Ett ljus i mörkret

Ett av världens ting omtalas här konkret,

Och inom sig bär det guldets hemlighet:

Till form både manlig och kvinnlig gestalt

Och dess natur är både hett och kallt.

Mannen förblir solid, kvinnan fluid

När dess minera hälls ut bredvid:

Är dock blott en, begynnelse och ände,

Mannen vänder sig så mot sin kvinnliga frände:

Upplös, förruttna, tvätta, koagulera,

Tills det gyllene barnet låter sig figera,

Låt det sedan av sin mjölk äta sig helt ny,

Och upprepa verket utan fruktan eller avsky,

Tills allt flyter och pentetrerar,

Därpå du fint guld adderar,

Så blir andekroppen genomsur,

Till verket berett, med färg därur:

Om du med Guds hjälp kan skatten finna,

Var rättfärdig och tillse att synden övervinna:

Fortfar, slutligen blir det till ett rött gästabud,

Uppnår du det, prisa med tacksamhet Gud.

(Ur Solens och månens hermafroditiska barn.)