I går kväll höll jag en workshop på Sophiatemplet kring det mest älskade – hjärtats alkemi. Med imagination, transformation och helande befriades först hjärtat så att det sedan kunde uttrycka sin fulla skapande kraft under elixirtillverkningen därefter. Det blev en riktigt hjärtlig afton med både helande och skapande… Hjärtats alkemi med andra ord.

Kvällens processer med att genom imagination förlösa och genom enegiarbete och helande frigöra hjärtat skrevs ner med rött bläck likt Ariadnes röda tråd, i små anteckningsböcker.

Elixiret preparerades med Venus konsekrerade örter och blomster som jag odlat och plockat på landet och i Frankrike i somras samt en möjlighet att välja sin egen unika komposition efter egen intuition och det eteriska hjärtas förnimmelseförmåga…

Under rituella former infuserades sedan örterna av den heliga Merkuren så att örtens själ kan frigöras och heliggöras.

Vi avslutade vår gemensamma graal med en skål i ett hjärtelixir som jag gjorde i våras.

Sophia- Maria fröjdades i den gyllene graalens sken när denna alkemiska afton i hjärtats tecken var fullbordad!

Var och en vandrade sedan hem i kvällen i måndrottningens sken med varsitt blivande hjärtelixir. Det ska nu arbetas med under de filosofiska 40 dagarna innan fullbordan.

Tack till alla som deltagit med sitt hjärta och låtit portalen till hjärtat bakom hjärtat uppenbaras och heliggöras.

Vi möts de flesta av oss åter om en månad då workshopen kretsar kring det starka hjärtat och dess ikon…

Tempelprästinnan 2016-02-25

Det är i ropet just nu att följa sitt hjärtats väg men frågan är vad det egentligen innebär?

Om vi ska kunna vara helt och fullt i vårt hjärta så innebär det också att vi vågar vara i och möta allt det som inte är kärleksfullt och helt både inom och utom.
För det krävs ett stort ridderligt mod och inkarnationers erfarenheter som ger insikt i att någon annan väg är inte möjlig. Först då kan vi låta motstånd och inre demoner pröva oss och istället för att projicera ut dem och inte ta ansvar för dem blir de en väg till växande och blomning…

Det är en enorm kraft och styrka i det hjärta som i djupet av sitt mörker ändå vet att oavsett allt så störst av allt är kärleken!

Önskar alla en kärleksfull dag!

Tempelprästinnan 2016-02-18

I dag har det varit en dag av återhämtning för prästinnan efter helgens djupgående arbeten och transformationer kring fallet och dess återlösning på Prästinneutbildningens näst sista modul på Sophiatemplet.

I april är det dags för Prästinneinvigning med en avslutningsceremoni som alla deltagare har varit med och satt samman och där mycket är nyskrivet material men som vilar på traditionen om motsatsernas förening i det alkemiska bröllopet.

Alkemins urmoder Maria profetissa vägledde oss under helgen åter mot Arkadien där äpplena på livets träd bringarden förlorade eterns kvintessens. Tommy från Akademin kom till templet och hjäpte oss att samla ihop den spridda etern genom det heliga pentagrammets ritual och magi.

Etern, kvintessensen eller urelementet är ett tings själva essens – det kondenserade eldvattnet från begynnelsen som är verksamt bortom tid och rum. Etern är enlänk mellan världen ovan och nedan och ses i alkemin ofta som världssjälen – anima mundi – som knyter samman allt i kosmos. Etern kan ses som det menstrum som hela universum flyter i och som förenar allt enligt en harmonisk plan. Det femte elementet verkar och bringar kraft till den fysiska skapelsen likt kondenserat andligt ljus men har inte sitt ursprung i den. I Smaragdtavlan sägs det att ”Detta är all styrkas hela och fullkomliga kraft, ty den övervinner alla subtila ting och genomtränger alla fasta ting.”

Det femte elementet är änglarnas föda, Livets träd och den profetiska gåvan gömd i den röda stenen inom alkemin. När man lär sig skåda in i den eviga etern kan dessa fördolda ting uppenbaras. Mycket av Paracelsus arbeten handlar om hur man kan rena ett ting från de fyra motstridiga elementen genom solve & coagula för att erhålla dess kvintessens.

”Människan är ett mikrokosmos, en liten värld, eftersom hon är ett utdrag ur alla stjärnor och planeter i hela himlavalvet, från jorden och elementen; och så är hon deras kvintessens.” – Paracelsus 

Tempelprästinnan 2016- 02-15

Romanen om Smaragden är klar i sin första helhetsversion efter elva års arbete! Hurra! Det känn s både overkligt och omtumlande att den sista tråden i väven är på plats. Jag har skrivit den cirkulärt utifrån olika medvetanden likt den alkemiska processen och först nu på sista tiden arbetat med den linjärt. Oerhört effektivt sätt att kringgå begränsningar och kontroll och att komma i kontakt med den djupa inre rösten men ganska utmanande. Tanken är att läsaren i sin tur kan transformera sitt medvetande under bokens gång och på så vis själv uppenbara den levande graalen!

Det har varit ett imaginativt skrivande där ord dessutom blivit till verklighet på ett helt ofattbart vis…. Jag tackar mina skrivaränglar som hållit ut och haft tålamod med mig under denna långa process.

Önskar er alla en kreativ dag nu när jag beger mig till Alkemiska Akademin för skrivande och reseförberedelser inför vårens alkemiska resa till Sydfrankrike som besöker alla de platser som boken handlar om.

Tempelprästinnan 2016-02-09

Elixirarbete på landet pågår… Det första för säsongen! Jag planerar en imaginationsafton i vår kring mötet med oraklet. Denna söndag när våren hägrar med ett magiskt grönaktigt dimljus skapar jag därför ett orakelelixir som ska vara klart tills dess…
Den heliga Merkuren är destillerad och de färska örterna är plockade och örterna från Delfioraklets hemland är preparerade… Nu inväntar jag oraklets uppenbarade kraft för att förena dem… Och jag stärker mig i det förunderliga viriditasljuset ute under tiden.

Oraklets kraft stiger med en rödlila kraft från botten av kärlet uppeldad av åkallan och hymn…. Hjärtats bägare är alldeles snart klart röd och med ett vackert sken av gryningsljus däri. Det kommer nu arbetas med i de fyrtio filosofiska dagarna. Därefter är det dags för alkemisten att bränna det gamla växtköttet till ett vitt salt.

Under Orakelkvällen den 13 april på Sophiatemplet kommer vi inmundiga det ceremoniellt under det att vi möter vårt eget orakel!

Tempelprästinnan 2016-02-08

Det är sannerligen mycket märkligt att den roman jag just nu skriver slutet på har visat sig besannas på så många sätt. De första årens skrivande var nästan läskiga eftersom det som skrevs ner visade sig hända i den så kallade verkligheten. Samtidigt gick det inte att skönmåla och skriva utifrån mitt ego eller de mänskliga behovet utan bokens röst talade sitt eget tydliga språk. I dag många år senare finner jag detta fantastiskt och genom bokens imaginativa skrivsätt som samtidigt skapar en verklighet har jag varit med om liknande upplevelser som jag diktat.  Sådana storslagna äventyr som jag i mitt lilla jag knappt skulle kunnat komma på att drömma om. Jag antar att det är därför boken tar sådan tid att fullborda för orden blir till kött och omskapar den matris som jag själv lever i. Alla de mysterier som huvudpersonerna har fått nysta upp i boken omhemligheternas hemlighet har det nu till slut givits svar och jag häpnar… Med åren har jag lärt mig att ha tillit till både livet och den konstnärliga processen och insett att livet till och med kan vara större och mer fantastiskt än dikten!

Prästinnan 2016-02-04

Kära Sophiavänner! Prästinnan har en ny blogg som ger en inblick i det det dagliga livet som alkemist! Hjärtligt välkomna att läsa… och kommentera!

http://nouw.com/alkemina