Uppenbarelser

Tempelprästinnan läser i dessa globala kristider ur Uppenbarelseboken och mediterar på bilder av den visionära 1900-tals målaren Johfra. Konstnären  har en fin variant av solkvinnan ur Johannes Uppenbarelser som avslutar Bibeln. Kvinnan klädd i solen brukar allmänt ses som en gestaltning av gudinnan Sophia eller möjligtvis Maria Magdalena.

Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.

Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ner på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det. Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, 6och kvinnan flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt, så att hon skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar.

Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. (…)

Och när draken såg att han hade störtats ner på jorden började han förfölja kvinnan som hade fött sin son. Och den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan så att hon kunde flyga ut i öknen, till den plats där hon blir livnärd en tid och två tider och en halv tid, långt borta från ormen. Och ormen sprutade vatten ur sin mun efter kvinnan som en flod, för att strömmen skulle föra bort henne. Men jorden hjälpte kvinnan, och den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun(…)

Ur: Uppenbarelseboken

En annan intressant vision av solkvinnan finner man i 1400 tals alkemisten Nicholas Flamels anteckningsböcker. Tillsammans med sin fru Perenelle anses han ha fullbordat de vises sten och använde sedan sin förmögenhet till välgörenhet. Flamels solkvinna tydliggör att kvinnan är iklädd sin alkemiska ljuskropp eller transfigurationskropp. Till det yttre liknar hon Pernelle på äldre dagar som vi ser henne i de Hieroglyfiska bilderna som är ett alkemiskt verk om skapelsen av de vises sten.

Visionen av den bevingade kvinnan klädd i solen och med månskärvan under sina fötter känns angelägen att fokusera på när de globala kriserna med jordbävningar, exploderande kärnkraftsverk och ofantligt männskligt lidande får människor som annars inte skulle tala om en apokalyps att skrika ut det. Men apokalyps betyder att något uppenbaras och det är denna solkvinna som träder fram efter allehanda katastrofer som sker när de sju inseglen bryts:

Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod. Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen. Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser, och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen och sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?”

Ur: Uppenbarelseboken

I alkemin och den Sophianska traditionen som vi prästinnor arbetar med i Templet arbetar vi med den  apokalyps som huvudsakligen sker inom människan. För varje insegel som ska brytas får intianden arbeta med de rädslor och begränsningar som ligger som en hinna över de sju sigillen som också kan knytas an till våra sju energicenter.  Den mörka slöjan av illusion  hindrar oss att ta vår fulla kraft i besittning. I alkemin använder vi drakens kraft, som syns ovanför tillsammans med den apokalyptiska solkvinnan på Johfras målning, för att avtäcka, aktivera och tända upp de sju sigillen. Vi använder drakens eld- kunadlinienergin eller ormkraften för att tränga igenom våra begränsande personliga demoner.

 När våra energicenter avtäcks den mörka slöjan gestaltas det också  som att de egyptiska gudinnorna Nephtys och Isis slöjor försvinner så att deras fulla kraft kommer fram. Gudinnornas slöjor hindrar att vi exploderar av den enormt kraftfulla gudomliga energin som döljer sig där bakom. Den transformerande processen som människan genomgår när gudinnans slöja avtäcks upplevs dock som kaotisk, tumultartad och omvälvande liksom Johannes vision av processen när de sju inseglen bryts. Den alkemiska transformationen där drakelden/ormkraften öppnar vår sju insegel  har även den gestaltats visionärt av Johfra på bilden nedan.

Den gamla människan krackelerar och lider innan den nya människan föds gestaltad genom lammets och brudens förening och skapelsen av det nya Jerusalem. Ur  Johannes visioner som han fick på ön Patmos och som Tempelprästinnan besökte för några somrar sedan kan man läsa:

Och en av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.” Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner ur himlen från Gud, full av Guds härlighet.

Ur: Uppenbarelseboken

Processen fullbordas genom hjärtats apokalyps som får centrum av vårt väsen att flamma upp och börja stråla av det gyllene medvetandet. När alkemins röda elixir strålar ut från människan så heliggör det allt i sin omgivning och strålar igenom alla barriärer likt en positiv radioaktiv strålning. I den inverterade yttre process som vår jord nu genomlider och som får människor att ropa apokalyps är det viktigt att komma i håg att ordet betyder uppenbara eller att något avslöjas. Om så är har det alltså en poitiv utkomst som i uppenbarelseboken gestaltas som Det Nya Jerusalem. Det som däremot gör en så sorgsen är det ofantliga lidande som medföljer när Moder Gaias yta krackelerar och exploderar som nu sker. Tempelprästinnan ber för att Den Stora Modern ska ta hand om de barn hon satt till jorden och som jag vet att hon älskar så…

Tempelprästinnan/110316