingen mindre än Maria Magdalena ned på oss (se inledningsbilden). En vacker anspelning både på graalen och vad som fyller den…

I öster bakom altaret möter oss både Josef och Maria, bägge hållandes varsitt Jesusbarn. Detta har givit upphov till en mängd teorier i enlighet med gnostiska och katartraditioner, men även Steiner behandlade detta, om två gudomliga barn. Dock uppenbarade statyerna en ny insikt i relation till Sauniers koppling till hemliga ordenssällskap under vår resa, som förvisso kanske är mest kuriosa för frimurare. I fönstret ovanför altaret ser vi Maria Magdalena tvätta Jesu fötter, som utifrån alkemisk symbolik gestaltar Marias vattenbad, Balneum Mariae. Läser vi då begynnelsebokstäverna i statyerna och fönstret får vi Josef, Balneum Mariae och Maria (Jesu moder), IBM, som anspelar starkt till både frimurare- och tempelriddartraditionen.

Tour Magdala, döpt efter Maria Magdalena, vars egendomliga torn förenar den överjordiska solen med den underjordiska solen är sannerligen en kraftplats. Den dag vi fullständigt inser att ”det som är nedan är likt det som är ovan och det som är ovan är likt det som är nedan … så utförs det endas mirakler”, som det står i den alkemiska Smaragdtavlan, då, när dessa motsatser förenas, kan jorden fira det röda alkemiska bröllopet, för alla ting har då färdats från detta enda och genom transformation återkommit och blivit till det enda.

I Tour Magdala kunde vi riktigt erfara Smaragdtavlans beskrivning av hur ”det stiger upp från jorden och sänker sig åter från himlen, och erhåller styrkan från höga ting ovan och låga ting nedan. På så sätt ges du universums fulla prakt och allt dunkelt flyr från dig.” Vi var många i gruppen som upplevde det som att befinna sig i ”stormens öga” där ”allt gammalt blåstes bort från oss” och vi befann oss i centrum av oss själva, i det skinande hjärtat eller det som också brukar omtalas som en upplevelse av den heliga graalens medvetande. Det upplysta hjärtat är närvarande på flera ställen i Rennes le Chateau som exempelvis på Prästens Sauniers vackra utomhusaltare vid Villa Betania, döpt efter Maria Magdalenas födelseort.

Med bilderna av det upplysta hjärtat sätter husalkemistens punkt för den här reserapporten men hälsar alla välkomna att följa med på nästa års alkemiska resa då vi återvänder till den heliga alkemiska graalens sydfrankrike.

/Husalkemisten 2010-05-27

Sökandet efter det Stora Mysteriet – de vises sten, den heliga graalen och Förbundsarken – hade fört oss till Sydfrankrikes magiska landskap.

Vår minibuss slingrade sig likt den alkemiska ormen upp på berget till den mytomspunna byn Rennes le Chateau. Man fick en känsla av att ha kört in i ett mytiskt landskap där magiska väsen vägledde de mogna till skatten medans de oinvigda färdades runt i kringelkrokar förledda av skenbilder och illusioner.

Få platser på jorden hade likt Razès i Languedoc så många skatter knutna till sig. Tempelriddare, Katarer, kungligheter, och inte minst Jesus och Maria Magdalena, alla var de på ett mystiskt sätt delaktiga i att ha begravt något glimrande i Razès mörka mylla.

Vi passerade en vägskylt som ledde till byn La Serpent – ormen på franska och sedan en annan by skyltad Lavaldieu – Guds dal.  Uppenbart förenades det högsta och det lägsta i det förunderliga landskapet. Med stora förväntningar om att förena motsatserna i det alkemiska bröllopet, hade vi kallats hit av graalsänglarnas eteriska sång. Vi ville låta våra hjärtan lysas upp av platsens heliga kärlekseld så att de kunde flamma likt de vackra fönstermålningarna i det hemliga sanktuariet.

Vi körde in i den lilla byn och vandrade längs med de små gränderna fram till den egendomliga kyrkan som var tillägnad Jesu följeslagerska – Maria Magdalena. Kyrkan var inte bara en religiös helgedom utan också ett esoteriskt tempel – en alkemisk skatt av kodade bilder för människans heliggörande. Nu behövde vi bara finna nyckeln…

Vill du åka med på vårens alkemiska resa? Det finns fortfarande några platser kvar som vi har glädjen att erbjuda till sista minuten-pris! Vi har hyrt ett andligt center/hotell i Rennes le Chateau som vi har helt för oss själva och som våra utflykter utgår ifrån. Hjärtligt välkommen att följa med!

Husalkemisten 2010-04-14

Husalkemisten med följe är fullt sysselsatt med att förbereda det Egyptiska mysteriespelet den 24 mars. Har du möjlighet så missa inte detta unika tillfälle att träda in i de förborgade hemligheterna.

Egypten, vaggan för den västerländska civilisationen och den alkemiska konsten (Al = gudomlig, Khem = Egypten), har förmågan att än idag trollbinda oss med sina stora mysterier kring sökandet efter evigt liv.

Ett centralt tema i den egyptiska mystiken som starkt hör samman med alkemin är myterna som behandlar relationen mellan Osiris, Isis, Seth, Nepthys och Horus. Det är när den   svarta Seth mördar sin bror Osiris som denne    sedermera kan återuppstå genom Isis kärleksmagi, Thoths visdom och Anubis balsameringskonst och erhålla evigt liv som härskare i Duat. Innan sitt nedstigande kan Osiris och Isis förenas genom den heliga alkemin, varpå det gudomliga barnet Horus föds, för att efterträda sin fader som konung i vår värld.

Därefter följer en lång kamp mellan Horus och Seth som pågår tills motsatserna kan transcenderas i det alkemiska bröllopet. Det motsvarar arbetet med den alkemiska ljuskroppen, som är nyckeln till ett liv i fulländning och helighet.

De Egyptiska och alkemiska mysterierna visar oss än idag hur det ur splittring och separation kan födas en gudomlig princip som enar och helar det mänskliga medvetandet.

Husalkemisten 2010-03-22