Hjärtligt välkommen till en transformerande och djuplodande alkemisk session med Katarina Falkenberg. Nu tar vi åter emot för sessioner i templet om du är fullt frisk.

Genom själens stjärna, gudomligt bistånd och alkemisk imagination tränger vi igenom slöjan mellan världarna och mellan tid och rum för att uppenbara det som är viktigt i din livsprocess just nu.
Det kan vara tidigare inkarnationer, ditt eget ursprung eller andra medvetandesfärer som öppnas upp för att du ska kunna verka mer till fullo och i samklang med din gudomliga mission på jorden.

Du kan på så vis kan du utveckla dina egna gudomliga förmågor och ges en djupare förståelse av vem du är, varit och är på väg. Du kan bli den levande graalen …

Denna heliggörande alkemiska process pågår under 2 timmar.

Plats: Sophiatemplet, Gotlandsgatan 74
Tid: Huvudsakligen måndagar, tisdagar och onsdagar.
Pris: 1800 kr
Bokning: mail till katarina@alkemiskaakademin.se

Vi lever just nu i en extrem tid av ytterligheter som kan åskådliggöras genom att två motsatta men starkt upplevda sanningar kastar brandfacklor mot varandra.

 Som exempel ser vi hur en falang ser hur en korrumperad Cabal söker styra mänskligheten/avbefolka jorden genom vaccin, hjärntvätt och 5G. Den andra sidan ser konspirations-anhängarna som de farligaste som söker hjärntvätta människor med falsk propaganda rörande samma frågor om vår hälsa. Det är två sidor av samma gamla mynt att projicera ut en starkt dualistisk vision, som för mig har sin härkomst i ett dualistiskt sinne.

Hur kan Trump för någon vara frälsaren som räddar barnen och världen men för en annan är han en synnerligen obehaglig och farlig ledare som snarare gestaltar vilddjuret i bibliska termer? Han väcker starka känslor och blir därför en tacksam arketyp att använda för att påvisa den världsbild som stämmer med ens jag-bild men som ofta bottnar i oförlösta sår i det omedvetna.

 Så hur kan det komma sig att vi nu ser så många uttryck för att två helt motsatta upplevelser av verkligheten båda hävdar sin absoluta sanning och tveklöst anser sig vara berättigade att basunera ut sin bild av vår värld just nu?

 Detta lilla virus har synliggjort en gigantisk spricka i både vår mänskliga natur och i vår omvärld. För att få denna motstridighet att gå ihop är det enkla valet för sinnet att tudela världen i en ond och en god sida. Man själv tillhör de goda och de andra som inte har samma syn tillhör de onda. Man får utlopp för sin egen frustration och sitt inre tryck genom projektion vilket leder till splittring i själen och långsiktigt att man förlorar delar av sig själv vilket gör att vi förlorar livsenergi.

Kristider gör att det som ligger och slumrar i djupet kommer upp till ytan. Apokalyps betyder att uppenbara det som varit fördolt men i vår värld har det kommit att förknippas med katastrof. Mänskligheten har svårt att hantera den stora mängd av information och den känslostorm som följer av avslöjanden varför det lätt kan leda till katastrof.  Det som stiger upp till ytan är inte nödvändigtvis sanningar utan kan lika väl emanera från både personlig och kollektiv skugga.

 Exempelvis så kan vi ta upp idéströmningen som talar om att vi på jorden ska lämna 3 D för en ny dimension av 5 dimensioner där endast kärlek och enhet råder. Paradoxalt nog så förmedlas budskapet ofta med ett starkt fokus på dualism, skrämsel och separation av de uppvaknade från de sovande. Vi uppmanas att välja kärlek framför rädsla men det är inget som låter sig göras på beställning utan kräver introspektion, djup transformation och tålmodigt inre arbete. Människor som inte lyckas med det kommer inte stiga upp vilket i sin tur skapar både rädsla, separation och förnekelse. Är det verkligen ett sätt att skapa enhet och en kärleksfull värld som utlovas i den femte dimensionen?

På samma sätt beskylls vaccinmotståndarna för att vara ovetenskapliga och farliga av vaccinförespråkarna och det så kallade medicinska etablissemanget. Vitaminer och alternativa terapier är kvacksalveri och i värsta fall farligt men hur vetenskaplig är egentligen den sanningen? I stället för att utforska och utveckla vårt medicinska paradigm som sann forskning borde göra har man likt en dogmatisk kyrka fastslagit sanningar som inte får ruckas på även om de leder till lidande, sjukdom och i värsta fall död. Är det verkligen vetenskap?

Båda exemplen synliggör skuggans problematik som när den är omedveten och utprojicerad kan skapa mycket smärta för både en själv och andra.

Denna dualistiska syn på tillvaron är det som har eskalerat och synliggjorts allt mer under den virusstorm som har pågått under några månader. Den leder till ett argumentations-klimat som fokuserar på att projicera det dåliga på någon annan och en annan syn på världen än den man är övertygad är rätt.

Den nya videon Plandemic åskådliggör denna tu-delning tydligt. Jag ser människor påtala att den är det bästa eller det värsta de sett. Kan den vara bådadera? Just detta att antingen är allt helt sant eller helt osant är en av de stora frestelserna nu i vår tid. För det skapar en explosiv konflikt i vår mänskliga natur och vår mänsklighets kollektiva medvetande. När vi tar in information som talar starkt till oss behöver vi söka smälta och begrunda intrycken för annars är risken att vi direkt reagerar utifrån omedvetna önskningar och det sårade inre barnet.

Frågan vi bör ställa oss är hur vi vill skapa en bättre jord, är det genom en explosion eller transformation? Vi som mänsklighet kan dock välja vad vi gör med det som uppenbarats och hur det på bästa sätt kan integreras och bli ett verktyg till att skapa en bättre jord. Att verka kreativt och konstruktiv när man ser en orättvisa eller ett maktmissbruk är av någon anledning inte lika lätt som att påtala det destruktiva för det kräver självkärlek och tilltro på sin egen positiva förmåga att kunna omskapa till det bättre. Men vi tränar oss i självkärlek när vi möter andra med medkänsla och tillåter oss att stanna upp och ge oss tid att bearbeta psykets och själens konflikter genom bön, meditation och kreativitet.

 På samma sätt som många globalt har insett att vi inte kan skövla vår planets natur bör vi också börja bli varsamma om vår mänskliga natur som också är en kollektiv helhet som bör vårdas med omsorg.

 Så hur kan vi bli bättre på att ta hand om den mänskliga naturen? Vi behöver nog först inse att människan har synnerligen svårt att härbärgera motsatser i psyket och när psyket spricker av det inre trycket så skapas denna dualism och projektion. Det är förståeligt om än inte önskvärt och heller inte utvecklande i längden om inte skuggan kan ses på så vis och sedan transformeras och återtas. Detta är det alkemiska hjärtats väg och process att förena motsatserna och återskapa balansen efter att en konflikt uppstått i själen.

Jag har länge undrat om den alkemiska vägen verkligen kan breddas för en större massa då den kräver att man kan hantera stor hetta, starkt tryck och samtidigt söka återfå ett kärleksfullt tålamod och försoning i sitt kärl. Jag inser nu att det är nödvändigt att försöka och att Gudinnan manar till att ta situationen på allvar som gör att vi alla behöver göra det yttersta för att åter synliggöra möjligheten att vandra den alkemiska mitt-vägen både i det inre och det yttre.

 I den alkemiska traditionen omtalas den som kungs/drottning-vägen vilket påvisar vikten av att inta vår egen inre tron med självet som dess ledare och inte skuggan eller det sårade barnet. Se att vi själva är medskapare till vårt liv och den tillvaro vi möter. Inom buddhismen omtalas den diamantvägen eftersom vi använder den hetta och det tryck som uppstår när vi balanserar på knivsudden mellan ytterligheterna till att omskapa oss från kol till diamant. I alkemin blir det tydligt att om vi kan stå ut med trycket och kraften i vår egen själ när vi härbärgerar allt som där bor så är det den energin som möjliggör guldets eller diamantens skapelse i vårt väsen.

I morse när jag vaknade i gryningen upplevde jag starkt att Gud Moder Sophia önskade att jag skulle kommunicera detta om vikten att ta hand om vår mänskliga natur som är sammanlänkad med allt levande genom vår gudomliga världssjäl – anima mundi.

 Det kan finnas korn av sanning i olika ideologier men vi kan inte skapa en positiv revolution av det rådande paradigmet genom att kasta emotionella handgranater på oliktänkande. Vårt kollektiva medvetande blir då för överhettat och risken finns att en större explosion kan ske. Så jag uppmanar var och en att söka fördjupa sin upplevelse genom att inte direkt ge utlopp för sin frustration eller vrede över alltings tillstånd.  Att digerera information innan man kastar ut det som en granat till världen. För hur rätt man än tror sig ha så kommer inte motståndaren ändra åsikt för att man slår dem faktiskt eller emotionellt i huvudet. Att vara varsam och kärleksfull mot både jordens natur och den mänskliga naturen ser jag som oerhört viktigt just nu på vår planet. Vi har mer än någonsin på vår jord friheten och möjligheten att göra vår röst hörd och med frihet kommer ansvar. Så låt de facklor vi bringar in i debatten eller sänder ut i mörkret emanera från kärlek, empati och visdom om naturen i alla dess skepnader.

Tempelprästinnan 2020-05-11