Archive for maj, 2013

Vår alkemiska resa 2013

Akademin är åter i Sverige efter en djupt och innerligt transformerande resa längs med hjärtats väg i magiska Sydfrankrike. Vi började med att besöka Eglise du Sabarthès vars svarta madonna, för dagen mycket upplyst och besjungen, välkomnade, välsignade och öppnade upp oss för traditionen, landet och mystiken.

Vägledda av trubaduren och katarväktaren Christian besökte vi den mäktiga katedralgrottan där occitanska visor upplöste rumtidens väv och förflyttade oss tillbaka till katarernas och trubadurernas tid. Med försiktiga steg gick vi sedan ned i grottans inre kammare och uppenbarade det gudomliga urmörket, svartare än svart, där urmoderns matris ständigt vibrerar i skälvande klanger. En mödosam vandring tog oss slutligen till pilgrimens grotta där vi genom ritualer och elixir uppväckte och helgade de sju ljusens sken. Utifrån dessa ljus transformerades grottans innandömen till vitaste vitt… Vår vistelse i Ussat-les-Bains avslutades med samkväm i Gadals trädgård till tonerna av trubadurens flöjt och troubarizens dragspel.

Vår slingrande väg förde oss till Queribus, katarborgen som aldrig föll, där vi genom att förena oss med skapelsens urträd gjorde oss till Osiris djed-pelare för att kunna dö och återuppstå, renade och helgade. Den böljande katarborgen Peyrepertuse lockade oss därefter in i sina magiska kapell och dess spirande Isiskrafter som väckte rusningar genom hela väsendet. I Mariakapellet helgade och firade vi gudinnan och oss själva vid hennes altare.

I det underbart magiska Rennes le Chateau där det som hålls som visioner blir till en verklighet arbetade vi med rosen och korsets transformativa krafter i kyrkan och i Tour Magdala. Här på toppen av berget i Guds dal drack vi alkemiska elixir vid hjärtats altare i Betania.

Efter Gerdas härliga lunchbuffé i Jardin Marie fick vi ta del i av Sus och Kais (som bor i Rennes les Bains) oerhörda expertis om Rennes le Chateaus heliga geometri och lärde oss finna kyrkans mittpunkt genom tempelriddarnas sista stormästare Jacques de Molays dödsår. (Se deras video om de mystika blå äpplena som uppenbarar sig i kyrkan endast den 17 januari.) När sedan Ani Williams kom och sjöng för oss i kyrkan och i Jardin Marie var dagen i Rennes le Chateau fulländad!

Isiskröningen kvarstod dock varför vi begav oss till Rennes les Bains och gjorde kraftfulla ceremonier vid de bägge Isistronerna samt den heliga bröllopskammaren.

Mot slutet av vår färd besteg vi graalsborgen Puiverts höga torn och transcenderade i stjärnformation de planetariska sfärerna för att famna Sophias stjärna och änglarna i solens värmande strålar. Såsom mystiker reste vi upp genom sfärerna och som alkemister återvände vi genom dem för att upplysa mikrokosmos konstellationer med dess kraft.

Sista kvällen bjöd alkemisterna på champagne och alkemiföredrag i solen som kröntes med en utsökt festmåltid!

Resan avslutades med sedvanlig shopping och strövtåg i riddarstaden Carcassonne.

Tack till er kära grupp som så modigt och hjärtligt låtit er transformeras så att ni inom och utom, ovan och nedan uppenbarat mysterierna i den hemliga läran.

Vi känner också stor glädje och tacksamhet till vår hemborg i Sydfrankrike – Maison Templiere som inte bara bjudit oss på 4 rätters gourmet och gourmand måltider utan också helat och omfamnat oss med visdom och kärlek.

När alla våra kära deltagare for hem till Sverige öppnade alkemisterna portalen till nästa års resa! Guidade av försynen fann vi det vi sökte genom ledtrådar från den gamla katedralen och det röda rosettfönstret i Nostradamus gamla kyrka…

… den levande Gudens stenkapell mitt i ingenstans på toppen av ett ödsligt berg! Byggt kring en gammal stenstod som pulserade av kraft ingav kapellet och dess altare en oerhörd numinös upplevelse.

Nästa års tema på vår alkemiska resa blir följaktligen ”Den levande guden och Gudinnans kröning”! Den kraft som vi fann där i den levande gudens kapell och i den magiska kröningsstenen kan inga ord eller bilder beskriva utan vi avlutar denna reseskildring med en mystik dikt:

Vi sluter våra ögon när helheten når djupet av vårt hjärtas mörka kammare. Vi vet inte om du är sänd att rädda eller förgöra oss. Den skräckfyllda lycksaligheten dundrar in mot vårt blodiga hjärta. Vi vet inte längre vem vi är… Vi vet inte längre vem du är…

Elden bränner vårt hjärta. Vi brinner av en helig låga och vi kan inte stå emot längre. Vad vi har väntat på att lägga ner vårt svärd och förena vårt stolta högmod med Din visdom. Vi ser Dig le mot oss och vet med ens att tiden nu är inne. Kampen är över och Du har segrat. Vi brinner av Din eld. Vi brinner av evighetens eld och vi är oändligt tacksamma… oändligt tacksamma.

Det sista pansaret av järn faller ned från det heligaste av rum och elden smälter dess svärta till ett gyllene kärl. Fruktans skönhet drar oss ned mot jorden och upp ur kryptan stiger fullbordans röda flod. Klara röda droppar fyller vår graal med evigt liv. Två flammande röda hjärtan skiner som solar i mörka intet.

/ Resealkemisterna 2013-05-24

Fenixelden. Drottning Kristina som alkemist

Vad drev drottning Kristina att abdikera och lämna Sverige? I Fenixelden undersöker Susanna Åkerman det faktum att hon var alkemist. Kristina hade ett magnifikt alkemiskt bibliotek och ett eget laboratorium på vinden till sitt italienska palats. Här anställde hon en arbetande alkemist att assistera henne i sökandet efter universal­medicinen och de vises sten, det underbara rödglänsande pulver som kunde transmutera oädla metaller till glittrande guld. Hennes intresse för alkemins andliga tradition sprang ur hennes hermetiskt-platonska tankevärld som ledde henne att möta en rad filosofer, alkemister och äventyrare. Kristinas bibliotek och lärda samtal står i fokus i denna bok som försöker kasta nytt ljus över drottningens andliga sökande före och efter hennes övergång till katolicismen. Hermetismens färgstarka känslo­stämningar gav också näring till hennes ambition att sammansmälta manliga och kvinnliga kvaliteter, i sitt eget väsen och i det alkemiska verk som hon skulle ägna hela sitt vuxna liv. På vägen belyses också hennes yttre politik, alltifrån planen att bli viceregent i Neapel till hennes etablering som kulturmecenat i den eviga staden Rom.

Susanna Åkerman, f. 1959, är filosof och idéhistoriker. Har tidigare givit ut Queen Christina of Sweden and Her Circle. Sedan 2001 bibliotekarie vid Swedenborgsbiblioteket vid Skanstull, Stockholm.

Katedralernas mysterium av Fulcanelli

Katedralernas mysterium (Le mystère des cathedrales) från 1929 är en av de stora alkemiska klassikerna. Dess författare, pseudonymen Fulcanelli, hör till 1900-talets mest sägensomspunna karaktärer, som gjort stora avtryck även inom populärkulturen.

I Katedralernas mysterium, som gavs ut av hans lärjunge Eugène Canseliet efter att Fulcanelli enligt myten lyckats med det alkemiska verket och försvunnit från det normala livet, gör författaren en läsning av gotikens bildvärld utifrån alkemins säregna ambitioner. Reliefer, glasfönster och målningar avhandlar i hans ögon det största mysteriet, arbetet med att nå De vises sten, all fullkomlighets fullkomlighet.

Kjell Lekeby har skrivit och översatt en lång rad verk, med särskild inriktning på esoterism, till exempel Nicolas Flamels Boken om de hieroglyfiska bilderna (1996), Kung Kristina: drottningen som ville byta kön (2000) och Gustaviansk mystik: Alkemister, kabbalister, magiker, andeskådare, astrologer och skattegrävare i den esoteriska kretsen kring G A Reuterholm, hertig Carl och hertiginnan Charlotta 17761803 (2010). Christer Böke är praktiserande alkemist och har ägnat stor möda åt att förstå Fulcanelli och hans berömda verk. I hans efterord läser vi om spekulationerna kring Fulcanellis person samt dennes alkemiska metod.

Detta är den första svenska översättningen av Katedralernas mysterium. Utgåvan är försedd med Julien Champagnes originalillustrationer och uttömmande kommentarer.

Aktuellt
  • Lör 24/11/2018: Alkemiutbildning helg 4
WPEC is proudly sponsored by
True Media Concepts
Nyhetsbrev
Visdomsord
“Om Gud visste att människan har ett troget sinne skulle han uppenbara denna hemlighet för henne.”
- Aristoteles