Inför alla alkemiska resor till sydfrankrike så öppnar sig vid en en viss given tidpunkt alltid porten till katarernas land, skatter och tradition. Dessa kristna som på många sätt levde och lärde det som var urkyrkans budskap om en kärlekens kyrka. Vad var det i deras sätt och lära som så hotade Påvedömet?

De av påvedömet fruktade katarerna som bedrev utbildning för flickor och föregick med ett gott exempel i sin andliga lågmälda praxis där man inte fick skada vare sig djur eller människor, föll då offer för Inkvisitionens bödlar.

 

På 1200-talet slaktades hela befolkningen i staden Bezier på Maria Magdalenas dag i hennes kyrka. Katarer likväl som katoliker, hade gömt sig i stadens kyrka tillägnad Maria Magdalena. Unga, gamla, kvinnor, män och barn hade tagit sin tillflykt till helgedomen när skräckens korsriddare dödade människor utan urskillning. Kanske hade de en förhoppning om att den heliga byggnaden skulle hindra korsriddarna men krönikorna berättar att mellan 1000-7000 slaktades på Maria Magdalenas dag bara i hennes kyrka. Korsriddarna hade frågat sin ledare Arnald-Amaric hur de skulle kunna skilja de många katolikerna i staden från heretikerna och fått till svar: ”Döda dem alla. Gud känner de sina”. På eftermiddagen samma dag var hela Beziers befolkning på 15000 – 20000 mördade. En av Occitaniens sista trubadurer berättar om tragedin i en sång:

 Bézier har fallit. De är alla döda.

Präster, kvinnor, barn. Utan undantag.

De dödade de kristna med.

Jag red ut. Jag kunde inte se och höra.

En levande varelse…

De dödade sju tusen människor,

Sju tusen själar som sökte sin tillflykt i Saint Madeleine.

Altarets steg

Var vått av blod.

Kyrkan ekade av skrik.

Efteråt slaktade de munkarna

Som ringde i klockorna.

De använde silverkorset

Till att hugga huvudet av dem.

Leadaren för korståget Arnald- Amalric skrev till stolt till sin Påve Innocentus III:Nära 20 000 av invånarna lades under svärdet, oavsett ålder och kön. Den gudomliga hämnden har arbetat underbart.

På årsdagen av Massakern i Bézier den 22 juni 1210 firades åter Maria Magdalenas dag med att inkvisitionen bjöd till fest genom att en stor brasa tändes i Vaux-de-Cerney där över 140 Katarperfecti brändes utan protester på uppdrag av den ökände Simon de Montfort. Denna slakt av heretiker pågick fram till år 1244 då den kulminerade med att de sista katarfestet Montsegur intogs med en stor massaker på de sista Perfecti.

1244 hade alla katarstäder fallit utom de isolerade katarslotten Montsegur, Queribus, Peyrepertuse och Puilaurens, som man kan besöka än i dag! På våra resor har vi ärat katarerena med gnostiska ceremonier i katarernas anda uppe i alla dessa katarslott utom Puilaurens och även förra året i katarinitiationsgrottorna i Ornolac. Det är fantasktiskt vilken gåva vi getts varje gång när vi ärat och uppväckt platsernas krafter och minnen…
I Wolfram von Echenbachs graalssaga finns graalsskatten i Pyreneerna och vi är beredda att hålla med honom! Så kära läsare vad var det i katarernas lära som hotade kyrkans men?