I den Svarta madonnans tjänst
Sophiatemplets prästinnor är nu åter i Sverige efter en helt otrolig och magisk pilgrimsfärd till Paris och Chartres arrangerad av Alkemiska Akademin. Resan började med alkemiskt förarbete i torsdags i den esoteriska högborgen Sainte Sulpice. Kyrkan med det vackra Sophiakapellet och sin mystiska obelisk och gnomon som sägs visa vägen till bla Rennes le Chateau.
När vår underbara grupp efter fullbordad pilgrimsfärd for åter till Paris så slutade alkemisterna med efterstudium i Versaille under sista dagen. Efter alla alkemiska arbeten var hinnan mellan tid och rum och mellan världarna öppen och Prästinnans varseblivning av Versailles smärtsamma förflutna blev synnerligen kännbart. Från den berömda spegelsalen kunde man känna och höra slottets tidigare boendes både rädsla och längtan ut i den fantastiska trädgården utanför.
Men åter nu till början av pilgrimsfärden…
Vi samlade alla vår pilgrimsvandrare vid Fontaine St Michel för att uppenbara draken och ängelns två krafter som vi skulle arbeta vidare med under resan. Vi spenderade sedan en härlig och mycket pilgrimsvandrande dag och kväll i Paris med meditation i St Chapelle, helgande av den siste Tempelriddarmästaren Jacques de Molay på yttersta spetsen av la cité, studium av alkemiska medaljoner på Notre dame och utsökt middag i paret Flamels hus. Aftonen avslutades på Galerie rue sans fraise med att vår svensk/franska guide, fotograf och gallerist Catherine bjöd på Chamapagne och en förvernissage. Kul, sprudlande och Parisiskt…
Vi upplever det som om att fyra års alkemiskt arbete utfördes med gruppen på bara fyra dagar! Alkemi helt bortom tid och rum helt enkelt… I evighetens tempel!
Väl hemma är det nu tid för återhämtning och vila efter en intensiv och underbar resa längs med hjärtats och Livets träds heliggörande väg. Sedan blir det till att vänta och se när den mörka pelarmadonnan som de nu har målat ljusare men som självklart bjuder lika mycket alkemisk kraft som tidigare kallar oss igen. Första gången i Chartres var jag bara nio år… Har varit i den svarta madonnans och Sophias tjänst sedan dess och långt före det… sedan begynnelsen…
Den svarta Madonnan är en gestaltning av det gudomliga mörkret. Men det är en mörk mylla liktmprima materian som kan föda fram och skapa mirakulösa ting på jorden. Hon är lumen naturae – naturens ljus och själva gnistan i skapelsen. Den Svarta Madonnan är också urmatrisen i det alkemiska magnum opus – det stora arbetet, och genom att behärska hennes saltprincip kan alkemisten till slut med gudinnans hjälp föda fram de vises sten.
Den legendariske 1900-tals alkemisten Fulcanelli, skriver i sin bok Katedralernas mysterier, att den svarta Madonnan är en gestaltning av Gudmoder Isis innan tillblivelsen och innan solgudens strålar har bringat liv i skapelsens urägg. Fulcanelli tolkar henne som grundmatrisen till skapelsen och därifrån kommer orden mater/moder/materia.
Den mörka Madonnan under jord djupt nere i Chartres krypta, somFulcanelli lyfter fram, anses vara en efterföljare inte bara till tidigare madonnaskulpturer utan har också en druidförlaga i Virgo Paritura. Virgo Paritura gestaltar Modern på väg att föda fram det nya livet. Katedralen i Chartres är helt helgad den triumferande Modern och framfödandet av det gudomliga barnet. Ingen har någonsin tillåtits att begravas inom kyrkans heliga grund. Till Chartres kommer människor för att födas på nytt genom att med den Svarta Madonnans hjälp lösa upp den gamla matrisen och låtasig skapas på nytt.
Ur Akademins resekompendium
Tempelprästinnan 2014-09-10