Alkemiska Akademins vishetstempel i etern

Öppen butik på begäran

Vi har glädjen att meddela att Akademin/Templet nu en bit in på det åttonde året på Gotlandsgatan 74 har öppet butiken på förfrågan på torsdagar, för er som vill införskaffa unika produkter eller hämta information om vår verksamhet.

Hjärtats alkemi

Akademins nya bok – Hjärtats alkemi, den hemliga och uppenbarade läran – har utkommit!

Längs med hjärtats väg finns en röd tråd som för människan in mot centrum av det egna väsendet, under resan genom jordelivets vindlande och ofta snåriga livslabyrint. Den röda tråden vävs av kärlek, mod och tålamodig visdom och har utvecklats och förvaltats av de som älskar Sophia – de sanna filosoferna.

I den här boken för vi samman dessa profeter, väktare, andliga utövare, konstnärer och mystika förkunnare av den hemliga läran om en tidlös kärlekens kyrka. De som av hela sitt hjärta och ofta med livet som insats eftersökt en hjärtats apokalyps, där pansarhårda kluster av vrede, rädsla och ignorans faller av så att hjärtat kan flamma upp av en helig eld och skina som ett klart ljus i mörkret. Då, i djupet av hjärtats brudkammare, sker den mest heliggörande alkemi då Gud och människa blir till ett enda rosenprytt och flammande hjärta.

Pris 295 kr.

/Husalkemisten 2012-06-06

En Venusiansk afton

Här följer en resumé av årets tredje alkemiska salong som vi krönte vårterminen med. Temat var Venus sköna hemligheter och musan Terpsichores diktkonst och dans, där vi med hjälp av Ariadnes röda tråd tog oss in i själens och bergets innersta för att uppenbara det flammande röda hjärtat. Salongen leddes av Katarina, Tommy och Erika, med vacker musik av Björn (flöjt/tvärflöjt) och Sigvard (flygel).

Rebis, som hermafrodit, föds ur de två bergen, de som är Merkurius och Venus.

De gamle kallade denna tvillingvarelse rebis,
vars kropp är manlig och kvinnlig, androgyn.
Den föddes på tvenne berg, så sägs det,
Hermafroditen som Venus föddes åt Hermes.
Förakta ej dess båda kön, ty man och kvinna,
som är en och densamma, kommer att ge dig konungen.

Välkomstmusik
Ballet 268 ur Terpsichore av Michael Praetorius (1571-1621)

 Trubadurens välkomsthälsning
Åkallan av den himmelska modern (St Bernhard av Clairvaux Mariadikt)
Åkallan av Venus lidelse (Bernart de Ventadorns glödande hjärta)

 Ariadnes legend
Legenden i allmänhet, dess alkemiska betydelse och uppsökandet av den röda tråden
Musik: Overtur till Venus and Adonis av John Blow (1649–1708)

 Musans inträde och sång
Rosen av Edith Södergran, tonsatt av Katarina Falkenberg och Ingela Karlsson

 Labyrintens best
Meditation att söka upp sin inre best, manifesterad som tvivel, hat, hopplöshet och rädsla.

 Venuseldens alkemi
Kort föredrag om dess viktigaste tematik, såsom filosofernas eld – hemligheternas nyckel:
Venus – kärlekselden, vattenanden
Mars – livselden, eldsanden
som tillsammans skapar kärlekseldens tinktur
följt av
Musik: Fuga-Epigram 23 ur Atalanta Fugiens av Michael Maier (1568–1622)

Guld regnar ned, när Pallas föds på Rhodos och Solen ligger hos Venus.

En underbar berättelse, så låter grekerna oss tro,
firas av folket på Rhodos;
de säger att ett gyllene regn kom från molnen,
när Solen i kärlek förenade sig med cypriotiska Venus.
Så, när Athena bryter sig ut ur Jupiters huvud,
kan guldet regna i sitt kärl likt en regnskur.

Åkallan av hjärtat och den ringlande ormen

Vi åkallar Dig, den tidlöse utan begynnelse;
Du som skapade jorden och himlarna;
Du som skapade natten och dagen;
Du som skapade mörkret och ljuset.
Du är Osorronophris,
som ingen människa någonsin har skådat.
Du är IABAS. Du är IAPOS.

Hymn till Venus

 Naturens drottning, du hvars rökverk brann
På Cyperns altar, som med dufvors spann
I sagans målning genom rymden ilar!
Med bifall lyssna till min harpas röst,
Du himlaburna vid hvars hulda bröst
Den unga Eros hvässar sina pilar!

Hur skön i drömmen för min blick du står!
Din slöja väfves af den unga vår,
En krans af stjernor kring din hjessa brinner.
Din purpurkind är morgonrodnans brand,
Din fackla solen, Amfitrites hand
Vid månens sken din silfvergördel spinner.

När hafvet myser, vintren flyktat har,
När forna dansar vestan återtar,
Och liljan känslig står i glädjetåren,
Det är, o Venus, det är du som ler:
Ty himlen stiger i din brudsäng ner,
Din gröna brudsäng, blomsterströdd af våren.

Sitt rökverk offrar nattviolers dal,
I eken tonar skogens näktergal,
Sin harpa slår i lönnens skuggor Näcken
Och fältens hjordar under dans och språng
Din högtid fira, skalderna till sång
Din stjerna vinkar genom glesa häcken.

Ty hopen fåfängt i din brölloppsskrud
Du uppenbaras, himlens rena brud!
Blott skalden, lyft på sångens gyllne vingar,
Omsväfvar rusig dina trollbehag.
Så purpurfjärilen på vårens dag
Kring dalens rosor far i vida ringar.

Men se, gudinna, bildad af din hand,
I myrtenskuggor vid en källas rand
Bland liljor sitter rosenkrönta tärnan.
Din ljusa afbild hon på jorden är:
Som du på kinden morgonglans hon bär,
Och ögat tindrar som din aftonstjerna.

När herden smyger till dess nektarbarm,
När tärnan lindar kring hans hals sin arm,
Och ljuft förente deras kyssar brinna,
Den sälle älskarn njuter af den fröjd
En försmak som beskärs i himlars höjd
Olympens söner i din famn, gudinna!

Att i ditt tempel nöjets segersång
Jag ock fick höja, äfven jag en gång
Med glädjens rosor af din hand bekrönas!
Är jag på jordens vida rymd, o ve,
Den ende, ende då bland skarorne,
Hvars mulna dagar ej af dig förskönas?

Ej skalden länge här på jordens strand
En främling irrar. Snart till högre land
Hans ande, vingad, flyr ur lifvets öcken.
De sköra trollglas krossas dock en dag,
Som återstråla dina skönhetsdrag,
Och tingens former fly som morgontöcken.

Må jag ej, fängslad af din himlaglans,
För jordens rosor byta bort den krans
Af gudastrålar himlen mig besparar.
Må af din moder, Venus Urani,
Den andeskönhet mig förklarad bli,
Som du på jorden typiskt uppenbarar.
(Av Stagnelius)

Venus och Eros
Musik: La Bourré 32 ur Terpsichore av Michael Praetorius (1571-1621)

Legenden om riddaren vid Venus berg
Musik: Ouverture inför Venusberget i Tannhäuser av Richard Wagner (1813-1883)

 Det Olympiska tornet
Den inre resan från berget ut till det Olympiska tornet.
Musik: Nymfernas sång ur Christian Rosenkreuz alkemiska bröllop, tonsatt av Katarina Falkenberg

Nymfernas sång ur Christian Rosenkreuz alkemiska bröllop

Av allting här i livet är Kärleken förnämst.
Den blev av Gud oss given och står Hans väsen närmst.
Låt oss så för kungen sjunga, och låt hela havet klinga.
Vi frågar, svara du!

Vad var det som gav oss livet?                       (alla) Kärlek.
Och vad har oss nåden givit?                         (alla) Kärlek.
Och huru föddes vi?                                     (alla) Av kärlek.
Vad kan vi ej undvara?                                     (alla) Kärlek.

Vad föder och bär oss?                                                  Kärlek.
Vad fostrar och när oss?                                               Kärlek.
Vad får vi alla dagar?                                                     Kärlek.
Vad giver vi tillbaka?                                                     Kärlek.

Vad övervinner allt?                                             Blott kärlek.
Hur söker vi den själva?                                       Med kärlek.
Hur skapas gärning ren?                                 Genom kärlek.
Hur bliver två till en?                                                    I kärlek.

Tornets tre första nivåer
Etablerandet av Luna, Merkurius och Venus

Elixirets konsekrering och konsumering
Musik: Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta av Katarina Falkenberg och Erika Dickmark

Hermes och Afrodite föder hermafroditen
Musik: Fuga-Epigram 38 ur Atalanta Fugiens av Michael Maier

Konsekrering av boken Hjärtats alkemi

Till ljusa och mörka Venus konsekrerar jag dig, o helga bok,
Venus horn är ditt namn.
Vars kraft är känd av underjordens alla besökare.
O Anael, mäktige olympiska prins!
Jag ber dig ödmjukt att stärka denna volym, renad i din källa till evig ära.

Det flammande hjärtat och den röda tråden
Musik: Love song: The Maid that´s made for Love & me av Comte de St Germain (68000 fKr – idag)

Ett stort, innerligt och hjärtligt tack till alla som med närvaro och engagemang deltog i salongen!

/Husalkemisten 2012-06-05

Påskguld

Akademin önskar alla en glad påsk!

 

Merkurius och Kalliopes salong

En resumé av årets andra alkemiska salong som vi firade in vårdagjämningen med. Temat var Merkurius medvetandesfär och musan Kalliope, där Esaias Tegnérs mystika dialog Sångmön och Drömmen löpte som en röd tråd, vari Kalliope blir invigd av Onar i drömmens mysterier. Salongen leddes av Katarina och Tommy, med tvärflöjtsmusik av Björn.

Kalliope, hvars namn betyder skön röst, var en af de nio Sånggudinnorna och befattade sig med vältaligheten, men i synnerhet hjeltedikten. På en antik statue, funnen i Herculaneum, läser man också derföre på basen följande inscription: Kalliope har upfunnit hjeltedikten.

Guido Reni har här föreställt henne i ögonblicket af en poetisk inspiration i begrepp at skrifva. Deruti har han afvikit från Antiken der man alltid gaf henne til attributer några blad eller plån (pinakides) och en stift (graphium) med hvilken hon skref och utplånade så länge, tils hennes sång var värdig de ämnen hon ville besjunga.

– Kongl. Svenska Museum: Samling af Conturteckningar (1821)

Salong Arcanas merkuriala afton

Musikintro – St Germains transylvanska stycke.

Sångmöns (Kalliopes)  inträde och möte med Drömmen (Onar)

Onar
Välkommen hit till din bror. Jag har väntat dig länge, min syster!
 
Kalliope
Syster? det vet jag ej om. Ljuslockige Febus Apollo
Säger sig vara min far, en Gud med strålar kring pannan,
Lyrans och bildningens Gud, Gud Helios, fader för dagen.
Artemis kallar jag tante, och Timmarne nämna mig syster.
Slägt är jag icke med dig, Morfei nickande styfson! 
 
Onar
Alltså din far, som jag hör, är Apollo, guldlockige strålarn,
Men hvem var då din mor? 
 
Kalliope
Besynnerligt nog, här i Hellas
Ofta oviss man är om sin far, men modren den vet man.
Annorlunda med mig, ty förälskade äfventyr många
Febus med Nymferna haft, så gift som ogift, på bergen.
Träffar mig Himeri pil (tante Artemis säge ock derom,
Hvad hon vill) och blir det en son, som alltid är möjligt,
Pilen jag bryter i tu, och det förr’n pilten är fullväxt,
Skall ej bedraga en qvinna. Jag räds att Apollo har gjort så.
Lyran har jag i arf, och med den jag tröstar väl pilten.
Var ej Attys en Gud, fast ofullständig? så sägs det.
Mnemosyn’ var min mor, dock hviskar man nu allehanda
Om Kariterna tre; Aglaja man prisar som mor ock.
Sant är likväl att du, o Dröm, ej kan vara min broder.

Kalliope uppväcker det appoloniska medvetandet; ljuset, ordningen, rättvisan, strävan efter höga ideal.

Onar
Var ej så stolt. Är också Apollo just icke min fader,
Är han mig huld ändå och låter mig ofta få röra Lyran,
den gyllne, likväl fast jag stammar från åldriga Natten.
Natten är sångens mor, den djupares. Strängade lyran
Till uppmuntran han gaf sömnvandrande ynglingen, när han
En gång ingifvelse fått, en nattlig, ty skalden för dagen
(Stundom det händer väl än) tar mot ur Titaniska djupen
Vilda gestalter alltjemt, och bildar dem om och förskönar,
Underliga, som Östern dem har eller Norden (det sköna
Trifves i Hellas dock helst), men Apollo försmår dem ej derför.
Tar dem som marmorblock, och skär Olympiska Gudar
Utur den plumpa klyft. Hur stiga gudomliga former
Upp under mejselns slag! och liksom stjernorna dansa
Rymden igenom till sferernas sång, så dansa de lätta,
Tämda af sångarens röst till skönhet, till form och fulländning.  
Skönhet är sken, men allt sken behöfver dock ytterst ett något,
Som det kan fästa sig på. Förakta ej Drömmens ingifning,
Febus föraktar den ej. 

Onar uppväcker drömmen, mörkret, natten, det omedvetna, varifrån all inspiration härstammar. Avslutar med att visa upp lyran, varpå musik börjar spelas.

Här ser du lyran, han gaf mig.
 
Kalliope
Detta en lyra! Besynnerligt nog! sjusträngad dock är hon,
Men det är icke strängar, ej rör, som Pans. Det är dimmor
Luftiga, lätta ändå, halfdunkla! Om himmelens stjernor
Gjuta, och månen, sitt silfver derpå, så (tänker jag) bildas
Egna gestalter deraf, men barbariska säkert och vilda,
Främmande, snarare än de sinligt sköna, som Hellas
Älskar betrakta. Ej smak, ej måtta, ej sammanhang i dem!
Skönhet är sanning och måtta och lugn, och skönhetens linea
Ritas ej oviss bland stjernorna ut. Hon drar sig tillsammans.
Formlösa tinget dock saknar till slut all skönhet, ty skönhet
Blifver dock slutligen form, all skönhet ligger i formen.
Hur de tonerna dock må ljuda, hur föga harmoniskt!
Likasom komme de ur en graf, orediga röster
Opp ur afgrundens svalg, som förvirra det tänkande sinnet,
Dansen af vålnader blott utöfver Heroernas dödsfält,
När en grönskande vår har kastat sin mantel deröfver,
Blommorna nicka från högarnas topp. Det kallar du Konst, det? 

Kalliope uttrycker sin uppfattning av de sköna konsterna, som ska vara sinnligt vackra, harmoniska, måttfulla och lugna, varpå hon vänder sig mot Onar igen.

Säg, hvad vill med vidundret du nu?
 
Onar
Sjusträngade lyran
Sådan är, som jag fått den till pris af Febus, din fader.
Högmod (säger man) går för fall, O Kalliopeja!
En gång kommer den dag (om sent, eller tida, jag vet ej),
Men han kommer en gång, det är visst, när Hellas är stoft blott,
Templen ligga i grus, och hindarne beta i staden,
Vargar bo på din höga Olymp, björn ynglar på Ida,
Zeus är en fabel allen, en underlig saga i minnet,
Afrodite är död, det Skönas gudinna; det Sköna
Lefver dock evigt i menniskans bröst, det lefver i sången.
Febus ej strålar i sol, ej i vår. Han strålar i snille,
Lefver i skaldernas sång, och i din, O Kalliopeja!
Floder har Hellas ej då, ej Eurotas, ej Alfeus, ej Peneus;
Alla förgätna! Blott en, heter Lethe, har slukat dem alla.
Den dag kommer en gång. Vi öfverlefva den begge.
 
Säg mig, Kalliope, hvad vill sången? Jo, lifvet försköna,
Bilda af djuriska kräk ett menniskoslägte, som sätter
Himlen till krona på lockarnas natt, och tar majestätiskt
Jorden till län af sig sjelf, men icke af höge Kronion.
Älska hvad Skönt är skall du, och forska hvad Sannt är tillika,
Våga hvad Rätt, och söka det Goda, och följa derjemte.
Barbariet en fiende är till det Sköna för alltid.
Detta är sagans mening om åldriga kriget emellan Gudar och Erebi ätt,
Titanerna, sin tids Barbarer. Men hur når det Sköna sitt mål, hur danas det slägtet?
Jo, genom bildning och konst och smak! 

Onar väcker upp medvetenheten om formernas förgänglighet, men hur något ändå finns kvar. Det finns två eviga krafter i skapelsen såsom inspiration och aspiration, liv och död, evolution och involution. För att transcendera dessa två, tiden och materian, måste sången och konsten få försköna livet.

Men hur finnes det Sköna?
 
Kalliope
Gå, betrakta en menskogestalt, en yngling, en ungmö,
Gynnad af Afrodite med gyllene gåfvorna, Paris
Eller hans Helena, Pelei son, eller jemte den höga
Rosenkindade mön Briseis, dottern af Chryses.
Se dig omkring från Arkadiens berg, der sonen af Hermes
Betar sin hornade hjord på ständigt blommande ängar,
Kantade rundtomkring med susande lunder, men källor
Kröka sig fram öfverallt och spela på röret för Guden,
Fåglarne stämma sin sång, och Selene skiner i qvällen;
Detta är skönhet. Det Sköna är högtidsdrägten på menskan,
Kröningsmanteln, som lätt Naturen kastar omkring sig,
Genomskinlig och fin, kring harmoniska lemmarnas byggnad,
Som när en flicka från Cos sig skyler i fädernefloret. 
 
Onar
Godt! Naturen är skön, och menskogestalten, men huru
Skönhet i Konsten går in, det är mig ännu ej rätt klart.
 
Kalliope
Jo, hvad lifvet har skönt afbildas i Konsten. Hon är blott
Eko och spegelbild af lifvet och alla dess former.
 
Onar
Lifvet alltså är Konstens problem, är grund för det Sköna.
Hvad som icke har lif, är ej skönt, för icke till bildning.
Det är Promethei bild, förr’n han stulit elden från himlen.
Menar du så?
 
Kalliope
Ja rätt!
 
Onar
Men hvad är då grunden för lifvet?
 
Kalliope
Evige Gudarne blott, eller kanske det eviga Ödet,
Blindt, oböjligt för böner, ja det är allt lefvandes urgrund.
 
Onar
Knappast. All verkelig grund för lifvet vill synas mig tvåfald:
Sanningen, tingens natur, det yttres innersta väsen,
Dernäst gestalt eller form, der herrskar det Sköna, O Sångmö!
Äfven det Fula kan blifva oss skönt, blott det är på sitt ställe,
Skuggan jemte sitt ljus. Stå ej begge på målarens tafla? –
Betar du ögonen nu på det Sköna, skummar du ytan
Endast af tingens natur, så bildas du, kan ej fördraga
Hvad som är lågt, oädelt, opassande, falskt och barbariskt.
Derigenom Hellener gått fram, och Barbarerne vikit.
Solen är sångens symbol, och häfderne gå på dess toner,
Febus är bildningens far, symbol af det segrande ljuset.
Detta är formernas rike, min vän. Men form är ej väsen,
Väsendets grund långt djupare är, det Sköna är yta,
Skönhet är sken, ger du ej tillika betydelsen, eller
Väsendets yttersta grund, den evigt varande Sanning.
Sanningens grund, betydelsens djup, äro döttrar af Natten,
Komna från Nord eller ock från Öster, Titaner till ursprung.
Djuptänkt är slägten, med talande drag af den eviga Natten.
Sanning och Godhet och Skönhet är ett, de bära hvarandra,
Från dem alla är jag, som fäder jag prisar dem alla.
Natt är min kungliga stam, mitt rike är skuggornas boning,
Stjernorna äro mitt fädernegods, jag trifves ibland dem,
Går väl uppöfver dem ock, och betraktar tingen från höjden,
Ser deras eviga grund, och ser in i den verkstad, der Gud är,
Sitter och bildar alltjemt och strör ut båd’ solar och jordar.
Der är lifvets grund, det outransakligas. Icke
Fattar du lifvets natur, så länge du dväljes på ytan,
Hänger vid formen allen. Det är Febi fel och Hellenens.
Skönhet är ögonens fröjd och ej mer. Det hela af lifvet
Konsten skall fatta, och icke blott se, men inse, och derför
Medan du ser, är ej dag, det blir dag först, sedan du somnat.
Derför hvad lifvet förvarar på bottnen af tingen, det ser du
Endast vid stjernornas sken, se’n Drömmen har öppnat för inre
Ögat, hvad yttre ej ser. Gestalterne äro dess aning,
Veta ej sjelfve hvad de betyda, symboler de äro,
Klädning förrådande blott en växt, som icke de känna.
Derför ock Drömmen portvaktaren är till Sanningens riken,
Är skattmästarn alltjemt i Gudarnas innersta lönnhvalf.
När hvad sant är och skönt upplyfter ditt sinne från jorden,
Så har dig Drömmen det lärt, hvad okändt var för den vakna.
Dröm är uppenbarelsens röst af salige Gudar,
Bildningens högsta mystèr, utan dröm ej finner du sanning,
Likasom ej utan dikt. På djupet ligga de begge,
Verklighet parad med dikt; helt broderligt trifvas de samman.
Derför förakta ej Drömmarnes Gud, han är Sanningens äfven.
Riktigt Homerus har sagt: ifrån höge Gudarne kommer
Drömmen jemväl: han är skald på sitt vis, på djupaste viset,
Likasom Hierofanten är prest, och firar sin Guds tjenst
På Samothrakes ö, hans gudstjenst nämns för den högsta.
Alltså höra vi två tillsamman: om sång skall ge bildning,
Sanning är Skönhetens grund och begges förening är Konsten.
Bildning är blott genom Konst, derför har jag kallat dig syster.
 
—-
Talte och rörde med spöet vid gyllene lyran. Hon klang som
Aldrig förut, men Onar försvann bland stjernorna åter.

Nedstigande i det eviga vattnet.

Transformation till ormen/draken.

Den giftdroppande draken

  • löser upp begränsningar
  • hågkomst av barnets bortglömda talang och gåvor
  • framfödandet av det merkuriala barnet
  • den merkuriala ormens uppstigande ur det giftiga syrliga vitriolhavet
  • ormens korsfästelse på jordiskt och andligt kors
  • medvetandets runda sfär som transcenderar korset
  • den lunariska månkronan som kröner medvetandet
  • Melusina och Hermes

Föredrag och bildspel

Kalliopes sång till urmodern, Guds musa

Elixir och den giftdroppande draken

  • Dricka Aeshmaim
  • Livets vita och Dödens svarta orm under varsin fot
  • Uppväckandet av de bägge ormarna, som slingrar sig upp längs kroppen och bildar Hermes caduceus, förandes upp kraft från nedan.
  • Naturens fontän, som flödar ned kraft från ovan.
  • Hermes två fåglar, och krafterna från nedan och ovan som cirkulerar
  • Den filosofiska hemliga eldens uppväckande
  • Etablerandet av det olympiska tornets merkuriala sfär

Avslutning

Efterspel med musik och tilltugg för de som önskade dröja sig kvar i musans och merkurius anda.

Ett stort och hjärtligt tack till alla som med innerlighet och närvaro deltog i salongen!

/Husalkemisten 2012-03-24

Prima maters och Månens salong

Clio - historikens och retorikens musaEn kort resumé av årets inledande alkemiska salong (beskriven här i något mer poetiska ordalag), helgad urmodern och Månen. Salongen leddes av Katarina och Tommy, med musik av Björn.

Musikintro  – Debussy (tvärflöjt)

Förspelet till August Strindbergs Ett drömspel. I dialogen mellan Indra och Indras dotter beskrivs nedstigningen till människornas sfär, den tunga tredje världen där vårt opus i denna tid begynner. Dialogen ackompanjeras av musik.

Den bästa ej, förstås, men ej den sämsta, han heter Stoftet, rullar som de andra alla, och därför släktet stundom grips av yrsel, på gränsen mellan dårskap och förryckthet – Hav mod, mitt barn, det är en prövning endast.

Gabriels fall, där de lysande änglarna faller genom slöjorna in i materiens mörker.

Asmodeus välde utbreder sig, alla himmelska ljus släcks ut…

… de himmelska sfärernas musik hörs ej mer. Blott en förvanskad mänsklig klagostämma som ropar: se mig, hör mig, rädda mig, älska mig!

Den svarta ängeln inträder, ljusbärerskan. Hon vägleder in i bergets urdjup och uppmanar den fallna människan att aktivera sitt eget, inre, ljus.

Föredrag och bildvisning, om prima materia som den förkastade hörnstenen, uppå vilken templet måste byggas. Hågkomsten av fallet, det fall som skedde innan tidens begynnelse och som ständigt sker i vårt medvetande. Jordens musa, Thalia, som både är den som begynner och kröner verket.

Rening genom de kaldeiska riterna.

Åkallan av Månens krafter, änglar och medvetandesfär, enligt Hertig Carls 1700-tals riter.

Musik, Atalanta Fugiens #30.

Föredrag och bildvisning, om Månen (Luna) i alkemin.

Inbjudan av Clio, månens musa. Clio är retorikens, hjältediktens och historieskrivningens beskyddarina. Genom att känna sin historia, den allmänna och den unika, kan månmedvetandets polariteter transcenderas.

Uppstigande genom månens sfär, och etablerandet av grunden till det olympiska tornet.

Clios sång till mångudinnan.

Elixir, konsekrering och intagande för alla deltagare.

Stort tack till alla som kom och deltog i salongen!

Husalkemisten 2012-03-15

Clio - historikens och retorikens musa

Solen och månen i förening

Dagens fullmåne på internationellla kvinnodagen i kombination med de starkaste solvindarna på många år kan ge upphov till eller ge kraft åt ett medvetande i oss människor som i alkemin ses som det hermafroditiska barnet. När den fullbordade måndrottningen förenar sig med den starkt lysande solen föds det tredje som en förenande arketyp. Hermafroditen är likt Merkurius vår andliga och transformativa potential och denne ger sig ofta tillkänna som en stark längtan efter något mer och större än det trivialt världsliga livet. Människan upplever en längtan bort från det som binder själen i materian och känner en stark längtan efter enhet och kärlek. Genom Merkurius blir man varse sitt kall och känner dragningen till att åter vara det som man i begynnelsen en gång var – förenad med Det enda. Denna längtan blir den röda tråd som för människan vidare i magnum opus. Hermafroditens födelse tillåter merkurius-energins medvetna aktivering och på sikt eros/filius macrocosmis födelse som är den skapande kärleken i det gudomliga barnet. Så med dagens starka mån och sol energier så är det bara att passa på och förena dem så gott det går så att Merkurius förenande kraft kan verka inom och utom oss.

 

Välkomna sedan på Alkemiska Akademins Merkurius-salong den 20 mars på Gotlandsgatan 74 kl 19-21.

 Tempelprästinnan 2012-03-08

 

 

 

Traditionalism och förnyelse

Som alkemist är det lätt att bortse från förnyelsens vindar. Både gamla arkaiska texter och beprövade metoder och material är, som regel, så mycket mer tacksamma att djupstudera och arbeta med än de många postmodernistiska tolkningar och dubiösa vanföreställningar som blott synes erbjuda simpla snabblösningar. En inte helt ”modern” inställning, förvisso, men så söker ju alkemisten sig tillbaka till tidens upprinnelse, genom den philosophia perennia som likt Ariadnes tråd förbinder mystikens dåtid, nutid och framtid.

Likväl har nu undertecknad fallit för frestelsen att omfamna det moderna livet. Jag sitter i natten och stirrar frågandes på mitt ”nya barn”, med känslor såsom glädje, upprymdhet, bävan och förundran. Så, vad är det då för något som fått mig på fall? Jo, en sprillans ny albedofärgad galax, även känd som samsung galaxy s2. Dvs en smartphone. Känner mig dock allt annat än smart, när jag gång på gång har varit nödgad att fråga min dotter om hur jag ska göra, och vilka appar man tydligen inte kan klara sig utan. Och undrar vad den senaste magiska operationen (att göra någonting jag aldrig gjort tidigare, varje dag, under en filosofisk månad) skulle vara bra för…

Men med detta sagt är jag övertygad om att jag inom en väldigt snar framtid inte kommer kunna minnas hur livet kunde gestalta sig utan detta ”livsviktiga” redskap. Naturligtvis i förhoppningen att både kropp, själ och ande kommer kunna nyttja de många möjligheter som verkar erbjudas… och i väntan på Godot kanske det även blir en wordfeud (som dottern snabbt introducerade mig för). Ack ja, vilka lyxproblem för en modern alkemist…

/Husalkemisten 2012-03-03

Ny bok om inre alkemi

Det är med stor glädje vi tillkännager att en ny bok om inre alkemi har sett dagens ljus…

Den första deluxutgåvan är reserverad för våra kursdeltagare, men nästa utgåva kommer att spridas även utanför Akademins ramar.

/Husalkemisten 2012-03-02

Den konungsliga konsten

Vi hälsar er varmt och innerligt välkomna till Arcanas nya dubbelnummer, tillägnat den konungsliga konsten och den alkemiska konungen (för att sålunda komplettera föregående dubbelnummer om den alkemiska drottningen)!

Vår Akademi firar detta år sitt sexårsjubileum, där vi under årens lopp hållit otaliga salonger, föredrag, utbildningar och resor i alkemins tecken. Vi har där haft förmånen att träffa och arbeta med många underbara människor som velat använda sig av alkemins arketypiska språk och operationer för att medvetandegöra själens förmågor och heliggöra sig själva.

Vår ambition att sprida den alkemiska vishetstraditionen har även resulterat i böcker och tidskrifter, där det senaste alstret är det du läser just nu.

Då sextalet inte uttrycker någon fullkomning inom alkemin, ser vi dock på intet sätt vårt verk vara fulländat. Snarare kommer detta år trängta efter ett än mer intensifierat och fördjupat arbete, där en ny omgång av alkemiska salonger tar sin början i februari, ett par alkemiska utbildningar är inplanerade och ännu en fantastisk Frankrikeresa bjuder oss att vandra genom västerlandets mysterietraditioner.

Akademins förlag ämnar vidare utveckla sin utgivning i form av tryckta böcker.

Vi ser med andra ord mycket fram emot ett alkemiskt år 2012, där den konungsliga konsten inspirerar människan att uppenbara och utveckla sin potential, vilket även är vår förhoppning med detta nummer.

Måtte de tre pelarna krönas av tro, hopp och kärlek, och balansera konungen och drottningen, det maskulina och det feminina, ande och materia, för hela skapelsens heliggörande.

/Husalkemisten 2012-02-03

Diktarens dröm

August Strindbergs jubileumsår har precis inletts den 22 januari och det är inte utan en viss förtvivlan som jag tar del av medias bevakning av de kommande evenemangen. Födelsedagssång utanför Dramaten, premiärer på Strindbergs stora klassiker som Till damaskus (som vanliga år anses alltför svårspelad) och Spöksonaten. Allt det kunde ju vara helt underbart men Gud, så trist, så präktigt, dödstråkigt och ospirituellt!

Som gammal Strindbergsälskare med många års studier på bl. a Universitetet kring Strindbergs dramatik och flera års arbete på Strindbergsmusset bakom mig borde jubileet fylla mig med glädje men när jag läser om regissörer som försöker få bort flummet i Strindbergs pjäser och tar del av institutionernas olika försök att göra Strindberg levande så känns det bara mossigt. Jag förstår institutionsteatrarnas fäbless för att spela Spöksonaten för dramat kan ses som en spegling av deras egen verksamhet.  Strindberg själv sätter ord på min upplevelse: ”I Sverige händer så lite att det händer mindre än när det händer ingenting.

Finns det då inget som lockar i jubileumsårets program? Jo, faktiskt har Dramaten en förställningsserie som de kallar Satans Strindberg och man kan läsa följande om den: ”Utgångspunkten för arbetet är Strindbergs Ockulta dagboken, skriven 1896-1908 och fylld med fragmentariska anteckningar och funderingar kring magi, alkemi och mystiska symboler. Arbetet inleds med födelsedagskalas 22 januari (Strindbergs födelsedag och premiärdagen för Spöksonaten på Lilla scenen) och avslutas med begravningskaffe 14 maj (Strindbergs dödsdag) då en katolsk präst ska röka ut eventuella onda andar.

– Jag kliver in i en infernokris med mina skådespelare – och förhoppningsvis kliver vi ut på andra sidan i maj som tilltufsade små skrynkliga nyfödda barn. Vi ger oss in i religiösa grubblerier, trivial avundsjuka, lite tvångstankar, meteoriter som faller i Finland
– Det kommer bli en kollagekänsla. Snabbt, brutalt, sexigt och småaktigt. En premiär i månaden. Direktkontakt med änglarna, säger Malin Stenberg.”

Detta experiment låter faktiskt riktigt kul och helt i Strindbergs alkemiska anda. Jag fylls åter av hopp om Sverige vilket leder mig in på ett annat av mina favoritcitat av Strindberg: ”Min eld är den största i Sverige” . Den passionen är likt inspirationens eld inte är politiskt korrekt eller anpassad till samhällets rådande idéströmningar utan friflygande och genuint och sant skapande.  Just denna unika inspirationseld eftersöker jag i den verksamhet som söker förmedla såväl Strindbergs ord (han kallade sig själv poetkemist) som hans anda. August Strindberg låter Diktaren ställa följande fråga till Dottern i Ett drömspel:

–          Vad är dikt?

Och hon svarar:

–           Ej verklighet, men mer än verklighet… ej dröm, men vakna drömmar…

Ja, det är det som jag vill att konsten kan återspegla. Inte bara den tredimensionella verkligheten utan något mer och så mycket större. Ett Drömspel inleds med en ”Erinran”, där Strindberg försöker förklara sin ”drömspelteknik ”

Författaren har i detta drömspel med anslutning till sitt förra drömspel ”Till Damaskus” sökt härma drömmens osammanhängande men skenbart logiska form. Allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existera icke; på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster: en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer.

Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen inkonsekvens, inga skrupler, ingen lag. Han dömer icke, frisäger icke, endast relaterar; och såsom drömmen mest är smärtsam, mindre ofta glättig, går en ton av vemod, och medlidande med allt levande genom den vinglande berättelsen. Sömnen, befriaren, uppträder ofta pinsam, men när plågan är som stramast, infinner sig uppvaknandet och försonar den lidande med verkligheten, som huru kvalfull den än kan vara, dock i detta ögonblick är en njutning, jämförd med den plågsamma drömmen.

Jag tycker hans Erinran så vackert beskriver Strindbergs filosofi i slutet av hans liv och jag hoppas att han själv kan njuta av livet på andra sidan eller var han nu är och med en munterhet se ner på sitt eget Jubileum i hans forna moderland Sverige. För även om jag upplever att Sveriges kulturetablissemang saknar den poetiska och spirituella dimensionen som jag älskar med Strindberg, så väcker just denna brist en längtan efter just det.

DOTTERN: Säg far, varför växer blommorna upp ur smuts?

GLASMÄSTAREN (fromt): Därför att de icke trivas i smutsen, skynda de så fort de kunna upp i ljuset, för att blomma och dö.

OFFICERN: Varför skall jag då vakta hästar? Sköta stall och låta köra ut strö?

DOTTERN: För att du skall söka friheten i ljuset

På Alkemiska Akademin har denna längtan efter det gudomliga ljuset inspirerat oss till att återigen öppna upp portarna till Salong Arcana. Under året som kommer erbjuder vi salonger som är skapade som små drömspel. Först ut är Månens sfär och vi kommer successivt arbeta oss upp genom himlasfärerna för att åter söka finna den himmelska harmonin och sfärernas musik genom de 9 musernas inspiration. Den tionde musan är diktaren själv som förmedlar den eviga helheten till vår splittrade jord. I ett drömspel kan vi läsa:

DOTTERN: Vad ser du i mig?

OFFICERN: Det sköna, som är harmonien i universum. – Det finns linjer i din gestalt som jag endast återfinner i solsystemets banor, i den skönt ljudande strängen, i ljusets vibrationer. – Du är ett barn av himmelen …

DOTTERN: Det är du också!

Salong Arcanas planetserie avslutas med ett större Mysteriespel där vi likt Indras dotter gör en uppstigning genom himlasfärerna för att åter öppna upp en portal till evighetens ljus. Välkommen att ta del av vårt alkemiska experiment!

Husalkemisten 2012-01-23

 

Frankrike väntar…

Efter julmat och ledighet börjar vi nu vända blicken framåt mot Frankrike och vår stundande alkemiska resa.

T/r flyg finns idag för 2524 kr på http://www.supersavertravel.se och http://www.travelstart.se):

Utresa – måndag 14 maj, 2012
Från Till Avgång Ankomst Flight Flygbolag
Stockholm Arlanda
Sverige
Terminal 5
Amsterdam
Holland
06:25 08:35 KL1106
KLM
FlightvalueKLM
Amsterdam
Holland
Toulouse
Frankrike
11:25 13:20 KL1303
KLM
FlightvalueKLM
Flygtid: 6h 55min
Hemresa – lördag 19 maj, 2012
Från Till Avgång Ankomst Flight Flygbolag
Toulouse
Frankrike
Amsterdam
Holland
17:15 19:15 KL1312
KLM
FlightvalueKLM
Amsterdam
Holland
Stockholm Arlanda
Sverige
Terminal 5
21:00 23:00 KL1121
KLM
FlightvalueKLM
Flygtid: 5h 45min

Under vår vistelse kommer vi bo på det underbara retreatcentret Maison Templiere i Audes vackra landskap. Där, i gudarnas och gudinnornas dal, kommer vi ha dagliga meditationer vid floden och intaga alla middagar. Ett eftermiddagsdopp i poolen är inte obligatoriskt men mycket skönt!

Vi kommer att göra dagliga utfärder till platser som är genomsyrade av västerlandets stora mysterietraditioner. Invigningar sker bl a på kraftplatser som:

  • Notre Dame de Daurade i Toulouse – den svarta madonnan bjuder oss prima materians och Isis beslöjade tradition
  • Katarborgen Queribus – med dess magiska portal mellan himmel och jord
  • Rennes le Chateau – där Maria Magdalenas alkemiska hemligheter möter Rosenkorsets invigningsmysterier.
  • Rennes les Bains – drottningens bad och Isis tron
  • Gorge de Galamus – där visioner och meditationer når evighetens djup.
  • Trubadurborgen Puivert – där graalen förenas med svärdet i trubadurtraditionens glädje och riddarskapets anda
  • Notre Dame de Marceille – Den svarta madonnans helande källa
  • Carcassonne – magisk shopping i riddaremiljö

/HA 2012-01-10

Fridfull och upplyst jul!

Det finns ingen svår väg,

där det finns ett odelat hjärta,

ej heller något lidande för uppriktiga tankar,

eller någon virvelvind

i djupet av den upplysta tanken.

Där någon är omgiven av ett ljuvligt landskap

finns ingenting delat i honom.

Det som är nedan

är likt det som är ovan.

Ty allting är från ovan,

och från nedan är ingenting,

men så menar de som saknar kunskap.

Nåden har uppenbarats för er räddning;

tro och lev och bli frälsta!

Halleluja!

Salomos oden

Möte med Svanar

För någon månad sedan promenerade jag runt vinterviken och trekanten i Stockholm, i denna härliga period när vår och sommar möts och naturen överallt sjuder med liv. Mitt på gångbanan låg en majestätisk svan, vars imponerande partner stod en meter bredvid och vakade. Den vakande svanen spände ögonen i varje person och sällskap som närmade sig och tydliggjorde med all klarhet att man gick förbi den på egen risk. Svanen som låg ned visade med samma tydlighet att den inte tänkte flytta sig, inte så mycket som en centimeter. Jag kunde inte annat än stanna upp och bevittna denna scen, där natur, djur och människor utspelade ett miniatyrdrama. Var gång någon kom emot dem (det var en vacker helgdag, så många personer var i rörelse), visade den liggande svanen sitt totala ointresse av människor, samtidigt som den vakande svanen gjorde sig beredd för anfall…

Min dotter, som av tidigare erfarenheter har viss respekt för svanar, gick varsamt fram för att ta ett kort, varpå vår väktarsvan ställde sig på ett ben, slog ut vingarna och böjde sitt huvud. Under tiden fick människor och barnvagnar ta sig ut på gräset i en båge runt dem. En barnvagnskörande ”lattemamma” verkade dock se det som alltför ansträngande att gå några extra meter, varför hon med bestämd min, och själv täckt bakom sin barnvagn, vägrade vika undan för den liggande svanen. Likt en kinesisk stridsvagn marscherade hon fram för att tydliggöra att människan var satt att härska över djuren, att allt ”djuriskt” motstånd var meningslöst.

Väktarsvanen var upptagen med att hålla obehöriga på avstånd åt andra hållet, vilket vår lattemamma nog ska vara glad för. Så vad gör den liggande svanen när en konfrontation är oundviklig? Vänder några centimeter på sitt huvud och blickar ned på det anstormande ekipaget, med något som i mina ögon utstrålade förakt, både mot personen i fråga och måhända även för människans fåfängliga framfart över naturen. Lattemamman, obenägen att ta in det hela som ett misslyckande, väjde i sista sekund för att passera svanen med ett par centimeter till godo. Turligt nog för hennes barn gjorde ingen av svanarna utfall mot vagnen, som den liggande svanen enkelt hade kunnat stoppa ned huvudet i för att bita till. Oberörd stormade hon vidare, medan scenen präglades in i betraktarnas ögon.

Några veckor senare var det dags för nästa närkontakt med svanar, denna gång när det gamla kultbandet Swans kom till Hornstull för en oförglömlig spelning. Vid en liknande strandpromenad som ovan, möttes denna gång en avslappnad Michael Gira med stor cowboyhatt, cigarr och två flasköl, som passade på att njuta av ett underbart Stockholmsväder vid vattnet. Efter att ha fokuserat på andra musikprojekt sedan gruppen dödförklarades 1997 upptäckte han förra året att en ny Swansskiva var på väg, men poängterar noga att det inte är någon nostalgiskt återförening utan hans sätt att röra sig framåt, vilket resulterade i den nya skivan, My Father Will Guide Me Up a Rope to the Sky.

Som kontrast till detta uppsluppna möte ute i det soliga fria vädret, kommer Gira senare ut på scenen i en liten mörk lokal med oerhört fokus och utan intention att bjuda på några andra publikfrierier än knappa två timmars underjordsmanglande. Ingen av deras lugna låtar spelas, inte ens någon som bjuder publiken på någon förlösning i form av refränger. Cowboyhatten åker snart av och Gira åkallar Jesus att nedstiga, likt en domedagspredikant som skådar eller till och med uppväcker apokalypsens frammarsch. Upplevelsen styrs alltmer mot att befinna sig inne i ett alkemiskt slutet kärl, där en konstant kokning pågår under ett hermetiskt insegel, där den enda rörelsen är mellan putrefaction och fermentering. Ingenting släpps ut, ingenting kommer in. Ljudmattor utan vare sig begynnelse eller ände kokar runt i både det yttre och det inre, där varje stråk av själens mörker omfamnas. Transformationen sker dock genom det konstanta kokandet; det är inte en konsert som pö om pö bjuder ned publiken in i tillvarons hålrum för att lämna dem där, det är snarare en föreställning som utgår från sådana hålrum för att tillvarata den oerhörda kraft som ligger förborgad där. Och däri ligger även förlösningen, för den som mäktar med att uthärda.

Inom alkemin motsvarar det arbetet med den svarta korpen, för att genom påfågelns färger (själens mysterier) erhålla den vita svanen – den fixerade vita stenen. De två alkemiska eldarna, eller de två lejonen, det röda och vita svavlet, som skall förenas för att skapa den röda fixerade adamsjorden. Denna svärta, när den fuktiga alkemiska elden dominerar, är dock det som mänskligheten tenderar att söka undfly från, då den allt för starkt påminner oss om vår dödlighet. Alkemin lär dock ut hur, genom den torra alkemiska elden, påfågelns regnbågsfärgade stjärt är medlaren mellan svärtan och vitnaden, och sålunda hur korpen kan transformeras till en svan. Vilket följande utdrag från Solens och Månens hermafroditiska barn får avsluta med:

Paragraf ix.

 

Vad vår fuktiga elds natur

Är för kraft, visar denna figur:

Öka elden med eldens kraft

Så blir jorden till vattnets saft,

Och Solen och Månen båda avlider,

Föds tvåfaldigt pånytt genom eld och framskrider,

Då vatten, eld, luft och jord

Skapar en röd fixerad jord:

Så har det första verket nått sitt slut

Och framfött Solens son som tribut.

 

Kanon ix.

Efter detta växer en svart korp fram, mycket dyrbar.

Lyckosam bortom ord är den som en sådan har:

Håll elden stabil och ta det varsamt och lugnt,

Så framträder många färger som en vändpunkt.

Kanon x.

Härefter börjar en vitnad sig påvisa,

När det är högt, kommer du det prisa:

Det transmuterar kvicksilver och bly

Så även tenn och koppar från högan sky

Till fint silver, nytt och begåvat,

Detta har Den högste utlovat.

Paragraf xi.

När påfågeln förlorar sin svans

Kommer följaktligen Dianas glans:

Den vita svanen låter sig därigenom skådas,

Månens prydnad, som över massan bebådas:

När Venus, Mars, merkur och tenn

Förvandlas till silver av vår vän:

Av sina likar måste den genomträngas,

Så arbetet genom upprepning kan förlängas:

Sålunda ökas svanens kraft, och anbefaller

Att till silver förvandla alla metaller.

/Husalkemisten 2011-06-03

 

 

Vårens alkemiska resa till Sydfrankrike

Sökandet efter det Stora Mysteriet – de vises sten, den heliga graalen och Förbundsarken – för oss återigen snart till Sydfrankrikes magiska landskap.

Förutom att möta sommaren har vi följande på agendan:

  • Besök hos Svarta Madonnan i Toulouse
  • Föredrag om Rennes les Chateau, Tempelriddartraditionen, Katarerna och den gnostiska traditionen, Maria Magdalena och den alkemiska traditionen mm
  • Invigning och arbete med Rennes les Chateaus dolda guldskatter och Maria Magdalenas esoteriska kyrka
  • Uppvaknande på Isis tron i Rennes les Bains
  • Uppstigande och firande av det vita bröllopet på graalsberget Montsegur
  • Riddardubbning i Katarborgen Puilaurens, som aldrig föll för inkvisitionens förtryck
  • Sightseeing och shopping i det sagolika Carcassone
  • Boende och festmiddag på Maison Templière
  • Morgonmeditationer, guidning och kvällsvisioner
  • Djupdykning i Akademins unika utbildningsmaterial

Vill du åka med på vårens alkemiska resa 16-21 maj? Det finns fortfarande några platser kvar som vi har glädjen att erbjuda till sista minuten-pris! Först till kvarn… Vi har hyrt ett andligt Tempelriddarhotell mitt i Katarbygden som våra utflykter utgår ifrån. Hjärtligt välkommen att följa med!

/Husalkemisten

 

Det egyptiska mysteriespelet

Att känna sitt namn och heliggöra sin odödliga själ

Akademin har ännu en gång öppnat upp sina egyptiska portar och firat en gyllene alkemisk salong under festliga och fabulösa former. Mysteriespelet hade genomgått sedvanlig transformation för att belysa, uppenbara och arbeta med medvetandets olika skikt, där de sju egyptiska själarna var vårens tema. Vissa former var dock intakta, varför våra vördade musiker återigen ackompanjerade aftonen genom att ge full rättvisa åt Saint Germains vackra 1700-tals musik.

Det magiska rummet öppnades upp för att bjuda in Anubis, själens ledsagare in i västerns portal och det djupaste mörkret. I enlighet med VITRIOL formeln fick mystagogerna möta sina innersta rädslor och Tröskelns väktare innan jordens själ kunde lyfta sin slöja och inviga dem i skapelsens dans, i en jordens förlikning. Därigenom kunde de söka föreningen med himlens ängel, bäraren av det skinande vattnet, i en himmelens förlikning. Genom deras hjärtans blod antog det skimrande vattnet en rubinröd färg, och uppenbarade enhetens urmatris.

Denna, vår djupt vördade och älskade Prima Mater, framfödde själens dualitet i form av himmel och jord, ande och materia, Nut och Geb. Ur mörkret utkristalliserade sig Neftys och Set, och ur ljuset Isis och Osiris.

Det egyptiska utforskandet av medvetandets och tillvarons olika skikt hade som huvudmål att bereda den transformerade mänskliga själen en evig boning hos gudomarna. Denna transformation krävde ett direkt arbete med de olika själsnivåerna, vilket vår själsliga kvarternitet, med hjälp av Maat och Anubis, gjorde genom myter, bilder, vibrationer och rörelser:

  • Ha – fysisk kropp
  • Ba – själ / jagmedvetande
  • Ka – livskraft
  • Ib – hjärtat / samvetet
  • Sheut – skuggan
  • Ren – namnet / ens livsuppgift
  • Akh – den realiserade gudomliga kroppen

(En senare artikel kommer att åskådliggöra den hermetiska kopplingen till dessa sju själar.)

Efter att ha trätt in i mysteriets portal roterade Siriusstjärnan genom själsnivåerna för att föda Horusbarnet i inre och yttre former.

De egyptiska och alkemiska mysterierna visar oss än idag hur det ur splittring och separation kan födas en gudomlig princip som enar och helar det mänskliga medvetandet. Det synbart och upplevda mörka och onda, både i den lilla världen (människan) och i den stora världen (skapelsen), kan då transformeras och tjäna helheten.

Stort tack till alla som kom och firade detta med oss!

 

Vårens egyptiska mysteriespel

Nu på onsdag 6 april går vårens egyptiska höjdpunkt av stapeln, i form av ett nytt explosivt och transformativt Egyptiskt mysteriespel.

Temat kretsar denna gång kring de sju egyptiska själarna, som på olika sätt kommer att medvetliggöras, väckas upp och förädlas.

Egypternas utforskning av medvetandets nivåer, under en period av många tusen år, är en visdomskälla som på olika sätt inspirerat västerlandets utveckling inom alla de sköna konsterna, och inte minst visar de vägen till människans gudomliggörande.

I vår tolkning av de egyptiska mysterierna kommer vi bl a att bjuda in Hermes, Osiris, Isis, Neftys, Set, Anubis och Maat till att förgylla vårt drama om själens odödlighet.

Salongen hålls i den ståtliga tempelsalen i Tempel Riddare Ordens lokaler på Kammakargatan 56. 19.00-22.00. Insläpp från kl 18.30

Inträde 300 kr. Pensionär/student 150 kr.

Varmt välkomna!

Mystagogerna

Månförmörkelse

Solen och dess skugga fullbordar verket

Solen, himlens klara fackla, kan ej genomtränga täta kroppar.
Därför kvarligger skuggor på de delar som är bortvända från den;
Även om skuggan är det mest obetydliga av alla ting,
Har den varit till stor nytta för astronomerna.
Men solen och dess skugga bringar mer gåvor till Filosoferna,
Ty de innebär fullbordandet av konsten att göra guld.

Discourse 45:

As a light kindled in a Round or Spherical Palace enlightens all the wall above or below, except where some Table or utensil in the middle obstructs its influences, so likewise the Sun being placed in the vast Arch of Heaven illuminates with its Rays all the concavity of Heaven, and those Bodies which are contained in it that are Diaphanous and capable of receiving light; that is all the Stars, both the Wandering and the fixed, except where the Thickness of the intermediate Earth prohibits it. For there a black shade or Darkness, which is called Night, remains so long till it is driven away by the Sun, and light is poured out and beheld in its stead. Shade therefore, or Night, is the Privation or absence of Solar Light, and Day on the contrary is the irradiation and Circumfusion of it. Shade is that which cannot endure the aspect of the Sun, and therefore absconds itself, and avoids it, sometimes in this, sometimes in another part of the Earth, according as the Sun is in opposition to it. The Sun and Shade never yet saw one another, although if Nature would admit it they might do it every moment. But the Sun considering her as an Enemy to himself, always pursues her whilst she flys so that he can never weary her so as to overtake her, as Buchannan says in his Book of the Sphere. After the Image and example of that great Sun and his shade, the Philosophers have observed that their Sun likewise has a black cloudy flying shadow. Hence Hermes saith, ” My son, extract its shadow from the Ray. ” That is, see that you bring your Sun round about by the Primum Mobile over which Vulcan presides, that that part of the earth which is now covered with a shady night may enjoy the clear light of the Sun. For if the whole Firmament of Heaven, with all that is contained in it, were not carried round in each Natural day, that is in the space of four and twenty hours by its first motion, but the Sun should move by its proper motion, which is called the second or annual one, those Antipodes who are below us would have night for almost the space of six months, and we in the meantime should have daylight, and so on the contrary so that the whole Year would consist of One day and One night, as it is now under both the poles as Reason and experience shows us. But it hath pleased Divine Providence to order it otherwise, which therefore ordered Two motions of the Planets: The first and second, and so distributed the Year into many days.

Now the Shade and the Sun do together make a day and night, which the Sun by itself alone could not do. It is its property to Illuminate all Bodies and places that are opposite to it, but it is by accident only that its absence makes a Shade. So also the Philosophical Sun with its shade make a day that is Light, and Darkness or night. To wit, Latona or Magnesia, whose shade ( as Democritus says in the beginning of the 3 books of his Mensa Aurea ) must be semeted and burnt up by a Fiery Medicine.

The use of Shadows in Astronomy is so great that without them that Science can scarce be accomplished. It is to shade likewise that the Chemist ascribes the perfection of his Art. For what is this Sun without a Shadow? The same as a Clapper without a Bell, that indeed makes the first motion to a sound; that is the Quill, this the Instrument of Music; that the Tongue, this the great Mouth . A Shade is the most contemptible thing, and next to having no Being. So also the Philosophers shadow is a thing Black; blacker than Black as they call it, or viler than a Weed, ( not in respect of itself, but in the opinion of men and the plenty of it. ) What more useful than Fire? More precious than Water? More amiable than Earth? Which yields flowers and all things that are lovely? What more delightful than Air? Which if it once be obstructed will make all things cease to be pleasant, but because in their Vast spheres they are exposed to the common use of mankind by a preposterous imagination, they are thought to be of no value. In like manner both the common and Philosophical shade are disesteemed. They who have lived long in subterranean shades, lose their eyesight if they are brought suddenly to the clear light of the Sun; so they who remain and work only in the Philosophical shade, and do not join the Sun to it are deprived of their judgement, which is the guide of their mind, and so can bring nothing to effect.

When the Celestial Sun is elevated to the Height of Noon, the Heat is greater and the Shadows less, so here when the heat is mirrored the shade is less, and likewise on the contrary. We must therefore begin when the Sun from the Meridian call side bends itself again to the Top of our Head in Capricorn, and the first operation even to Aries will be finished. There begins the work of Women even to Leo, and afterwards Labour proceeds from Labour, till the Year as a Serpent takes hold of the Tail with the Head; that is to say, is completed.

Michael Maier, Atalanta Fugiens #45

Ett ljus i mörkret

Gualdi - påfågelsskrudEtt av världens ting omtalas här konkret,

Och inom sig bär det guldets hemlighet:

Till form både manlig och kvinnlig gestalt

Och dess natur är både hett och kallt.

Mannen förblir solid, kvinnan fluid

När dess minera hälls ut bredvid:

Är dock blott en, begynnelse och ände,

Mannen vänder sig så mot sin kvinnliga frände:

Upplös, förruttna, tvätta, koagulera,

Tills det gyllene barnet låter sig figera,

Låt det sedan av sin mjölk äta sig helt ny,

Och upprepa verket utan fruktan eller avsky,

Tills allt flyter och pentetrerar,

Därpå du fint guld adderar,

Så blir andekroppen genomsur,

Till verket berett, med färg därur:

Om du med Guds hjälp kan skatten finna,

Var rättfärdig och tillse att synden övervinna:

Fortfar, slutligen blir det till ett rött gästabud,

Uppnår du det, prisa med tacksamhet Gud.

(Ur Solens och månens hermafroditiska barn.)

SION:s Mysteriespel

Under högtiSjälens pentagramdliga och innerliga former, inte utan en viss komik, firade vi vårt andra Egyptiska Mysteriespel.

Ackompanjerat av St Germains vackra 1700-tals musik, inleddes aftonen med två magikers arbete med att öppna portalen mellan det jordiska och himmelska. Detta utfördes enligt St Germains triangulära bok, som förmodligen för första gången sedan 1700-talet hade dechiffrerats till dess riktiga änglahierarkier och namn. Som ett resultat av operationen blev de slutligen invigda av den i materian fördolda feminina världssjälen, och änglar uppenbarade sig för de dödligas ögon och bringade visdom…

Med denna visdom öppnades prima materian, urprincipen, och den stora modern födde så fram ljus och mörker manifesterade genom Egyptens gudomliga syskonskara – Set, Isis, Osiris och Neftys – SIONs hemlighet. Själens och skapelsens mytologiska resa från det enda till det enda gestaltades i ett initiatoriskt drama, där åskådarna blev deltagare i själens splittring och mångfald. Som kulmination öppnades den fördolda portalen av de två gudinnorna och möjliggjorde ljusets och mörkrets, anden och materiens, drottningen och konungens återförening i det alkemiska bröllopet.

Stort tack till alla deltagare som hjälpte till att göra det till en oförglömlig afton!

Isis, Anden, Set, Osiris och NeftysEviga och återuppståndna gudomarMagiker i greve St Germains traditionSjälens väktarinnorDe tre nornornaDen röda och den svarta...