22 juli – Maria Magdalenas dag – bödeln förgör.
Hur kan någon tro att de handlar i Jesus namn när de dödar sina medmänniskor? Jesus själv är själva sinnebilden för en kärlekens och solidaritetens profet! Hur kan någon tro att de tjänar Gudomen genom att kallblodigt avrätta barn? Det låter snarare som om man tjänar samma ondskefulla röst som Adolf Hitler. Soldemonen Sorath var den som Hitler själv tillbad. Sorath anses vara Kristus motsats och när den ene predikar Kärlek så sprider den andre hat. Det är raffinerat att terroristbödlarna sedan påstår att det skulle vara Gud som de tjänar. På så sätt sätter de inte bra svärdet i oskyldiga människor utan förstör själva Gudsbilden av en kärleksfull Gudom.
Den norske bödelns extrema och fruktansvärda handlingar där man dödar sina egna för att man så fruktar deras ideologi är tyvärr inte ett enskilt exempel i vår västerländska historia. Korsriddarna har slaktat både kristna heretiker och utpekade häxor
Dessa skräckens demoniska bödlar har dock inget att göra med Tempelriddarna som genomgående har försvarat gudinnans tradition och sökt återskapa Salomos tempel som var helgat gudinnan Sophia. Tempelriddarna var av samma familjer som katarerna och motsade sig korsfararslakten på Katarer och heretiker. De hjälpte Katarerna att utverka tid innan bålet skulle tändas vid det sista fästet Montsegur, så att Katarena kunde fly med sin heliga skatt. De föll själva offer för inkvisitionens bödlar och när den sista av Tempelriddarnas stormästare brändes på bål, gick Maria och Jesus egen kärlekstradition under jord liksom Tempelriddarnas arv.
Tempelriddarna blev också beskyllda för allehanda vidrigheter efter det att de tvingats vittna under extremt grym tortyr av inkvisitionens män. Jag tror att Jacques de Molay – den sista Stormästaren – gråter i sin himmel när ondskan återigen har dödat oskyldiga barn och när ondskan inkarnerad återigen har besudlat Tempelriddarnas tradition genom att den norska bödeln lögnaktig utger sig för att vara Tempelriddare – alltså ett riddarskap som symboliserar själv antitesen till hans fruktansvärda förbrytelser och som också troligtvis stod mycket nära de muslimska riddarbröderna, till Påvedömets fasa.
Den 22 juli – då Norge för alltid förlorade sin oskuld i och med den grymma bödelns slakt på alla oskyldiga ungdomar år Maria Magdalenas festdag. Samma dag år 1209 spred inkvisitionens korsriddare skräck i sydfrankrike och för att fira sitt hat mot alla traditioner som helgade gudinnan och kärlekens kyrka slog man på Maria Magdalenas dag till med en slakt av en hel stads befolkning på ca 20 000 personer.
De av påvedömet fruktade katarerna som bedrev utbildning för flickor och föregick med ett gott exempel i sin andliga lågmälda praxis där man inte fick skada vare djur eller människor, föll då offer för Inkvisitionens bödlar.
Staden Beziers Katarer likväl som katoliker, hade gömt sig i stadens kyrka tillägnad Maria Magdalena. Unga, gamla, kvinnor, män och barn hade tagit sin tillflykt till helgedomen när skräckens korsriddare dödade människor utan urskillning. Kanske hade de en förhoppning om att den heliga byggnaden skulle hindra korsriddarna men krönikorna berättar att mellan 1000-7000 slaktades på Maria Magdalenas dag bara i hennes kyrka. Korsriddarna hade frågat sin ledare Arnald-Amaric hur de skulle kunna skilja de många katolikerna i staden från heretikerna och fått till svar: ”Döda dem alla. Gud känner de sina”.
På eftermiddagen samma dag var hela Beziers befolkning på 15000 – 20000 mördade. En av Occitaniens sista trubadurer berättar om tragedin i en sång:
Bézier har fallit. De är alla döda.
Präster, kvinnor, barn. Utan undantag.
De dödade de kristna med.
Jag red ut. Jag kunde inte se och höra.
En levande varelse…
De dödade sju tusen människor,
Sju tusen själar som sökte sin tillflykt i Saint Madeleine.
Altarets steg
Var vått av blod.
Kyrkan ekade av skrik.
Efteråt slaktade de munkarna
Som ringde i klockorna.
De använde silverkorset
Till att hugga huvudet av dem.
Leadaren för korståget Arnald- Amalric skrev till stolt till sin Påve Innocentus III: Nära 20 000 av invånarna lades under svärdet, oavsett ålder och kön. Den gudomliga hämnden har arbetat underbart.
På årsdagen av Massakern i Bézier den 22 juni 1210 firades åter Maria Magdalenas dag med att inkvisitionen bjöd till fest genom att en stor brasa tändes i Vaux-de-Cerney där över 140 Katarperfecti brändes utan protester på uppdrag av den ökände Simon de Montfort. Denna slakt av heretiker pågick fram till år 1244 då den kulminerade med att de sista katarfestet Montsegur intogs med en stor massaker på de sista Perfecti.
Den nazistiska demonkraften i Norge har nu 2011 återigen på Maria Magdalenas festdag lyckts med att sätta en kula både i oskyldiga barn, det demokratiska samhället och i den Tempelriddarorden som kämpade för Maria Magdalenas tradition. Tempelriddarna var grundade till att lyda under de tre i Betania, vilka är Maria Magdalena och hennes syskon som alla tre arbetade för en spridning av Kärlekens kyrka i Frankrike.
Så låt aldrig mer ondskans bödlar få en möjlighet att döda på Maria Magdalenas dag. Låt oss alla be för en Kärlekens tro där ingen ska besudla det heliga med att döda i dess namn.
Låt oss fira Maria Magdalena som kärlekens gudinna den 22 juli nästa år. Och låt oss då hedra alla oskyldiga offer för inkvisitionens korsfararrövare i då- och nutid. Låt oss be för alla som nu lider ofattbart… låt oss se till att hatet förlorar sitt grepp och kärleken vinner. För störst av allt är kärleken.
