Alkemiska Akademins vishetstempel i etern

Den feminina visdomsvägen

Sophiatemplets prästinnorDet finns alltid val i livet att göra – stora och små val som i olika grader påverkar vårt liv. Ett av de större valen vi ställs inför som människor är att välja hur vi ska använda de gåvor som getts oss och hur vi bäst ska kunna förvalta vår utmätta tid på jorden. En del människors livsval har för alltid förändrat livet på vår planet. För dig som fått gåvan och önskar verka i samklang med det gudomliga och skapelsen genom den gudomligt feminina visdomsvägen startar Sophiatemplet en ny två-årig prästinneutbildning vt -11. Första året riktar sig till dig som väljer att fördjupa ditt eget liv i samklang med gudinnan och år två är för dig som väljer att vandra prästinnans väg och tjäna gudinnan och hennes skapelse.

Sophiatemplet i samarbetet med Alkemiska Akademin erbjuder en utbildning till dig som väljer eller redan valt Gudinnans väg under din tid på jorden.

/Sophiatemplet

Förvandlingens labyrint

Det är den sista sensommardagen innan allting sätter igång… Jag är på gudinnefestival och i den 29-gradiga hettan sitter prästinnor och andra intresserade utspridda på en stor gräsmatta i en vacker trädgård. En labyrint utlagd med stenar i gräset lyfter mitt sinnelag och frigör tanken och känslan från den tunga dallrande luften. Jag älskar labyrinter och dess möjlighet till att häva ödets dualism så att motsatserna i liv och död kan upphöra och den gudomliga försynen träda in.

Labyrinten i Lucca

Jag var nyligen hemkommen från den italienska lyxpilgrimsresan mellan Rom och Pisa som avslutades med ett besök i staden Lucca som lockat mig med en grekisk labyrint på San Martino-kyrkans yttervägg. Om den otroligt kraftfulla labyrinten i Chartres är den största jag vandrat så var detta onekligen den minsta vad gäller yta. Man låter i Lucca sitt finger följa labyrintens mönster för att på så vis göra sig redo att gå in i kyrkan och stå ansikte mot ansikte med Volto Santo – det heliga ansiktet. Volto Santo - det heliga ansiktet

Detta borde vara en av kyrkans stora sevärdheter med tanke på att det är ett konstverk gjort av en som var närvarande och såg Jesus på korset enligt traditionen. Legenden säger att den är gjord av Nikodemus som var Jesu lärjunge och som tillsammans med Josef av Arimatea tog ner hans döda kropp från korset på Golgata.

Jag får emellertid en känsla av att man sökt dölja denne mörke och sorgsne Jesus för nyfikna blickar och mitt eget besök höll på att avslutas innan det ens hade börjat genom att en vakt ville kasta ut mig för att jag trotsat fotoförbudet och inte heller hade beslöjat mina nakna axlar.

Tanken på vad människosonen med det heliga ansiktet fått utstå i form av misshandel och smädelser utan att för den skull svara med vrede, men kanske ändå upplevt en avgrundsdjup sorg som också Volto Santo gav ett uttryck för, gav mig kraft att negligera den arge mannens anklagande blick. Dotterns kärlek räddade mig kvar i kyrkan genom att hon gav mig sin sjal och sprang till bilen för att hämta en till sig. Kärleken var den kraft som Kristus kyrka valde att bejaka och det var också kärleken i Ariadnes röda tråd som räddade Thesues ut ur labyrinten efter det han besegrat Ariadnes bestialiska halvbror Minotauren. Bredvid labyrinten utanför kyrkan stod att läsa: Det här är labyrinten byggd av Dedalus av Kreta; alla som där trädde in var förlorade, utom Theseus tack vara Ariadnes tråd. Ariadne är också spindelgudinnan som väver matrisen ut ur det ursprungliga mörkret likt spindeln väver sin väv/labyrint.

Theseus och Minotauren
Theseus och Minotauren

Jag mediterade en stund i kyrkan efter det att resten av familjen gått ut för att sätta sig på ett café. Det slog mig att jag så många gånger besökt olika svarta madonnor men att det här var första gången jag mött en manlig motsvarighet i den mörke Jesus. Efter meditationen köpte jag en avbildning av Volto Santo i mörk lera och ett flertal vykort. Den sure mannen som tidigare fått mig att tänka på den sure Kristus, dvs. vredesvinet eller det gröna lejonet i alkemin, stod i kassan. Jag gav honom jämna pengar med ett leende varefter han gav tillbaka en summa och med en oväntad respekt i sitt uppträdande sa att korten var en present. Lycklig gick jag ut ur kyrkan och la handen på labyrinten tänkandes att det är en nåd att få vara med när det sura vinet plötslig blir sött, liksom kraften i alkemins röda lejon. (Traditionen i Lucca kan du läsa mer om i Kathleen McGowans Kärlekens bok.)

Det röda och gröna lejonet av Ripley

Minnet från Italien väcktes till liv vid åsynen av labyrinten i gräset och jag är sugen på att börja min vandring. Men eftersom klockan är tre så lade jag mig istället på rygg i gräset bakom den. Jag fäster de små hörlurarna i öronen och på min mobil kan jag avlyssna ett radioprogram i P1 som heter Livet & Döden. Det är en utmärkt existentiell, filosofisk och spirituell programserie som Erik Schüldt står bakom och i dagens avsnitt som hette Förvandlingen och som handlade om alkemi var jag intervjuad. (Länk mp3) Jag försjunker ner i ett vilsamt medvetande allt medan jag lyssnar till Eriks intressanta historier om Nordenskiöld (se en tidigare blogg) och Strindbergs alkemi och till en Iskonstnärs filosoferande om förvandlingen av sitt material – fruset vatten.

August Strindberg

Jag rycker till när jag hör mig själv säga: utifrån alkemin så pratar man om att tvinna livet och döden, att de är som nästan ödestrådar och när man någonstans har jobbat länge med att tvinna de här trådarna så börjar man se väven ungefär som i filmen Matrix. Man börjar se en matris och då börjar den här ödesväven bli synlig och då kan vi också bli delaktiga mycket mer i vårt öde eller öppna oss för andra verkligheter(…) När vi häver ödestron som man klassiskt gör genom att vandra i labyrinten så kommer man in till centrum där igen guldet eller skatten eller helheten är.

Ariadnes väv

Livet & döden på tema Förvandlingen är slut och jag sträcker på mig som en katt och reser mig upp för att åter träda in i förvandlingens process. Jag går fram till labyrinten, ber försynen om nåd och börjar så min vandring längs med Ariadnes röda kärlekstråd…

/Husalkemisten 2010-08-19

Hermes syn

En gång, då Hermes var i svår själsnöd, varseblef han, i början dunkelt, gestalten af en människa, och denna gestalt blef allt mera strålande och växte till jättelik storlek. Gestalten, som var af obeskriflig skönhet, såg på Hermes med outsäglig mildhet och talade till honom sålunda:

”Du lider, o jordens son. Jag kommer för att förläna dig styrka, ty du älskar rättvisan och söker sanningen. Jag är Pymander, den Allsmäktiges tanke; äska af mig, och hvad du äskar skall gifvas dig.”

”Herre”, svarade Hermes-Thoth, ”gif mig en stråle af ditt gudomliga vetande!”

”Du har gjort ett godt val”, svarade Pymander, och därför skall du få hvad du åstundar.”

Och i den samma stunden bortfördes Hermes i hänryckning, och ett skådespel, som mänskligt tungomål ej förmår beskrifva, framträdde för hans syn. All den härlighet, alla de gestalter, som den lifligaste fantasi förmår tänka sig, uppenbarade sig för honom en sfär af bländade ljus, som omgaf honom öfverallt. När Hermes, tjusad, försjönk i åskådandet af denna underbara härlighet, försvagades ljuset; synerna, som han sett, upplöstes i kaotiskt mörker, och detta mörker uppfylde honom med obeskriflig förfäran. Ur mörkret framträdde ett starkt dån, liksom af ett våldsamt tordön, och en röst, som var mäktigare än tordönet, ropade ut i detta naturens uppror.

”Det tycktes mig”, säger Hermes, ”som vore denna röst det försvunna ljusets röst, och som om Guds Ord framgick därur. Detta Ord framfördes af en himmelsk vattenström, hvars svalka jag förnamn, och i detsamma utgöt sig en ren och klar eld, som fördelade sig öfverallt i luften. Fin, som vore den ande, flöt denna luft mellan vattnet och elden, och i dess vågor sväfvade vår jord i jämvikt, en ännu icke format materiesamling, som väntade att skapelsen skulle börja. Guds Ord satte denna värld i rörelse, och allt efter som rörelsen blef starkare återvann ljuset sin styrka och otaliga skapelseformer framträdde på nytt i oafbruten följd. Allt detta tyckte jag mig se i min tankes spegel, och därefter förnam jag Pymanders ljufliga, gudomliga röst, som talade och sade:

”Tanken är Gud Fader, Ordet är hans Son, och de tu äro oupplösligt förenade i all evighet och deras Förening är Lif. Tanken och Ordet frambringa den Allsmäktiges Gärningar. Från den Allsmäktige utgå Sju Andar, som äro verksamma i Sju Världar, och dessa Världar innehålla de varelser, som utgöra Världsalltet. De Sju Andarnas verksamhet i Världarna kallas Ödet, och Världarna själfva äro inneslutna i Gudomens Tanke, som genomtränger dem i evighet. Gud har gifvit de Sju Andarna herravälde öfver Elementen och uppdragit åt dem att frambringa de föreningar, som Elementen ingå, men Han har skapat människan efter sin afbild, och enär hon är danad efter denna afbild, har Han gifvit henne förmåga att inverka på den Jordiska Naturen.

”Men människan, som såg, att den Högste Skaparen var hennes fader, intogs af ett starkt begär att göra sig jämlik den Allsmäktige och åstundade att intränga i de kretsar, öfver hvilka det icke var henne medgifvet att härska. Enär hon sålunda rubbade den Gudomliga Harmonien hemföll hon under straff, och straffet blef, att hon gjordes till slaf under sin egen kropp. Odödlig genom sin Ande, som är Guds afbild, gjorde hon själf sig dödlig genom sin kärlek till obeständiga och förgängliga ting. Dock har frihet lämnats henne, på det att hon, genom en djärf ansträngning, må kunna lyfta sig tillbaka till sitt ursprungliga höga ståndpunkt genom att frigöra sig ur träldomen under kroppen och inse sin Odödlighet. För den skull vill Gud, att hvarje människa erhåller kunskap om huru hon skall lära känna sig själf och urskilja sitt osynliga Högre Jag, för hvilket den synliga formen endast är det yttre grofva höljet eller skalet. När hon blifver i stånd att igenkänna sig i den Tvåenighet, hvari hon är skapad, lockas hon ej längre af föränderliga, förgängliga former, hennes tankes enda åstundan är då, att under färden genom odödligheten söka och eftertrakta den fullkomliga skönheten, hvars åskådare är den konungsliga gåfva, som utlofvats åt det återupprättade förnuftet. Den människa, som öfvervinner de sinnliga frestelserna, förökar sin själs förmögenheter, Gud tillmäter henne det Ljus, hvaraf hon gör sig förtjänt, och tillstäder henne så småningom och i allt fullkomligare mått att under detta lifvet genomtränga Naturens djupaste Hemligheter. Men den människa däremot, som dukar under för köttets lockelser, hemfaller allt mera under de ödesdigra lagar, som styra Elementen, och genom att blifva deras byte dömer hon sig själf till beständig okunnighet, hvilket för Själen är det samma som död. (Den Själ, som syndar, skall dö; Hvad gagnar det människan om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? heter det i evangeliet.) Säll den Jordens Son, som bevarar Gudomens afbild ren och aldrig försätter sig i mörkret genom att påtaga de gröfre lustarnas täckelse. När den stund nalkas, då han skall lämna denna världen, återvänder kroppen till materiens rike, men Anden, som frigjorts ur detta timliga skal, upplyftes ofvanför de Sju concentriska Cirklar, som omgfiva vårt Jordiska Världssystem. I Månans värld blir han medveten om sin odödlighet, i Merkurius värld göres han okänslig, i Venus klädes han i oskuldens klädnad, i Solens undfår han förmåga att utan att bländas uthärda Gudomens härlighet, i Mars värld lär han ödmjukhet, i Jupiters sättes han i besittning af det Gudomliga Förnuftets skatter och i Saturni rike får han skåda den sanning, som innebor i all ting i deras oföränderliga färgring. Bortom den sista af dessa sfärer råder Världarnas Oändlighet, som under pilgrimsfärden genom himlarnas himlar sträfvar att nå fram till den högste Guden, hvilken denna Oändlighet – ett evigt symptot – oafbrutet nalkas utan att någonsin hafva uppnått honom.”

Så talade Pymander (den Allsmäktiges Tanke), och den Gudomliga Uppenbarelsen drog sig tillbaka i sin Himmelska Helgedom. Men den hade upplyst Hermes-Thoths själ, hade invigt Hermes till en Messias, som skulle för mänskligheten förkunna den höga hemligheten om Själens bestämmelse. Af detta fragment ur ”Pymander” framgår tydligt och klart, att den Ende Guden, han som är Osynlig, Outsäglig, Allsmäktig och Oändlig, har Sju Andar eller Ärkeänglar, som äro Hans viljas Budbärare, Redskapen för Hans Försyn. Tron på tillvaron af Himmelska Andar, som äro medlare mellan Gud och människor, framträder således såsom en tydligt formulerad lära tusentals år före Kristi födelse, såsom en lära, hvars tillvaro icke kan förnekas. Äfven den kristna teologien förkunnar, att Änglar medverkat i alla de stora tilldragelser, hvarom Gamla Testamentet, Evangelierna, Apostlagärningarna och Uppenbarelseboken berätta. Alltifrån Kerubim, som med sitt blixtrande svärd vakta ingången till det förlorade Paradiet, ända till Änglarna med de sju basunerna och de sju vredens skålar, har Änglavärlden städse ingripet i mänsklighetens religiösa historia.

– Från den svenska esoteriska tidskriften Psyche 1905

Sofia – Naturens ljus


Kom till mig och bli upplyst, och dina operationer kommer ej att vara förvirrade; alla som åtrår mig skall uppfyllas av min rikedom. Kom barn, lyssna på mig; jag skall lära er Guds vetenskap.

Vem är vis och förstår detta, om vilken Alphidius säger att vuxna och barn går dagligen förbi henne på gatorna och på öppna torg, och hon trampas ned i gyttjan av dragdjur och boskap? Och Senior säger: Intet är mer simpelt i uppsyn än hon, och intet är dyrbart i naturen än hon, och även Gud har förordnat att hon inte kan köpas.

Det är hon som Salomo valde att ha istället för ljus, och bortom all skönhet och hälsa; han jämförde henne inte med någon ädelstens dygd, ty i hennes åsyn är allt guld blott som sand och silver som lera; och detta är inte utan anledning, för att vinna henne är bättre än handelsvaror av silver och det renaste guldet. Hennes frukter är mer dyrbara än alla världens rikedomar, och intet som kan begäras kan liknas vid henne. Dagars längd och hälsa är i hennes högra hand och prakt och oändliga rikedomar i hennes vänstra. Hennes vägar är sköna och lovvärda operationer, varken anskrämliga eller ogynnsamma, och hennes stigar är skärskådade och ej hastiga utan sammanbundna med uthållighet och dagslånga mödor. Hon är ett livsträd för de som håller fast vid henne, och ett ofelbart ljus.

Välsignade äro de som bevarar henne, ty Guds vetenskap skall aldrig förgås, som Alphidius bär vittnesbörd om, ty han säger: Den som finner denna vetenskap skall alltid ha den som rättmätig föda.

/Husalkemisten 2010-06-14 (översatt från Aurora Consurgens)

Alkemisk happening

Som en avslutning på vårterminens många aktiviteter öppnade Akademin upp sina portar för en alkemisk happening där vi firade livets och själens fyra faser; från svärtan i nigredo till upplysningen i albedo, genomlysningen i citrinitas till fullbordandet i rubedo.

Utsökta drinkar  tillreddes av vår Trinkmeister i enlighet med de fyra fasernas essens och färg, suggestiv musik av vår eminenta DJane, och som alltid Akademins transformativa bilder , för att inte glömma underbart sällskap, gjorde det till en kväll att minnas.

Aftonen avslutades med en ceremoni inne i det allra heligaste, där det röda elixiret som kokat under kvällen konsekrerades och inmundigades, för att heliggöra kropp, själ och ande.

/Husalkemisten 2010-06-08

Röda änglar i Rennes

Efter att ha firat det vita bröllopet i Montsegur fick vi besök av röda änglar under aftonens utsökta 3-rätters måltid i Rennes le Chateau. Vår franska kollega Cat Soubbotnik lyckades fånga dem på bild när de omfamnade våra själar.

Röda änglar i Rennes

/Husalkemisten 2010-06-08

Resa in i Maria Magdalenas och den alkemiska graalens hemligheter

Maria Magdalena i Rennes le Chateau

Nyligen hemkommen från den undergörande resan i Maria Magdalenas fotspår genom katarernas sydfrankrike, är husalkemisten fulladdad med inspiration och härliga minnen. Som exempelvis när vår underbara grupp först lät sig hänföras av vattenflödet vid kärlekens fontän – Fontaine dámour – utanför Rennes les bains där de gamla begränsningarna milt och varsamt löste upp, för att sedan bege oss iväg på ett smått äventyrligt sökande efter Isis tron.

En glad grupp på Isis tron

Väl framme vid vårt mål gjorde vi en gruppceremoni på Isis tron, även benämnd som Djävulens tron, med åkallan av Dundret – det perfekta medvetandet. Flera av oss hade kunnat sitta kvar på tronen i många timmar… Kraften i platsen i kombination med denna makalösa text som brukar få ge röst åt såväl Isis som hennes efterföljare Maria Magdalena, gjorde detta till en utmärkt invigning in i dundrets medvetande. I Dundret utbrister gudinnan: ”För jag är den första och den sista. Jag är den ärade och den försmådda. Jag är horan och den heliga. Jag är hustrun och oskulden… För jag är kunskap och okunskap. Jag är skam och djärvhet. Jag är skamlös; Jag är skamsen. Jag är styrka och jag är rädsla. Jag är krig och fred… Jag är den som är vanärad och den största.” Texten har ofta fått ge röst åt det paradoxala i Maria Magdalenas uppenbarelse. En förening av motsatserna är också den bild som ofta används för att beskriva gudomens paradoxala och ogripbara väsen. Hos Maria Magdalena visar sig föreningen av ljus och mörker även i färgen på hennes hår. Rött förenar ljus och mörker och associeras med passion och lidelse samtidigt som det är färgen på den högsta andliga utvecklingsfasen kallad rubedo inom alkemin. Men ett dualistiskt samhälle har svårt att ta till sig en holistisk människa och således är hon den högsta för några och den lägsta för andra. Således är det föga anmärkningsvärt att stentronen (från druidisk tid) även blivit känd som Djävulens tron. Maria Magdalena är sig själv oavsett om det väcker andra människors gillande eller ogillande och det gör henne och hennes anhängare svåra att korrumpera och därmed svåra att styra för Makten.

Paradoxen hos Maria Magdalena möter vi också i gudinnan Venus, vars energi genomsyrar det magiska lanskapet kring Rennes le Chateau där vi bodde på det härliga retreatet Les Labadous.

Les Labadous

Lanskapet bildar ett naturligt pentagram genom de olika bergstopparna och Rennes röda jord (den alkemiska Adamsjorden) liksom vibrerar av Venusgudinnans värme.

Pentagrammet runt Rennes le Chateau

Maria Magdalenas venusaspekt är säkerligen en av orsakerna till att hon så starkt har hotat Makten. För som vi kanske minns från grekisk mytologi, så är det kärleksgudinnan Venus som kan tämja den extremt krigiske och manlige guden Mars. Kärleksgudinnor är inte att underskatta för hon gör kärlekskranka män av krigsherrar och får hierarkier och makfullkomliga strukturer att falla samman av kärlekens enande eld. Maria Magdalenas tradition bygger en kärlekens kyrka i kontrast till mer dogmatisk kristendoms helgande av en döende Jesus. Kärlekens kyrka kan likt Venusgudinnans kraft, totalt slå ut hierarkier och icke organiska strukturer för ”störst av allt är kärleken” som det också står i Bibeln.

Botticelli - Venus & Mars

Maria Magdalena som den Venusgudinna hon är, fäller dogmatiska hierarkier och genom att hon inte går att korrumpera blir hon hotande för krafter som söker styra och manipulera. Så farlig att hennes egentliga roll i Kristusmysterierna har mörklagts under tvåtusen år. Så farliga att stora starka män velat och kanske vill än i dag döda henne och hennes anhängare inte bara bildligt utan rent bokstavligt?

Denna utrotning av heretiker som anammat kärlekens kyrka pågick fram till år 1244 då den kulminerade med att det sista katarfästet i Montsegur intogs med en stor massaker på alla som vägrade avsvära sig sin tro. Som ett sista ställningstagande valde en stor skara av de belägrade att undergå katarernas consolamentumceremoni, som gjorde dem till perfecti, för att därefter vandra in i den förtärande elden. Sorgligast av allt var att denna motsättning mellan gnostikernas ”söner och döttrar av ljuset” och de kyrkomän som förordade en ”dyrkan av en död man” gjorde att den från början världsbejakande gnosticismen hos exempelvis Valentinus och den feminina visdomsläran hos Maria Magdalena med tiden kom att få en allt mer världsföraktande sida. Det resulterade i sträng askes och påbud mot kroppens förening i en livsbejakande sexualitet och framförallt ett påbud om att inte föda ner nya barn till världen. Maria Magdalenas anhängare som tidigare hade lade stort fokus på gudens och gudinnans förening inte bara i själ och ande utan också i kroppen, och som i alkemin omtalas som det gula bröllopet eller coniunctio corporale, såg i denna världen endast ondska och lidande och i stället för att vända sig mot korruptionen som rör vårt mänskliga sinne, kom förnekelsen hos dualistiska gnostiker att röra materian och kroppen i sig. ”Fasthållande vid er korrupta natur är det som binder er i materian och till illusion och lidande” säger Jesus i Marias evangelium, vilket tydliggör att problematiken inte rör materian i sig utan den mänskliga naturen.


Utmaningen i att som människa kunna behärska materians villkor utan att fastna i negativt sinnelag stod vi inför på vår Frankrikeresa när hela gruppen skulle bestiga graalsberget Montsegur. Det var snö upp till knäna på sina ställen men med den heliga uppstigningen som motivationsbild så gick det förvånande smidigt! Väl uppe i graalsslottet i ovan genomförde vi en ceremoni där vi firade det vita bröllopet mellan själ och ande, mellan gud och gudinna och mellan gudomligt och mänskligt, allt medan solen sken in i våra upplyfta själar och vidöppna hjärtan. Gudomligt!

De nästföljande dagarna påbörjade vi arbetet med alkemins gula bröllop där den förenade själsanden ska stiga ner likt vi gjorde från Montsegur, för att återförenas med kroppen/materian. Bättre plats än Rennes le Chateau kan man inte tänka sig för den processen, även om vi uppskattade Carcasonnes servärdheter och en stunds vila i solen.

Rennes är en riktig venusport där gudinnan uppenbarar sig i sin mest livsbejakande aspekt och när vi arbetade med det gula bröllopet var denna alkemiska profetissa i allra högsta grad närvarande och synnerligen uppenbarad både i lanskapet och i kyrkan som bär hennes namn.

Rennes le Chateaus kyrka

Den mytomspunne prästen Saunire, som restaurerade kyrkan i Rennes le Chateau som sitt livsverk (och gett direkt upphov till Da Vinci-kodens framgångar), har sannerligen gjort helgedomen till en plats där den som söker även kan finna. Nya rön påvisar att han var både frimurare och martinist, och det är således inte anmärkningsvärt att kyrkan är full av kristenesoterisk symbolik. Mycket av detta går att läsa om på olika hemsidor och i böcker, men jag vill kort ta upp två saker här, där åtminstone den andra är något jag inte sett nämnas tidigare.

Finns graalen i Maria Magdalenas kyrka? Ja, det finns åtminstone en stor anspelning på den. Det finns ett antal statyer utplacerade i kyrkan, som vid närmare anblick verkar ha flera budskap (så mycket har tidigare sagts om Asmodeus som möter besökaren, att vi lämnar den utanför denna redogörelse).

Tittar vi på statyerna av St Germaine, St Roch, St Antoine de Padoue, St Antoine och St Lukas (på pulpeten) märker vi att de både bildar ordet graal och ett stort M. I dess mitt blickar ingen mindre än Maria Magdalena ned på oss (se inledningsbilden). En vacker anspelning både på graalen och vad som fyller den…

I öster bakom altaret möter oss både Josef och Maria, bägge hållandes varsitt Jesusbarn. Detta har givit upphov till en mängd teorier i enlighet med gnostiska och katartraditioner, men även Steiner behandlade detta, om två gudomliga barn. Dock uppenbarade statyerna en ny insikt i relation till Sauniers koppling till hemliga ordenssällskap under vår resa, som förvisso kanske är mest kuriosa för frimurare. I fönstret ovanför altaret ser vi Maria Magdalena tvätta Jesu fötter, som utifrån alkemisk symbolik gestaltar Marias vattenbad, Balneum Mariae. Läser vi då begynnelsebokstäverna i statyerna och fönstret får vi Josef, Balneum Mariae och Maria (Jesu moder), IBM, som anspelar starkt till både frimurare- och tempelriddartraditionen.

Tour Magdala

Tour Magdala, döpt efter Maria Magdalena, vars egendomliga torn förenar den överjordiska solen med den underjordiska solen är sannerligen en kraftplats. Den dag vi fullständigt inser att ”det som är nedan är likt det som är ovan och det som är ovan är likt det som är nedan … så utförs det endas mirakler”, som det står i den alkemiska Smaragdtavlan, då, när dessa motsatser förenas, kan jorden fira det röda alkemiska bröllopet, för alla ting har då färdats från detta enda och genom transformation återkommit och blivit till det enda.

I Tour Magdala kunde vi riktigt erfara Smaragdtavlans beskrivning av hur ”det stiger upp från jorden och sänker sig åter från himlen, och erhåller styrkan från höga ting ovan och låga ting nedan. På så sätt ges du universums fulla prakt och allt dunkelt flyr från dig.” Vi var många i gruppen som upplevde det som att befinna sig i ”stormens öga” där ”allt gammalt blåstes bort från oss” och vi befann oss i centrum av oss själva, i det skinande hjärtat eller det som också brukar omtalas som en upplevelse av den heliga graalens medvetande. Det upplysta hjärtat är närvarande på flera ställen i Rennes le Chateau som exempelvis på Prästens Sauniers vackra utomhusaltare vid Villa Betania, döpt efter Maria Magdalenas födelseort.

Med bilderna av det upplysta hjärtat sätter husalkemistens punkt för den här reserapporten men hälsar alla välkomna att följa med på nästa års alkemiska resa då vi återvänder till den heliga alkemiska graalens sydfrankrike.

/Husalkemisten 2010-05-27

Magisk resa till sydfrankrikes heliga platser

Sökandet efter det Stora Mysteriet – de vises sten, den heliga graalen och Förbundsarken – hade fört oss till Sydfrankrikes magiska landskap.

Vår minibuss slingrade sig likt den alkemiska ormen upp på berget till den mytomspunna byn Rennes le Chateau. Man fick en känsla av att ha kört in i ett mytiskt landskap där magiska väsen vägledde de mogna till skatten medans de oinvigda färdades runt i kringelkrokar förledda av skenbilder och illusioner.

Få platser på jorden hade likt Razès i Languedoc så många skatter knutna till sig. Tempelriddare, Katarer, kungligheter, och inte minst Jesus och Maria Magdalena, alla var de på ett mystiskt sätt delaktiga i att ha begravt något glimrande i Razès mörka mylla.

Vi passerade en vägskylt som ledde till byn La Serpent – ormen på franska och sedan en annan by skyltad Lavaldieu – Guds dal.  Uppenbart förenades det högsta och det lägsta i det förunderliga landskapet. Med stora förväntningar om att förena motsatserna i det alkemiska bröllopet, hade vi kallats hit av graalsänglarnas eteriska sång. Vi ville låta våra hjärtan lysas upp av platsens heliga kärlekseld så att de kunde flamma likt de vackra fönstermålningarna i det hemliga sanktuariet.

Vi körde in i den lilla byn och vandrade längs med de små gränderna fram till den egendomliga kyrkan som var tillägnad Jesu följeslagerska – Maria Magdalena. Kyrkan var inte bara en religiös helgedom utan också ett esoteriskt tempel – en alkemisk skatt av kodade bilder för människans heliggörande. Nu behövde vi bara finna nyckeln…

Vill du åka med på vårens alkemiska resa? Det finns fortfarande några platser kvar som vi har glädjen att erbjuda till sista minuten-pris! Vi har hyrt ett andligt center/hotell i Rennes le Chateau som vi har helt för oss själva och som våra utflykter utgår ifrån. Hjärtligt välkommen att följa med!

Husalkemisten 2010-04-14

 

I väntan på Egyptisk mystik…

Husalkemisten med följe är fullt sysselsatt med att förbereda det Egyptiska mysteriespelet den 24 mars. Har du möjlighet så missa inte detta unika tillfälle att träda in i de förborgade hemligheterna.

Egypten, vaggan för den västerländska civilisationen och den alkemiska konsten (Al = gudomlig, Khem = Egypten), har förmågan att än idag trollbinda oss med sina stora mysterier kring sökandet efter evigt liv.

Ett centralt tema i den egyptiska mystiken som starkt hör samman med alkemin är myterna som behandlar relationen mellan Osiris, Isis, Seth, Nepthys och Horus. Det är när den   svarta Seth mördar sin bror Osiris som denne    sedermera kan återuppstå genom Isis kärleksmagi, Thoths visdom och Anubis balsameringskonst och erhålla evigt liv som härskare i Duat. Innan sitt nedstigande kan Osiris och Isis förenas genom den heliga alkemin, varpå det gudomliga barnet Horus föds, för att efterträda sin fader som konung i vår värld.

Därefter följer en lång kamp mellan Horus och Seth som pågår tills motsatserna kan transcenderas i det alkemiska bröllopet. Det motsvarar arbetet med den alkemiska ljuskroppen, som är nyckeln till ett liv i fulländning och helighet.

De Egyptiska och alkemiska mysterierna visar oss än idag hur det ur splittring och separation kan födas en gudomlig princip som enar och helar det mänskliga medvetandet.

Husalkemisten 2010-03-22

Guldets och ädelstenarnas tyranni

Guld som förblindarDavid C. Korten, professor i företagsekonomi vid Harvard Business School, uttalar sig i en intervju med DN om den rådande ekonomiska världsordningen, pengarnas illusion och den fantomvälfärd som skapas av finansmarknaderna där storföretag och banker gjorts till härskare. Detta, menar han, står i stark kontrast mot det som ekonomin bör vara ett verktyg för, nämligen att ”maximera det som människan egentligen bryr sig om”, det vill säga verklig välfärd som ”hälsa, ett lyckligt barn, välmående miljö, ett meningsfullt jobb och fred”.

I dessa dagar när ”marknaden” etablerat sig som härskaren av både inhemsk och global ekonomisk politik, och när skattebetalarnas pengar används för att rädda storföretag och banker som både hänsynslöst och urskiljningsaktigt gjort allt för att maximera sina kortsiktiga vinster, är det lätt att liksom Korten filosofera över alternativa system som ”optimerar välmående i stället för ekonomisk tillväxt”. Den rådande finansiella krisen påvisar, om intet annat, hur skört detta system är, där stigande aktiekurser, bonusar och aktieutdelningar verkar urskulda nästan vilka åtgärder som helst.

August Nordenskiöld, alkemist och swedenborgareEn liknande bedömning gjordes av bergshauptmannen August Nordenskiöld (1754-1792), alkemist under Gustaf III, som utförde alkemiska laboratoriska arbeten både i Sverige och i Finland, delvis finansierade av Gustaf III och svenska staten. Till skillnad från många andra labbalkemister låg hans alkemiska intresse i att påverka den finansiella världsordningen på global skala, som delvis gick ut på att tillverka sådana mängder guld att penningtyranniet skulle tillintetgöras, dvs att guld och ädelstenar helt skulle förlora sitt fiktiva värde. Detta, menade Nordenskiöld, skulle möjliggöra en global social reform i enlighet med Swedenborgs läror, där människan även skulle bli mer mottaglig för den andliga filosofiska stenen – uppenbarelsen av Guds ord – och så kunna verka för sin regeneration och rening. Nu lyckades inte Nordenskiöld med sitt uppsåt (som, om det nu behöver tilläggas, inte var Gustaf III:s vision, vilken snarare såg möjligheten att fylla den sinande statskassan med alkemiskt guld), men vi kan fortfarande låta oss inspireras av alternativa sätt att se på det ekonomiska systemet vi har kommit att ta för givet.

Personligen har jag nämligen svårt att se vitsen med stora nedskärningar inom vård, skola och omsorg med resultat att servicen där blir betydligt sämre samtidigt som många av dessa människor som bortrationaliseras förflyttas till ett onödigt utanförskap, finansierat genom ett annat utgiftskonto i form av a-kassa och försörjningsstöd. Likaså vitsen med att bränna betydande delar av västerlandets ”överflöd” hellre än att tillhandahålla detsamma till utvecklingsländer och därigenom riskera att världsmarknadspriserna sjunker, eller förmågan att blunda för skövlandet av jordens resurser för att skapa profant guld… Som Thåström sjöng med Imperiet:

Guld och döda skogar hör ihop
Guld och döda skogar e de klokt?
Vi får döda skogar dom får guld
Ingen enda männska e fri från skuld

Detta påminner mer om den brända jordens politik och försök till alkemiska nigredo- och albedo-operationer som calcinatio, separatio, putrefactio och fermentatio utan att ha en enda blick mot, än mindre förståelse för, de högre operationernas och fasernas holistiska perspektiv. Detta inlägg skall alltså inte misstolkas för ett vänster-höger inlägg inom svensk politik, utan vill endast ge uttryck för betydelsen av att våga drömma om en helare värld som fokuserar på reell välfärd. Ty som Korten avslutade sin intervju: ”Vi måste tro att vi kan förändra och jobba för det. Ger vi upp kan vi leva resten av livet i depression och sedan kollapsa”.

Husalkemisten 2010-02-04

Ps Nordenskiölds traktat om filosofernas andliga sten finns att läsa här och rekommenderas varmt.

Avatar

Avatar

Husalkemisten har liksom miljoner människor runt om i världen sett filmen Avatar och förstår precis varför Vatikanen mår dåligt. Inte för att naturen dyrkas som de säger, utan för att Avatarerna tillber ”naturen ljus” och Livets träd – Eywa – som så uppenbart gestaltar Urmoder Sophia, Guds feminina sida. Denna heretiska lära utgående från Maria Magdalenas lära om Kärlekens Kyrka, har herrarna i Rom försökt krossa under två tusen år… Men det goda vinner alltid som vi vet och nu är Gud Moder tillbaka starkare än någonsin förut. Så vad är då problemet kan man undra? Jo, de goda! För de goda är så goda att man är ”sig själv nog”. Även denna problematik belyste Avatar på ett strålande sätt. Avatarerna vara nära att utrotas när de olika grupperna inte kämpade enade mot de maktfullkomliga skövlarna. Svartsjuka, avundsjuka och maktfullkomlighet splittrade inom gruppen och de olika grupperna kommunicerade inte heller med varandra.

På samma sätt är det i Stockholm, i Sverige och vidare ut över jorden i andligt praktiserande grupper.  Alla vill se sig som kungar och drottningar i sina egna små riken men de är alla för små för att ett paradigmskifte mot en helare värld ska kunna infinna sig. Och när alla dessa småkungligheter sätter sig själva och sin gruppering på en piedestal, eventuellt blandat med en upplevelse av misslyckande och ensamhet då gruppen/läran ej tilltalar en större skara människor, så föds avundsjuka och illvilja även mot dem som jobbar för samma sak. Så vad kan vi göra? Ja, det är enkelt, men ändå för människan så svårt. Vi måste lämna våra sårade egon, misshandlade av eoners oförätter och övergrepp och gå samman och känna våra hjärtan läkas när vi tillsammans tjänar skapelsen. I mötet med varandra kommer tron att det vi gör har någon betydelse och med tron kommer hoppet och så det största av allt – kärleken. De olika samhällen i Avatarfilmen går samman och enhetens kraft kan som sagt uträtta mirakel.

Husalkemisten sänder härmed ett upprop till vänner och ovänner, alla ni som med era hjärtan i hand söker heliggöra vår skapelse, kom låt oss verka tillsammans!

P.S För lite alkemisk förkovran läs gärna vad René Guénon skrivit om kopplingen mellan Avatar, urägget och hjärtat:
http://www.studiesincomparativereligion.com/Public/articles/The_Heart_and_the_World_Egg-by_Rene_Guenon.aspx

Husalkemisten 2010-02-03

Kung Arthur och riddarna av runda bordet

Kung Arthur, riddarna och graalen

Om man är intresserad av Kung Arthur och graalsmystiken bör man inte missa den pågående utställningen på Bibliothèque nationale de France i Paris. Om man inte har vägarna förbi kan man beskåda den digitalt på denna sida.

/HA 2010-01-29

Möten med den andra världen

Då mycket av en alkemists arbete sker i ensamhet och avskildhet är det alltid roligt att då och då öppna upp en port mot den yttre världen tillsammans med likasinnade människor. Har således haft nöjet att uppleva Akademins två första publika evenemang detta år, där inre och yttre världar vävdes samman i universums dans.

Först av stapeln firades en gnostisk mässa i Valentinsk anda, ledd av Tau +T Westlund, där det alkemiska opuset upplevdes och manifesterades genom den liturgiska akten. Det katastrofala lidandet på Haiti var fokus för förbönen och sattes i ett större perspektiv genom den gnostiska myten och Sophias fall och längtan efter återförening, och mänsklighetens uppvaknade medvetande efter en urtidssömns dvala. Kollekten gick oavkortat till offren i Haiti.

+Tommy Westlund firar en gnostisk mässa

Därefter belyste Katarina Falkenberg historien och myterna kring gudinnan Maria Magdalena, och varför dessa är så högintressanta för alkemin. Den röda tråden ledde oss från Sophia, Isis, Miriam – Moses syster som kallades Maria Profetissa, Drottningen av Saba, Maria Jesu moder, Maria Magdalena – Jesu följeslagerska, Maria Jesu syster och slutligen till Sankta Sara i Sainte Maries de la Mer och den heliga färden genom Frankrike. Även en lekmannaalkemist kunde omöjligt undvika att förstå betydelsen av de alkemiska nycklarna kring prima materian och ljuskroppens skapande. Maria Magdalena var uppenbarligen både alkemist och profetissa för den konungsliga konsten!

Katarina Falkenberg leder föredrag om Maria Magdalena

/Husalkemisten 2010-01-29

Begrundan

Le Tympan, St Trophine, ArlesEfter flera dagar och nätter med intensiva operationer sitter jag nu och begrundar avslutningsbilden i den alkemiska klassikern Le Mystère des Cathédrales, av den legendariske Fulcanelli. Jag slås av den oerhörda skönheten i att så mycket vishet kan sammanfattas så enkelt, och dessutom på kyrkornas frontportal. Det första som möter ögat vid inträdet i kyrkan i St Trophime, Arles, liksom i många gotiska katedraler, är den alkemiska nyckeln över hur ljuskroppen skapas! Denna sista bild är nämligen både en gestaltning av den nya människan i sin transfigurationskropp och visar oss vägen till denna gyllene kropp genom alkemistens hängivna arbete med de fyra faserna och tidsåldrarna. Faserna – från svärtan i nigredo, vitnaden i albedo, gulnaden i citrintias och den strålande rödheten i rubedo – förevisar både människans och kosmos utveckling, där den senare korresponderar med de hinduiska tidsåldrarna, så som Fulcanelli beskriver dem, i omvänd ordning, som påvisar den skapande dynamiken mellan det lilla och det stora, det inre och det yttre, ande och materia. 

Meditation över de fyra evangelisterna, apokalypsens fyra ryttare, elementens keruber och de fyra tidsåldrarna har sannerligen förmåga att uppenbara det magnifika i alkemins faser, då alkemisten frigör sig från det nyckfulla ödeshjulet och själv blir gudomlig medskapare, att i allt högre grad manifestera guldåldern på jorden. I en tid där Kalis mörka svärta på många sätt manifesteras känns det angeläget och glädjande att få lära ut detta, och mer därtill, under vårens alkemiutbildning!   

/Husalkemisten 2010-01-25

Ordet som befriar

Thoth - skrivarkonstens urfaderJa, kära läsare varför ska då en tvåtusentalets alkemist egentligen skriva en blogg eller en artikel eller en hel bok för den delen? I söndags vaknade jag med brännande huvudvärk och insåg omedelbart att det berodde på att jag inte förvaltat min skrivarådra under julens välbehövligt sköna och vilsamma ledighet.  Det finns en magisk skiljelinje när Hermes skaparkraft inte har använts på ett tag, och då den plötsligt omvandlas till det merkuriala drakgiftet som äter upp en inne från. Denna morgon var just en sådan morgon…

Jag fick (som så ofta annars och som stärker min tro, mitt hopp och min kärlek till denna planeten med dess brokiga invånare) kaffe på sängen och läste SvD. Jag ögnade igenom tidningen och fann en artikel om en man, Greg Mortenson, som vigt sitt liv åt att bygga skolor till flickor i Afghanistan.  Hans stora patos för dessa unga flickor som sade att de var beredda att trotsa döden för att få gå i skolan, ingav mig livsmod. Han sade dock att talibanerna tyvärr rev några av skolorna, vilket fått honom att undra över varför dessa stora, starka och skäggiga män var så rädda för dessa små flickor och för att de skulle lära sig läsa och skriva.  Han gav i artikeln själv svaret på sin fråga: ”Jo, för att pennan är mäktigare än svärdet!”  Än en gång fick jag en anledning att skriva och jag påbörjade min planerade artikel om Maria Magdalena, där jag ställde mig frågan: Vad är det med denna gudomliga kvinna som får människor sedan begynnelsen av vår tidsräkning att både gå i döden för henne och att döda de som helgar henne?   Allt eftersom jag skev lade sig den brännande smärtan i mitt huvud. Drakelden fick istället mina ord att brännas ned på datorns uppslagna skärm.

Jag tackar dig Gud, för att du givit oss Hermes Thoth – alkemins men också skrivkonstens urfader. Jag tackar dig för att du givit oss ordet, ordet som befriar…

/Husalkemisten 2010-01-11

Husalkemisten funderar

Husalkemisten funderar (målning av Wyck)

Husalkemisten funderar på möjligheten att skriva ned tankar och funderingar i någon form av bloggformat, så som de kan föreligga för en praktiserande alkemist i början av 2000-talet. Att så att säga öppna upp en dörr inåt mot det ostrukturerade kaoset, där reflektioner kring inre och yttre fenomen uttalas utan krav på yttre struktur, koherens eller mening; men som på olika sätt tjänar det gudomliga ovan och nedan, inom och utom, och således måhända kan inspirera, glädja eller chockera läsaren.

/HA 2010-01-11

Kommande evenemang

  1. Distansutbildning i alkemi

    2020/02/10 - 2021/02/10
  2. Slottsweekend på Rosersbergs slott

    augusti 7 @ 15:00 - augusti 9 @ 16:00
  3. Alkemisk pilgrimsresa till Prag

    oktober 13 - oktober 17
  4. Graalresa till England

    2021/06/29 - 2021/07/03

Facebook

Facebook Pagelike Widget

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev