Maria Magdalenas hieros gamos

Maria Magdalena omnämns knappast i bibelberättelserna om Jesu verksamhet, men man kan anta att hon hade en avgörande betydelse i hans livsgärning med tanke på den framstående roll hon hade vid de stora händelserna vid slutet av Jesus liv. Man behöver inte ha allt för livlig fantasi för att i henne se en forntida gudinna klädd i kristen tappning.

Om vi betraktar Maria Magdalena ur ett gnostiskt perspektiv så vidgas bilden av henne oerhört. I de gnostiska evangelierna såsom Filipposevangeliet, Tomasevangeliet, Pistis Sophia och evangeliet som bär hennes namn – Marias evangelium, framträder hennes gudinneaspekt och motpart som en feminin Kristusaspekt, väldigt tydligt. Gnostiker och katarer såg Maria Magdalena som Jesu följeslagare och den största aposteln av dem alla. Tidiga kristna omtalade henne som Kristus brud och hon har rollen av gudinna och motpart till den manliga gudsaspekten på jorden. Maria Magdalena är gudinnan Sofia inkarnerad och reintegrerad och hon intar rollen som Jesus feminina Kristusflamma som gör att gnosticismen helhetliga pleroma kan upplevas på jorden. Tillsammans firar de hieros gamos – guden och gudinnans förening, som också utgör ett av de gnostiska sakramenten och som döljer sig bakom det så kallade brudkammarmysteriet.

Det gudomligt feminina/Sophia och maskulina/Kristus existerar också inom varje människa vilket gör att vi alla har en möjlighet att med Maria Magdalenas hemliga läras praktiserande kan träda in i brudkammaren. Men det är endast de enade som kan träda in…

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

Text: Markusevangeliets fjortonde vers
Bild: Ovan högaltaret i Maria Magdalenas kyrka i Rennes le Chateau där det är Jesus fötter som tvättas/smörjes.

Tempelprästinnan 2013-12-10